Att fylla anslagstavlan med fina alla hjärtans dag-hälsningar vore en god idé!

Glad alla hjärtans dag, allihop!

¨
Behöver jag säga att jag tycker synd om dig?

Har haft en skön morgon och läst en god bok när jag vaknade. ("Bibliotekarien på slottet Windsor" av Daisy Wood) Det är nåt alldeles särskilt med att läsa en bok som man fastnar i så fort man läser första sidan, tycker inte ni det?

Har nämligen läst 19 kapitel av boken, och jag började läsa den redan på torsdagskväll! På så sätt blir jag klar med den fortare.

Köpte en nutella-semla som jag åt till eftermiddagsteet. Supergod!

Tänk på att diska efter varje måltid när det är rötmånad!(Juli till augusti.)

Det är inte roligt när de äckliga bananflugorna festar på kladdig disk. Så diska efter frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsfika när ni ätit och tänk på att slänga komposten ofta.

Kommer ihåg när jag kom hem från jobbet och det var rötmånad, då hade jag inte diskat efter frukost. Så, ja, bananflugorna kunde ha party! Hehe!

Skämt åsido. Diska som sagt efter varje måltid, så slipper ni de vidriga krypen,

Koka vatten och häll i diskhon och slasken innan ni går och lägger er. (Borsta tänderna före och häll kokande vatten även i handfatet, för säkerhets skull.)

Ett annat knep när det gäller toalettstolen: Häll i rengöringsmedel, lite coca cola och bakpulver. Låt allt verka cirka en timme och skrubba rent! Då ser det trevligare ut!

Så spännande avsnitt! Ryste vid slutet!

Severus Snape stod tyst på kontoret och väntade på sina besökare. Ingen av dem behövde något lösenord.
När Owen Lostburge sekundsnabbt materialiserades framför honom och Theodore Nott kom glidande genom dörren, som därefter hastigt svepte igen, nickade han bekräftande.
“Så möts vår trio igen.” Det var Lostburge som först tog till orda.
“Vi var aldrig någon trio.” Notts röst var hatisk.
“Oavsett benämning”, Snape såg allvarligt från den ene till den andre, “har omständigheterna fört med sig att vi nu befinner oss inom samma murar. Vi behöver hantera det.”

Den här biten ger mig pirr i magen.

Och slutet ger mig verkligen rysningar! Undrar hur det ska gå!

Nu har jag äntligen haft tid att läsa! Så spännande att läsa vidare. Lostburge härjar, och Seamus och Miriam hjälps åt att bära ut Blasie när klassrummet fylldes med rök! Får se vad som händer.

“Vad är det i säcken, sir?”
“Ingenting viktigt alls.” Hans röst blev till stål. “Seså, ännu är vi inte riktigt färdiga.”
Ytterligare en sväng på staven och ett altare av sten dök upp i ett hörn. Lostburge stegade fram till det, nästan högtidligt. “För studier av runor”, informerade han som om jag varit intresserad.

Oh! Nu blir det ännu en sak att spinna vidare på! Vad kan det vara i säcken? Det ringer varningsklockor! Kan det vara ngåot farligt han har i säcken? Eller till och med något levande?!

Får hålla ögonen öppna efter nästa avsnitt. (Ska kika på Skam) Slutet blir ännu en gång en cliffhanger, och återigen ringer en varningsklocka när han säger miss Prince.
Mystiken tätnar!

Får se vad som händer som sagt. Mer om dottern ska bli intressant.

PansyMalfoyParkinson, det är bra förslag du kommer med! ♥

Brukar alltid läsa en stund när jag vaknar, först smiter jag in på toaletten och dricker även lite vatten, sen kryper jag ner i sängen.(Brukar inte sova till tio, men tar en tupplur mitt på dagen om det behövs.)

Förstår att kärleken till ditt barn är stor! ♥ Men jag förstår vikten av egentid. Det är viktigt för att funka som person.

Man kan också passa på att röja upp på skrivbord och nattduksbord, så ser det trevligt ut, Man blir "ren" i själen.


Jag brukar läsa lite när jag äter frukost, men det gäller mina egna böcker.

Åh, vilket makalöst spännande kapitel! Läste med andan i halsen. Det pirrar i kroppen. Lostburge blir bara läskigare och läskigare för varje rad jag läser. Precis som i "Borgen" sprider han kyla, eller vad säger du, Avis Fortunae?

Neville satt som förstenad på golvet. Seamus hade likt Lostburge höjt sin trollstav, och jag följde hans exempel. Nu hade det börjat banka mot dörren. Det lät som om en flock hungriga vargar stod utanför, klösande och dunsande mot den starka trädörren. Plötsligt for den upp med sådan kraft att den slets loss från sina gångjärn och krossades mot väggen, en hårsmån från Crabbe och Goyle, som förvånat ryckte till.

Oh, den här biten ger mig rysningar. Det går inte beskriva hur spännande det är! ♥