Hur har Draco det strax innan vårterminen ska börja? Detta kapitel är skrivet ur hans perspektiv.

Kapitel 27
Duellen

Dörren flög upp med en sådan smäll att tavlorna i det avlånga, dunkla rummet skallrade.
Draco for upp från stolen och såg sig vilt omkring, skräckslagen och beredd på flykt.
Lucius tornade upp sig i dörröppningen. Han var rasande. De annars så ljusa ögonen var svartare än den mörkaste avgrund och läpparna var så hårt sammanpressade att de knappt syntes.
”Lucius”, försökte Avery och sträckte fram en hand, men Lucius knuffade honom hårt åt sidan. Sedan marscherade han fram till Draco och ryckte tag i hans klädnad.
”Vad har du gjort!” vrålade han i sin sons öra. ”Är du helt från vettet?”
”Släpp mig!” Draco slet sig ur sin fars grepp. Han backade snabbt bakåt, stötte mot väggen och blev stående. Hans hjärta slog så hårt att det dånade i öronen på honom och hans puls dunkade under huden.
”Att du ens… Att du vågar…” Lucius kunde knappt få fram orden.
Han tog ett hårt tag om Dracos klädnad och tryckte upp honom mot väggen.
Far och son såg varandra rakt i ögonen. Mätte varandra med blicken. Lucius bleka, spetsiga ansikte, fårat av ålder och stress. Dracos ansikte, lika spetsigt som faderns men smutsigare och fyllt av rispor och sår.
”Döda mig då”, sa Draco stilla. ”Döda mig, det som du borde gjort innan jag ens lärde mig hantera en trollstav.”
Lucius gav upp ett fräsande ljud och greppet om sonens axlar hårdnade.
”Det spelar ingen roll om du gör det”, sa Draco lugnt. ”Faktum är att det skulle vara en befrielse. Det skulle få slut på allt.”
”Våga inte tala till mig på det sättet, Draco”, väste Lucius mellan tänderna.
”Jag är ingen liten pojke. Du kan inte kontrollera mig längre.”
”Draco”, sa Avery varnande. ”Draco, du ska nog inte…”
”Tyst!” sa Draco. ”Gör det, döda mig! Jag menar det. Hur svårt ska det vara?”
”Lägg av nu Draco”, Avery försökte få ögonkontakt med pojken, men hans blick var stint riktad in i sin fars ansikte. ”Lucius”, försökte Avery istället. ”Om vi bara kunde…”
En skur av gnistor flög plötsligt upp i luften och Avery kastade sig åt sidan med händerna för ansiktet. Det var Draco och Lucius som samtidigt uttalat varsin besvärjelse. Nu for gnistorna runt, runt i luften.
”Gör det då!” vrålade Draco och sträckte ut armarna. ”Döda mig! Det är väl det du vill, eller hur?
Om jag inte blir den du vill att jag ska bli, så är det väl bättre att radera mig?”
Lucius gav upp ett ilsket tjut och kastade iväg en förbannelse mot Draco. Den träffade honom i axeln och fick hans kropp att slungas iväg.
”Han har tappat det, han har tappat det.” Avery hade sprungit fram emot de andra Dödsätarna som befunnit sig i rummet intill och nu kommit för att höra vad som stod på.
”Han kan inte…Severus, gör något.”
Severus Snape klev med bestämda steg in i rummet. Han sträckte upp sin trollstav och mumlade något. Ett stort eldklot virvlade upp i luften där det sedan exploderade. Brinnande gnistor och förkolnad isolering regnade ner från taket. Draco och Lucius hostade och viftade för att få bort dammet som yrde runt dem.
Två av Dödsätarna slog Draco till marken och Avery rusade fram och tog tag i Lucius.
Snape mumlade igen och riktade trollstaven mot Draco. Stora rep sköt ut ur spetsen och surrade sig runt Dracos händer. Severus tog ett par steg framåt och petade bort Dracos trollstav med skon.
Han gav Draco en nedlåtande blick och krökte missnöjt på läpparna.
”Malfoy”, sa han släpigt. ”Vad ger dig den befogenheten att starta gräl i Mörkrets herres boning?”
Vid benämningen ”Malfoy” hade både den äldre och yngre vridit på huvudet. Lucius slet sig ur Averys grepp och borstade bort damm från klädnaden. Hans ansikte var fortfarande förvridet i ilska, något som var märkbart trots att han försökte dölja det genom sin iskalla fasad.
Severus fortsatte iaktta Draco där han låg på golvet, fortfarande med de två Dödsätarna över sig.
”Ni kan släppa honom. Han kommer ändå ingenstans…”
Dödsätarna flyttade sig och Severus satte sig på huk bredvid Draco. Han skakade på huvudet.
”Dåligt drag, Malfoy”, sa han kyligt. ”Du har aldrig varit en bra lagspelare.”
Han tog tag om Dracos handleder där repen satt knutna och rörde vid dem. De drogs åt ytterligare och Draco flämtade till av smärta.
”Jag tror att pojken behöver sitta i isolering ett par dagar. Byta miljö.”
Severus vände sig till Avery och viftade åt honom att komma närmare.
”Det där du nämnde angående Hogwarts. Det vore nog bra för unge Malfoy att komma tillbaka till verkligheten lite grann. Om inte annat för att… bevisa sin oskuld.” Den sista meningen talade han bara mellan läpparna, men Avery uppfattade vartenda ord.
”Jag ska tala med Mörkrets herre om saken. Det borde ligga i hans intresse…”
Snape reste sig upp. Han knyckte på nacken så håret hamnade ovanför axlarna.
”Om du ställer till med flera scener, Malfoy, så kanske din önskan går i uppfyllelse nästa gång.”
Snape vände sig och började gå. När han passerade Lucius nickade männen kort åt varandra.
Draco som fortfarande låg bunden på golvet anade vad som skulle komma. Han ålade sig över golvet, försökte nå sin trollstav men förgäves. Hans far riktade sin trollstav mot sonens hjärta.
”Crucio!”


”Draco?”
Handen på axeln kändes nästan inte. Draco hade lärt sig stänga av på ett sätt som han aldrig kunnat tidigare. Inte ens under sina första år på jorden, då han gång på gång blivit sårad av dem som skulle beskydda honom allra mest, hade han varit så avtrubbad som han var nu. Inom honom = Mörker. Runt omkring honom = Mörker. De få ljusglimtar han tidigare hade klamrat sig fast vid hade bleknat bort. Slutligen hade han blivit så som de ville ha honom. Iskall.
”Draco?” Averys röst igen.
Draco vände sakta på huvudet, tittade på mannen bredvid sig utan att riktigt se honom.
”Draco, du ska fara hem.”
”Hem,” Draco gav upp ett skratt. ”Som om jag skulle ha något att kalla för hem nu mer.”
Avery skakade bara långsamt på huvudet. ”Upp med dig nu. Jessica hämtar dig när som helst.”
”Toppen”, sa Draco tyst medan han reste sig. Han gjorde en grimas när smärtan efter Cruciatusförbannelsen skar genom kroppen.
”Behöver du hjälp?” Avery sträckte ut en hand för att stötta honom, en hand som Draco slog bort.
”Lika högmodig som alltid, Draco. Din pappa borde vara stolt.”
Jessicas leende ansikte dök upp i dörröppningen. Draco orkade inte ens bli rädd. Han mötte avmätt hennes blick och passerade henne utan ett enda ord. Avery och Jessica bytte lågmält några meningar med varandra innan de följde efter Draco.
Nattluften var kylig mot hans hud men han kände det knappt. Draco satt tyst hela resan med blicken vilande ut genom fönstret. Han tyckte att det var en smula komiskt att de använde ett fordon som inspirerats av en mugglaruppfinning som färdmedel och tänkte att Elli troligtvis hade slagits av samma tanke dagen då hon först anlände till Malfoy manor.
Mr Grain mötte dem på uppfarten. Till skillnad från merparten av personer som Draco stött på under senaste halvåret, så hade Grain inte förändrats ett dugg. Det järngråa håret låg fortfarande slickat på hans huvud och skorna var lika blankpolerade som tidigare. Ville Vessla. Så hade Elli kallat honom.
”Mr Malfoy”, mr Grain nickade avmätt åt Draco som nickade tillbaka.
Avery fick också en nick och Jessica en lätt kyss på handen. Hon såg äcklad ut och Draco kunde se hur hon torkade av handryggen med sin trollstav.
Draco blev stående i dörröppningen ett ögonblick. Det kändes konstigt att vara tillbaka i det som han under sina sjutton år på jorden kallat för sitt Hem. Allting var sig likt. Ormen i vardagsrummet. Tavlorna av ätten Malfoy som alla surmulet blinkade mot det dunkla ljuset, vilket nu tvingades fram från lamporna i taket. Alla prylar som prydligt fanns uppradade i vardagsrummet. Släktklenoder, dyra samlarobjekt och tortyrredskap. Allting fanns på sin plats där de alltid funnits. Ändå kände Draco att någonting för alltid hade förändrats, men han kunde inte sätta fingret på vad.
”Är inte Sir Malfoy med?” Mr Grain såg frågande på Avery som skakade på huvudet.
”Han har ett uppdrag åt Mörkrets herre att slutföra innan han kan återvända. Vi räknar med att alla vara här på godset inom ett par dagar.”
Mr Grain grymtade till svar och försvann in till köket.
”Draco”, Avery vände sig till Draco. ”Severus Snape och hans kusin Metrimona Prince kommer att anlända hit under morgondagen. De kommer att eskortera dig till Hogwarts.” Avery gjorde en kort paus, iakttog Draco för att försöka läsa av en reaktion. När det inte kom någon fortsatte han: ”Jag vet inte hur länge du kommer att stanna där, Draco. Det verkar som om Mörkrets herre vill ha dig där för en anledning. Var bara försiktig, gör som du blir tillsagd och håll dig borta från dem du bör hålla dig borta ifrån, så ska det nog gå bra.”
”Annars dödar ni mig, jag fattar.”
Dracos röst var entonig. Inte ens hans tidigare släpighet gjorde sig påmind.
”Jag ska inte ställa till med någonting. Den här gången”, lade han till med eftertryck.
”Fint.” Avery kastade en nervös blick på Jessica som hade funnit sig tyst alldeles för länge nu. ”Ska vi röra oss tillbaka?”
”Ett ögonblick, Avery”, sa Jessica mjukt. ”Jag vill bara prata lite med Draco först.”
Draco hade lyft huvudet när hon nämnde hans namn. I samma ögonblick som han mötte hennes blick var det som om rummet försvann omkring honom. Han for framåt trots att kroppen stod kvar på samma plats, blickstilla och utan stånd att röra sig. Det enda som upptog hans synfält var Jessicas ögon som blev större och större desto närmare han kom. Och PANG, med ens så befann hon sig inte framför honom utan inuti honom. Bilden på Ellis läppar nära hans dök upp, hennes varma nötbruna ögon och mörka blanka hår. Fingrarna inflätade i hans, deras kroppar nära, nära.
Draco tog till sin yttersta viljestyrka, koncentrerade sig som Bellatrix lärt honom och bilden bleknade och försvann. Han kunde mer känna än se Jessicas förvåning, men känslan varade bara ett kort ögonblick. PANG, igen så dök det upp en bild för Dracos ögon. Den här gången var det han själv som liten pojke, gråtandes framför ett gult bylte. När bilden blev större kunde man ana två blanka ögon i byltet och en knappnålssvart nos. Som ett dån hördes Narcissas röst skölja över pojkgestalten: ”Men Draco, jag sa ju att hundar hårar alldeles för mycket, skäller och luktar illa. Husdjur är bara till för mugglare. Om du vill kan jag be Dinky sy en mössa åt dig? Pälsen ser åtminstone någorlunda grann ut…”
Bilden svischade bort igen. Draco knep ihop ögonen så hårt han kunde.
”Bra jobbat, Draco. Du imponerar på mig”, hörde han Jessicas röst någonstans inuti huvudet.
Takten ökade och fler och fler bilder kastades mot honom. PANG där låg han på golvet i fosterställning tolv år gammal, första gången som han utsattes för Cruciatusförbannelsen efter att han förlorat mot Potter i deras första quidditchmatch. PANG känslan när han träffade Elli för första gången, känslor som han aldrig känt tidigare. PANG Elli och han som skrek åt varandra, hur hans bröst höll på att explodera av ilska och sorg. PANG Ellis skrik när han lämnade henne uppe i Astronomitornet, PANG Elli och Blaise på julbalen med armarna om varandra, PANG, deras läppar som sakta närmade sig varandras…Dunsen när Draco slog i golvet fick honom att vakna ur sitt tillstånd.
Han andades häftigt och kunde känna hur svetten droppade från pannan.
”Du är bra.” Jessica tog tag i hans klädnad och slet upp honom på fötter. Draco behövde stötta sig mot väggen för att inte falla omkull. Hans andhämtning var fortfarande ansträngd och han kände sig yr. ”Men du kan bli bättre.” Hon gav honom en blick, som tydligt sa att det här inte var sista gången, innan hon försvann ut igen.
”Ta hand om dig Draco”, Avery gav Draco ytterligare en klapp på axeln. Den här gången kunde han känna beröringen. ”Och du…”, Avery tvekade lite, ”var försiktig.” Sedan försvann han också och Draco blev ensam kvar i mörkret.

Kapitel 27 på wattpad

Hej alla fina mugglisar! Jag håller på och kämpar med ett skolarbete i samhällskunskap 2 där jag ska göra en enkätundersökning som är kopplad till media. Då har jag valt det här syftet för min undersökning:

Hur påverkades HP-fans av nyheten om JK Rowlings uttalande 200606 kring 'personer som menstruerar'?

Jag skulle vara oerhört tacksam om så många som möjligt av er skulle vilja hjälpa mig att besvara den här undersökningen så att jag äntligen kan bli klar med min uppgift och få ett godkänt. Det skulle betyda oerhört mycket för mig! ♥♥♥

Jag taggar några av er som var aktiva i tråden https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51921&page=1#p4524701 men blir glad om så många som möjligt vill svara!

Mintygirl89 Trezzan Avis Fortunae Lazarus PansyMalfoyParkinson  Solkatten VelmaDinkley Goldcrest Salem Kintsugi mitchan Kallamina Hallonsylt Parva Fortemque

Författaren till de världskända böckerna om Harry Potter anklagades för att ha transfobi efter att hon gjort ett uttalande på Twitter i juni 2020. Uttalandet var kopplat till en rubrik rörande jämställdhet före coronaviruset och löd: ”Att skapa en mer jämlik värld efter covid-19 för personer som menstruerar”. Författaren valde då att kommentera detta till artikeln:
‘People who menstruate.’ I’m sure there used to be a word for those people. Someone help me out. Wumben? Wimpund? Woomud?
(JK Rowling, Twitter, 6 juni 2020).

Inlägget ledde till flera tusentals kommentarer. Många fans och Harry Potter-älskare blev rasande över JK´s uttalande och menade att den populära författaren uttrycker sig respektlöst och var transfobisk eftersom det även finns icke-binära och transpersoner som menstrurerar.

Författaren höll inte med om kritiken. I en motkommentar skrev hon följande:
”Jag ställer mig bakom er om ni skulle bli diskriminerade för att ni är trans. Samtidigt har mitt liv präglats av att vara kvinna. Jag tycker inte att det är hatiskt att skriva så.”

Hur påverkades du av nyheten om JK Rowlings uttalande 200606 kring “personer som menstruerar?”

1 Jag tog helt avstånd från både JK Rowling och Harry Potter-världen
2 Jag tog helt avstånd från JK Rowling men inte från Harry Potter-världen
3 Jag tog delvis avstånd från JK Rowling och Harry Potter-världen
4 Jag tog inte avstånd från JK Rowling eller Harry Potter-världen

Kommentar: (skriv gärna och utveckla hur du tänker kring detta)!

Lite nyårsläsning!

Avis Fortunae Mintygirl89 Tack för tummar och kommentarer!
boknörd_ Nordanhym Tack för tummar!



Kapitel 32

Sprickor och läckor

Hogwarts, söndag 18 januari 1998

Draco stirrade på sin spegelbild. Den stirrade tillbaka med samma insjunkna ögon och bleka, nästan vita ansikte. Var det belysningen som spelade hans ögon ett spratt eller såg han verkligen ut sådär? Han gjorde en äcklad grimas åt sig själv. Spegelbilden gjorde detsamma. Han suckade och stirrade ner i handfatet i stället. Det var lika sprucket som förra gången han stod här, minuterna innan Potter hade smugit upp bakom honom och efter ett häftigt duellerande kastat den där förbannelsen över honom. Draco kände fortfarande ilskan bränna inom sig när hans tankar gick till det minnet. Att han aldrig fått chansen att hämnas på Potter. Boken hade miss Silver konfiskerat under en av hans sista lektioner här innan han hämtades från skolan i våras. Draco hade lämnat över den utan problem. Sedan hade han ärligt talat inte velat se den, för allt som påminde om Hogwarts hade gjort ont. Nu var han här igen, men inte för att någon brydde sig om hans utbildning. Dracos hand letade sig fram till fickan inuti hans klädnad. Där låg lappen som Avery framställt åt honom. Lappen med namn på elever som Mörkrets herre hade intresse av. Draco visste att Zabinis namn fanns på den lappen. Han hade offrat alldeles för mycket för att varna honom. Smärtan efter förbannelsen som hans far bestraffat honom med värkte fortfarande i hans muskler.
”Ååååh, är duuu tillbaka igen!” Ett fniss skar genom Dracos tankar.
Missnöjda Myrtle slog handen för ögonen och fnissade igen. Hon låtsades svimma innan hon tog bort händerna och blinkade flirtigt åt Draco bakom sina stora glasögon.
”Det har varit så tomt och tyst här utan dig, jag trodde nästan att du glömt mig för den där andra flickan!” Myrtle fnös ilsket.
”Vem?” Dracos röst var vassare än han tänkt sig. ”Vilken flicka?”
Myrtle gav upp en hög suck medan hon svävade framför Draco med den bulliga, finniga hakan stöd i händerna.
”Åh, hon – den mörkhåriga i Gryffindor. Ett riktigt luder är vad hon är, åh ja. Jag har minsann sett hur hon kladdar runt på alla pojkar, som om hon vore något alldeles extra… Du är för fin för henne i alla fall…” Myrtle blinkade åt Draco och lade sitt huvud mot hans axel. Han backade undan men hon verkade inte ha märkt det, för hon fortsatte helt obehindrat: ”Jag kan bry mig om dig på riktigt, inte dig och flera andra pojkar på en gång… som hon gör.”
”Vilka pojkar?” Draco kunde inte styra sin impuls att fråga.
Myrtle verkade förtjust över hans plötsliga lust för konversation, för hon sken upp så hela hon började lysa.
”Det är fleeeeraa olika. Han den där snygga i Slytherin, vampyrpojken och så den feta i Gryffindor. Han var på granntoaletten häromdagen, satt och lipade. Jag bad honom bara att yla tystare… och då skrek han åt mig. Så oförskämt!” Hennes genomskinliga ögon svämmade över av tårar.
Med ett tjut flög Myrtle upp i luften, tog sats och flög rakt ner i en av toaletterna. Draco hoppade åt sidan och undkom med nöd och näppe att sköljas över av den tsunami av avloppsvatten som Myrtles dyk hade gjort upphov till. Inuti honom brottades känslorna med varandra. Han kunde se Ellis stora, bruna ögon framför sig. Hur hon kastade ur sig alla de där orden, orden som trasat sönder honom inifrån och ut, tagit sönder det där lilla sista som han hade haft kvar sparat för henne. Vad hade han förväntat sig egentligen? Att hon skulle välkomna honom tillbaka med öppna armar efter det han gjort? Draco hade dessutom lovat sin far att hålla sig så långt borta från Elli som möjligt. Ändå stod han nu här och var upprörd, ja rent av sårad över att Myrtle sagt att hon umgicks med andra pojkar än honom? Irriterat borrade han in sina naglar i överarmen. Smärtan tog över, fick honom att hitta balansen igen. Det var bäst så här. Vad han innerst inne kände spelade ingen roll.


Ibland önskade Metrimona att hon hade sluppit se vissa saker. Med huvudet så fullt av tankar och bekymmer hade hon mer än gärna ignorerat det faktum att hon just råkat få en skymt av Draco Malfoy inne på andra våningens flicktoalett. Metrimona suckade och saktade på sina hastiga steg innan hon försiktigt kikade in genom dörren.
Hennes första impuls var att rygga tillbaka. Halva golvet där inne var täckt av avloppsvatten och hon såg sig om efter andra elever som eventuellt varit med och åstadkommit oredan. Men ingen annan än pojken tycktes finnas där inne.
“Mr Malfoy”, började hon och hoppades att han inte skulle höra tröttheten i hennes röst. “Är allt som det ska?”
“Varför skulle det inte vara det?” svarade Draco surt. “Får man inte vara på toaletterna heller längre?”
“Det är bara det,” Metrimona harklade sig försiktigt, “att det här är en flicktoalett.”
För en sekund var Draco svarslös och Metrimona fick syn på en lapp i hans hand. Kanske hade hon låtit det vara om han inte följt hennes blick och omedelbart försökt smussla in lappen i sin klädnad.
“Vad är det där för papper och varför gömmer du det?” Metrimona ville egentligen inte veta. Orkade inte med ännu fler bekymmer. Hon ville att den där lappen skulle vara ett kärleksbrev, en läxuppgift eller vad som helst som en vanlig tonårspojke kunde tänkas bära omkring på, men hela hennes intuition sa henne att den inte var det.
“Det är ingenting!” fräste Draco och försökte tränga sig förbi Metrimona mot utgången. “Tänker ni släppa fram mig någon gång, så jag inte ockuperar tjejtoaletten?” tillade han ironiskt. Med överraskande hastighet hade dock Metrimona ställt sig i dörröppningen och borrat ner de blanka klackarna i golvet framför Draco.
“Om det där inte är någonting särskilt”, sa Metrimona vänligt men bestämt, “så kan du ju lugnt visa det för mig, eller hur?” Hon tystnade och väntade med händerna på varsin dörrkarm så att Draco inte skulle kunna smita förbi. Han suckade irriterat och slet fram pappret ur klädnaden.
“Låt mig få se på det.” Metrimona rynkade pannan när hon såg listan med slytherinelever på det för övrigt helt tomma arket. Blaise Zabinis namn överst tätt följt av fler från de sista årskurserna. “Vad är det här för lista?” frågade hon med stigande oro medan hon ögnade den upp och ner. “Svara mig, mr Malfoy!” Hon såg från de uppradade namnen till den hålögde pojken och fick ont i hjärtat. Vad var det den unge Malfoyarvingen förväntades göra nu?
“Vi … vi gör läxor ihop!” skrek Draco och såg, om möjligt, ännu mer kränkt ut än tidigare. “Vi träffas och … tränar tillsammans!” Metrimona skakade på huvudet; hon trodde honom inte men insåg att hon aldrig skulle få sanningen ur honom. Nå, det fanns andra sätt att få veta och Metrimona visste vad hon måste göra.
“Inte ens inom det egna elevhemmet är en så stor grupp tillåten att träffas enligt de nya reglerna”, sa hon och höll ett stadigt grepp om listan. “Vad du än hade för planer tillsammans med de här personerna får du nog tänka om, mr Malfoy.”
“Måste ni ta den? Kom igen, vi ska inte…” Pojken famlade desperat i luften efter lappen, men Metrimona skakade på huvudet och med en stark känsla av déjà vu vände hon på klacken och skyndade bort från Draco och kaoset på toaletten.

Hon måste tala med Severus.

Avis läste kapitel 5 Vecka högt för mig Åh! Det var bra, som vanligt! Det är så kul att få lära känna marodörerna då jag faktiskt aldrig gjort det förut, jag har ju aldrig haft intresse av att läsa sånt. Den är realistisk, hennes reaktioner inför att de ska slåss mot voldemort!

Avis läste kapitel 1 högt för mig! Ny läsare!!!
En gång i tiden skrev jag Mugglis mest kända fanfiction Draco Memoraid, och nu är jag inne här på forumet igen och läser.

Din berättelse är väldigt bra!
Hur du beskriver karaktärerna. Jag brukar inte vara så intresserad av marodörerna men din fic fångade mitt intresse...

Kapitel 2:

Kan det vara så att Bel har en crush på Remus...?❤️

Väldigt intressant att höra om hur Fenixorden skapades! Det hjälper oss också i vårt skrivande och inspirerar.

Avis läste högt för mig! Och jag håller med om allt i hennes kommentar.

Klockrent kapitel!!!

Vi älskar Nicole!!!

Avis läste högt för mig. Vi gillar farmor Nicole!!! Älskar! Hon är så snäll och genuin. Det gick fort för henne att bli sams med Q.
Han är ofta ledsen och gråter, på grund av sin situation, så det är tur att Nicole kan trösta.

Tycker verkligen att Nathan ska få till det med kvinnan! Shippar dem! Stenhårt!

Bra kapitel!!!

Avis läste högt för mig.

Håller med om att det är skönt att N och Q försonas.

Q drömmer nog om eleverna från Hufflepuff för att han känner ett obehag av dem. Hemskt! Typiskt mobbingbeteende de har. Usch!!!
Han är nog till och med lite rädd för dem vilket inte är så konstigt.

Bra kapitel som alltid!!!

Avis läste högt för mig.

Sjukt bra kapitel!!! Vill peppa Nathan att han är kär. Jag tycker att det är fint!!! Jag älskade kapitlet! Nathan är nog lite "sugen" på den här kvinnan!

Längtar till nästa!