Tack för svaret. Får se om jag lånar den i framtiden.

Detsamma! Du finns ju till för mig! ♥

Nu kan jag äntligen kommentera!

Jättekul att få läsa och så trevligt att få möta trion! Och det är skrivet ur Harrys perspektiv. Då han har känslor för Elli. Ja, få se vad som händer.

Här kommer ett litet tips:

”Igen?” Harry hörde själv hur dum han lät. Hans hjärna befann sig fortfarande någon helt annanstans och han kunde se hur Hermione gjorde en kraftansträngning för att inte låta irritationen bubbla fram i rösten. ”Ja. Max tre nätter på samma ställe, minns du?”
Utan att vänta på svar stegade hon ut ur tältet. Av hennes fortsatta, nu mer irriterade tonfall att döma så befann sig redan stackars Ron på andra sidan, inom lagom räckhåll för att vara måltavla för hennes frustration.
Harry lät ögonen vila vid tältöppningen några sekunder innan han drog en djup suck och mödosamt reste på sig. Tältsängen knarrade till när den befriades från tyngden av hans kropp.

Flytta gärna ner den röda delen, så man förstår att det det är Hermione som pratar.

”Igen?” Harry hörde själv hur dum han lät. Hans hjärna befann sig fortfarande någon helt annanstans och han kunde se hur Hermione gjorde en kraftansträngning för att inte låta irritationen bubbla fram i rösten.
”Ja. Max tre nätter på samma ställe, minns du?”
Utan att vänta på svar stegade hon ut ur tältet. Av hennes fortsatta, nu mer irriterade tonfall att döma så befann sig redan stackars Ron på andra sidan, inom lagom räckhåll för att vara måltavla för hennes frustration.
Harry lät ögonen vila vid tältöppningen några sekunder innan han drog en djup suck och mödosamt reste på sig. Tältsängen knarrade till när den befriades från tyngden av hans kropp.

I övrigt ett fantastiskt kapitel! Längtar till nästa avsnitt.

Har äntligen köpt ny datormus! (Avis Fortunae, Tillan Sato och xXHalfbloodPrincessXx vet!)

Min förra dator började krångla ordentligt så jag fick hjälp att flytta över alla material till laptopen jag hämtade i tisdags. Den gamla datormusen ville dock inte funka på den nya datorn, så jag fick köpa en ny! Nu är allt perfekt!

Här kommer nästa kapitel, bara två dagar sent. Har varit upptagen, så därför blev det inget i fredags eller igår. Men nu kommer ett.

Förra gången råkade Quirinus höra de båda pojkarna från Hufflepuff och de verkar ju inte så snälla! Som om det inte räckte blev han snäsig mot Lily, vilket fick honom att skämmas. James röt ifrån och Quirinus blev ännu mer ångerfull. Som tur var, talade han om vad som hänt, vilket fick James att mjukna. Nu ska vi se hur det går.

Avis Fortunae♥



boknörd_, catradora, Elzyii, Pixelow, Leoney, ginnymollyw Ellpotter09, Trezzan och Fanny Lawiise ♥


________________________________________________________



Kapitel 65


När de hittade Lily i biblioteket, förklarade Quirinus alltihop för henne, samtidigt som han bad om ursäkt, vilket hon tog emot. ”Jag hade på känn att det var något som störde dig”, sa hon och lade en tröstande hand på Quirinus arm. Hon såg fundersam ut och tillade: ”Jag önskar jag visste vad de där eleverna heter, för då hade jag och Remus kunnat prata med dem.”
”Jag är mer orolig för vad deras mamma gör mot pappa när de är på Sankt Mungos”, suckade Quirinus. ”Tydligen krockade pappa med kvinnan, och hon verkade inte glad över det. De båda killarna pratade om att hennes kusin var elak mot pappa!”
”Det förvånar mig om hon inte tillhörde Slytherin!” anmärkte James torrt. ”Hon låter ju som en högfärdig, elak, vidrig liten kä…”
”Tack, det räcker!” avbröt Lily strängt. ”Vi behöver inte bli så fula i munnen, eller hur?” Hon vände sig till Quirinus och fortsatte: ”Jag tycker du ska ignorera eleverna från Hufflepuff. Om inte annat, kan du fråga din pappa om deras mamma, när ni träffas.”
Quirinus suckade, för han visste att hon hade rätt. ”Jag ska försöka att inte ta åt mig”, mumlade han dystert. ”Men… men det är svårt!”
James och Lily såg menande på varandra.
”Men låtsas att de är som luft”, föreslog James efter några sekunders spänd tystnad. ”Gå bara iväg när du ser dem. Så gjorde jag, Remus, Sirius och Peter under vårt första år, när vi hörde Snape prata illa om oss.”
”Men ni är modigare än vad jag är.” Quirinus suckade och reste sig upp. ”Jag tror jag går till stora salen och får i mig lite lunch.”
Han lämnade biblioteket med tunga steg.
”Jag kan ändå inte sluta undra vem den där kvinnan är”, mumlade han för sig själv. ”Och på Lily låter det som om hon inte vill att jag ska skriva till pappa om killarnas mamma. Men det känns som om jag inte kan vänta till sommarlovet med att fråga pappa!” Han lade upp lite sallad på tallriken och åt medan tankarna snurrade runt i huvudet.

När Quirinus hade ätit klart, kunde han inte låta bli att snegla mot Hufflepuffbordet och såg hur de två pojkarna satt och viskade med varandra. Han svalde och gick iväg med raska steg. Väl i uppehållsrummet slog han sig ner framför brasan och funderade på hur han skulle prata med sin pappa om de två pojkarna, som inte verkade så snälla.
”Vänta lite!” utropade han. ”Den smutsblonde killen nämnde ju en Gilbert! Och MacGyver berättade att Gilbert Lopez och hans kusin bråkade med pappa vid båtarna!” En hemsk tanke slog honom. ”Kan de där elevernas mamma vara samma person som retade pappa?!”
Han beslutade sig för att leta upp MacGyver så fort han fick chansen.


Under dagen gjorde Quirinus sitt bästa för att koncentrera sig på lektionerna. Han var oerhört besviken över att de inte hade försvar mot svartkonster på torsdagar, för då skulle det bli svårt att prata med MacGyver, utan att hans klasskamrater skulle fundera och ställa frågor.
När det äntligen ringde ut från lektionen i trollkonsthistoria, rusade han ut ur klassrummet så fort han kunde. Medan han småsprang mot MacGyvers kontor, råkade han krocka med någon.
”Hoppsan! Vi har visst bråttom idag!” sa någon förvånat. Quirinus tittade upp och blev genast lättad när han såg vem det var.
”Åh, professor MacGyver!” utropade han. ”Så bra att jag hittade er! Jag behöver hjälp.”
MacGyver log beklagande.
”Jag har lektion med femteårseleverna om en kvart, så jag hinner tyvärr inte”, sa han med medkännande blick.
Quirinus kände hur paniken steg.
”Men det är viktigt!” Han drog ett djupt andetag för att lugna sig själv. ”Snälla, ni är den enda som förstår mig!”
”Det är snällt av dig”, sa MacGyver försiktigt, ”fast jag har som sagt inte tid.” Han såg fundersam ut ett par sekunder, men sedan tillade han: ”Du kan ju komma till mitt kontor efter middagen. Och oroa dig inte! Om mr Filch ser dig, ska jag bara säga att jag vill diskutera din senaste läxuppgift.”
Det fick Quirinus att känna sig lugnare och han gav sin lärare ett tacksamt leende innan han skyndade iväg till sitt uppehållsrum för att arbeta med läxorna han fått under dagen.

Det var dags för middag och Quirinus försökte hålla sig lugn, för att eleverna inte skulle titta konstigt på honom. När han äntligen hade ätit klart, skyndade han iväg mot MacGyvers arbetsrum. Efter bara några minuter anlände MacGyver. Han öppnade dörren och visade in Quirinus.
”Berätta nu vad som har hänt”, sa han vänligt. Quirinus tvekade inte en sekund utan redogjorde för vad han hade hört de två pojkarna från Hufflepuff säga om honom och Nathan. ”Det är konstigt, men jag börjar undra om den där hemska tjejen som gick i er årskurs, är samma som pappa råkade knuffa till på Sankt Mungos”, avslutade han andlöst. ”Ni sa ju att Gilbert Lopez har en kusin och att båda var elaka!” MacGyver tog sig för hakan och såg ut att grubbla ordentligt. ”Jag önskar jag kommer ihåg vad den där näbbgäddan heter i förnamn!” muttrade ha och såg för ett ögonblick arg ut. ”Det stämmer att ingen av dem var så vänliga. Precis som du, misstänker jag att pojkarnas mamma och den där otrevliga tjejen är en och samma person.”
”Och Lily tycker att jag ska ta det med pappa när vi träffas”, sa Quirinus dystert. ”Jag skulle helst vilja skriva till honom redan nu.”
”Jag förstår det”, sa MacGyver. ”Men Lily har rätt. Det är bättre att du och din pappa pratar under sommaren.”
Quirinus suckade.
”Jag önskar jag visste vad pojkarna hette.”
MacGyver gav ifrån sig en lika djup suck.
”Ja, jag vet att de är jobbiga. Den ene är stöddig och den andre är lat”, muttrade han. ”Dessutom retas de med yngre elever, så det skulle inte förvåna mig om deras mamma är likadan.” De såg på varandra under tystnad ett par minuter. ”Jag hoppas jag kan ignorera dem”, sa Quirinus innan han reste sig upp.
”Försöka duger”, sa MacGyver stöttande. ”Om inte annat, kan du säga till mig, eller någon annan lärare.” Han kastade en blick på sin klocka. ”Jag följer dig till ditt uppehållsrum, så du inte får problem med de där killarna, Snape, Wincott eller mr Filch.”


På kvällen hade Quirinus svårt att sova. Tanken på de båda eleverna lämnade honom ingen ro och han undrade hur det var med Nathan. Medan hans rumskamrater sov, smög han upp ur sängen och drog fram ett pergamentstycke, fjäderpenna, två bläckflaskor och dagboken Nicole hade gett honom. Med tysta steg tog han sig till uppehållsrummet och slog sig ner vid ett bord. Han doppade fjäderpennan i flaskan med osynligt bläck och började skriva.

Kära dagbok!

Ännu en gång snurrar tankarna i huvudet på mig. Förra gången handlade det om mamma, men den här gången har det att göra med två killar från Hufflepuff, som tydligen verkar vara bröder. De har pratat om mig när jag har varit i närheten och de är verkligen otrevliga. De säger elaka saker om mig och pappa! Jag blir ledsen, men jag vågar inte säga ifrån. Båda två verkar mycket större än vad jag är, och dessutom är jag så kort! De skulle vinna över mig hur lätt som helst. Jag hoppas bara att deras mamma inte är samma person som retades med pappa när de började sitt första år på Hogwarts!

När Quirinus var klar, försvann texten precis som förra gången. Han slog igen boken innan han tog fram pergamentstycket för att skriva till sin far.

Käre pappa!
Jag skriver till dig för jag vill veta om du mår bra. Du är väl försiktig på Sankt Mungos? Jag tänkte bara ifall Wincotts mamma inte stör dig, eller någon annan boterska, som kanske känner henne.

Quirinus tvekade för både MacGyver och Lily hade gett honom rådet att prata med Nathan när sommaren kom. Han läste igenom meddelandet några gånger, innan han erkände för sig själv att det var en dum idé att oroa Nathan redan nu. Med en suck rev han sönder brevet innan han slängde det i elden. Han såg till att bitarna svartnade, så ingen kunde se vad han hade skrivit.
Efter några sekunder smög Quirinus tillbaka till sovsalen och kröp ner i sin säng. Klockan var halv ett när han äntligen somnade. På morgonen kunde han inte minnas någon av sina drömmar.
________________________________________________________



Tack till Avis Fortunae som kommit med tips på förbättringar.
Tur att Quirinus blev sams med Lily, som kommer med förslag. Även MacGyver ger bra råd och stöttar Quirinus så gott han kan.

Quirinus skriver återigen i dagboken han fick av Nicole, vilket känns skönt, då tankarna snurrar runt i huvudet på honom. Han påbörjar ett brev till Nathan, men tvekar. Det beror på att både Lily och MacGyver tycker att det är bättre att ta det när de träffas. Resultatet blir att Quirinus slänger meddelandet i elden.

Vi får se om det blir ett nytt kapitel nästa vecka. Det är ganska mycket på teatern och jag har inte skrivit fler kapitel att ha i lager. Det kan hända att jag kanske tar en paus, men då säger jag självklart till.

Kära läsare och vänner! Min dator slutade funka igår, och jag kunde inte ladda upp ett nytt kapitel. ???

Var på ett ställe där de hjälper folk med deras datorer. Killen sa att det var bättre att byta dator. Han kommer då flytta över allt material till den nya laptopen. Men jag stod som nummer fem i kön, så i slutet av veckan får jag besked.

Det här är dessutom min sista semestervecka och som ni vet, kan det bli mycket på teatern. Så om det blir paus, återstår att se. Hoppas på förståelse.

Tillan Sato, håller så med dig!

Frivolt, du ska få en tumme när jag får tid!

Var på Pizza Haus med mina föräldrar och åt middag där! Skönt att få äta ute för ovanlighetens skull. Eller hur, Tillan Sato?

Oj, det här kapitlet var riktigt bra! Jag kan riktigt känna hur hon har feber, och det var lite läskigt.

Läskigt, men bra! Du har ju sett hur jag har gjort i "Tårar från himlen"! Lara verkar vara en intressant karaktär.
Ska bli kul att läsa vidare. Och Snape är med på ett hörn, märker jag.

Sommar och sol i massor! Men det hindrar mig inte från att ladda upp ett nytt kapitel. Det är lite kortare än vanligt, men jag hoppas ni gillar det ändå

Förra gången så drömde Nathan om sin pappa, Eric Quirrell. Han kom med goda råd om den mystiska kvinnan Nathan krockade med i kapitel 59. Vi får se om hon dyker upp igen.

Avis Fortunae ♥



Elzyii ♥



Trezzan ♥



boknörd_, catradora, Pixelow, Leoney, ginnymollyw Ellpotter09 och Fanny Lawiise ♥




Kapitel 67
____________________________________________________________


Examensproven närmade sig med stora steg, så Quirinus koncentrerade sig på skolarbetet så gott han kunde. Han gladde sig åt att Snape och Wincott hade annat att tänka på, eftersom femteårseleverna hade Grund-Examen i Trollkonst detta år. Det innebar att de var fullt upptagna med att plugga, vilket gjorde att de inte hade tid att ge sig på honom. Det enda som var tråkigt, var att James, Sirius, Remus, Peter och Lily inte hade möjlighet att prata med honom, med tanke på att de var tvungna att läsa igenom allt inför sina prov. En annan hemsk tanke slog honom plötsligt.
Nästa år skulle det kanske komma en ny lärare i försvar mot svartkonster, och då skulle MacGyver bli tvungen lämna skolan. Quirinus tyckte inte alls om det, för han ville inte byta lärare, eftersom han såg MacGyver som sin vän.


Han var inte ensam om att vara ledsen, för under en lektion i försvar mot svartkonster såg alla missnöjda ut.
MacGyver hade förstås märkt det, för han sa plötsligt:
”Jag antar att ni undrar hur det kommer att se ut nästa år? För det kommer en ny lärare efter sommaren, så jag ska sluta undervisa i försvar mot svartkonster.”
”Kommer ni att lämna skolan?” undrade Nancy sorgset.
Vid de orden sken MacGyver som en sol.
”Faktiskt inte”, svarade han muntert. ”Jag kommer istället att undervisa i mugglarstudier.”
Quirinus tappade sin fjäderpenna i ren förvåning.
”Är… är det sant?!” frågade han.
”Javisst.” MacGyver log med hela ansiktet. ”Så jag ser fram emot att få se åtminstone några av er i den kursen! Om inte annat, finns jag alltid på mitt nya kontor.”
Quirinus kände sig med ens gladare, för nu visste han att det skulle bli roligare att läsa mugglarstudier. När det ringde ut, stannade han kvar.
”Jag är glad över att ni vill fortsätta undervisa på Hogwarts”, sa han medan han lade ner sina böcker. ”Ni är så bra på att förklara allt om försvar och liknande. Jag har haft det väldigt trevligt!”
”Och vet du vad?” sa MacGyver med de bruna ögonen glimmande av glädje. ”Jag tycker det har varit roligt att ha dig som elev! Och om du ska läsa mugglarstudier, så kan vi fortsätta prata om alla böcker mugglare skriver.”
Quirinus log och innan han hann hejda sig, gav han honom en kram.
”Ni är dessutom den enda som förstår mig när det gäller mamma”, sa han försiktigt.
”Ja, jag hjälper dig gärna”, sa MacGyver vänligt och strök honom över ryggen. ”Och du får gärna skriva till mig om det är något som bekymrar dig. För jag tänker stötta både dig och Nathan så gott jag kan.”
Quirinus log och kramade honom hårdare.


När han lämnade klassrummet, kände han sig bättre till mods. Men när han kom till biblioteket, fick han ännu en gång se de båda pojkarna från Hufflepuff. Den svarthårige pojken stirrade på något framför sig, medan den smutsblonde läste ett pergamentstycke.
”Mamma skriver att hon inte har sett Nathan Quirrell sen de krockade”, sa han plötsligt.
”Ja, då är hon glad”, sa den mindre eleven. ”Undrar vad vi får göra i sommar.”
”Det vi brukar.” Den större skrattade. ”Åka och bada, äta glass och bara lata oss! Hoppas det blir en solig sommar!”
”Ja, vi vill ju inte verka tråkiga som Quirrell från Ravenclaw!” Pojken med svart hår gav ifrån sig ett hånfullt skratt.
När de gick, såg Quirinus efter dem med en klump i magen. ”Jag blir mer och mer misstänksam på om deras mamma är samma person som bråkade med pappa.” Han sjönk ner på golvet med tårar i ögonen. ”Hoppas bara att vi inte möter dem i Diagongränden, när vi handlar nya böcker.”

_____________________________________________________________


Som ni ser, så tänker MacGyver stanna kvar på Hogwarts och ta över jobbat som lärare i mugglarstudier,* vilket gör Quirinus överlycklig, för han ser ju MacGyver som sin vän. Som ni märkte, gav han MacGyver en kram! ♥ Och MacGyver erbjuder att Quirinus får skriva till honom, om det blir jobbigt.

Dessvärre får de mystiska pojkarna från Hufflepuff honom att bli ledsen, då de ännu en gång säger elaka saker om honom.

Kuriosa: Egentligen skulle Quirinus få en återblick hur den förre läraren i försvar mot svartkonster. Tanken var att den mannen skulle vara en hemsk person och försöka göra livet surt för Quirinus. Dock skulle han bli upptäckt i tid av Dumbledore, som tar till vissa åtgärder. MacGyver skulle också minnas mannen, men också mamman.


Men sedan fick jag en tankeställare. Har den mannen en påverkan på storyn? Kommer han att dyka upp igen? Efter att ha bollat idéer med Avis Fortunae, var det bättre att stryka återblicken. Så nu vet ni det.

Apropå Avis Fortunae, så får hon ett varmt tack för att hon har kommit med tips till detta avsnitt!

*Om ni går tillbaka till kapitel 20 och läser Richards biografi, så ser ni att mugglarstudier var ett av hans favoritämnen i skolan. Kom ihåg att hans mamma var mugglarfödd, så han läste väl ämnet för att komma nära sina rötter.