åH VA SPÄNNANDE KAPITEL!
Har precis läst ikapp, perfekt sysselsättning när jag jobbar natt.

Va härligt att kapitlen var långa. Det gillade jag!
Åh så sorgligt när hans mamma skäller så på honom, mitt hjärta grät lite där. Det är ju så uppenbart att det inte är för att hon vill, utan för att hon mår så dåligt som hon gör. "Du är inte myndig", det är så tydligt att hon menar på ett annat sätt, att hon är så orolig över att försvinna, att inte få vara där för honom när han växer upp och blir äldre.

Två jättebra kapitel. Ska bli spännande att se när dem tänker berätta för honom... och vad kommer hända då?

Åh! Äntligen fick jag tid att läsa ditt kapitel, jag har längtat!!
Älskar rubriken. Vet inte varför, men kan liksom sitta och läsa den högt för mig själv flera gånger. Återigen - de tror att jag är knäpp här på jobbet. Men, whatever, HERE I COME!!!

*Läsa*

Åh, kan bara hålla MED tidigare skribenter!!!
NOAH, VARFÖR? Låt inte hormonerna ta över, snälla!!! Var den korrekta söta tonårsgosse som vi alla vet att du innerst inne är, inte ett pubertalt litet monster! Nä, men han gjorde mig besviken. Fast lite gulligt är det faktiskt. Känner ett litet sting av Draco i honom, just den där svartsjukan som nästan är gullig. Vad ska hända nu?!

Första delen av kapitlet (som jag nu kan fokusera på när jag skällt färdigt på Noah), var så vackert! Sorgligt och fint i en enda röra, exakt just så som jag vill ha det. Är så glad över att Am verkar ha fått äkta vänner. Hoppas bara det förblir så... Det är svårt att vara vän med alla, särskilt över elevhemsgränserna, det vet vi alla allt för väl. Du säger att jag skriver bra, vad gör du inte själv?! Herregud, detta var helt fantastiskt!! Behöver jag ens säga att jag längtar efter en fortsättning??!

Kan bara j¨hålla med! Det deprimerande är att jag inte kan ett enda ord engelska, oh my...

Nu håller jag inte med dig längre. Han har varit otrogen med mig i flera år, oohwowowowo :* DET ÄR BARA JAG SOM VET HUR HAN VILL HA SIN RISGRYNSGRÖT!!!

Trezzan
Superbra, det lilla jag förstod! Väntar fortfarande på min översättning.. Hihi. Så himla roligt att se dig skriva om detta. Är väldigt förväntansfull ♥

Det är inte lätt för någon i den familjen ♥
Tack för att du gör Quirinus så levande, det har han aldrig varit för mig tidigare. Jag tycker det här kapitlet var väldigt bra. Älskar att få se lite ut Nathans perspektiv. Och så sorgligt men ändå fint att se hur Mia ångrar sig. Äkta moderskärlek ♥

Bra jobbat Minty!

HEJ DÄR!!!!!

Jag blev så glad när jag hittade din ff:n. Redan när jag läste hur du berättade att du återtagit skrivandet, skrivit om, skrev om sjunde året osv... Så klack det till. Det kändes som att det var JAG själv som skrivit det där! Exakt så har jag själv känt sen jag skrev min Draco Memoraid för flera år sedan. Du kan ju gissa vem den handlar om?!

Jag skrev klart den, sen började jag på tvåan och sen... Ja vad hände egentligen? Under flera år gjorde jag försök att skriva, men fick inte till det. Finns flera stycken trådar av mig, där jag gjort försök att ta upp storyn igen, för jag älskar den ju, jag vill ha ett slut! Nu ÄNTLIGEN, hoppas jag att jag är på rätt spår. I "Skam", hoppas jag att min historia blir komplett. Precis som du har jag skrivit om allt. Och jag vet såväl, att det inte är någon lätt resa. Och vet du? Jag tänker följa din.

Jag tycker att du skriver väldigt, väldigt bra. Magiskt. Sug på det ordet, för det är inte många som får höra det från mig. Det spar jag bara till dem som verkligen, verkligen gör avtryck. Det gjorde du.

Jag ÄLSKAR att du skriver om Draco!!! Han är min soulmate. Jag skriver också honom, och älskar hur du beskriver honom. Du får godkänt av mig!

Det här stycket liksom...WOW.
Jag har redan mottagit den, det är för sent för det.” flinade han och tog ännu ett steg närmare. Det var som att de utförde en dans, för varje steg hon backade bakåt tog han ett framåt.
”Visst, jag bryr mig inte.” fnös Ida i ett försök att åtminstone låta oberörd.
”Trevligt sätt du har Crawett.” Malfoy log och hans ögon glittrade av okynne. Hon himlade med ögonen, det här var löjligt. Hon behövde komma bort från honom. Hennes kropp hade börjat frammana syndiga reaktioner som fick henne att rodna djupare, vilket han nöjt verkade lägga märke till.
”Låt mig bara vara Malfoy.” suckade hon irriterat och knuffade sig till slut bryskt förbi honom.
”Vi ses Crawett!” ropade han nonchalant efter henne.
Ser verkligen allt framför mig. Loveit.

Det här är sååå Draco! Och halsbandet, vad fint du har fått ihop det, varför det är viktigt för Ida. Så perfection!!

Ida skakade knappt märkbart på huvudet. Malfoy flinade, höjde på ögonbrynen och nickade bestämt.
Han skulle få sin vilja igenom, halsbandet var viktigt för henne. Hon hade fått det av sin mormor strax innan hon dog. Hennes mormor hade varit en framstående Quidditchsökare en gång i tiden, och den kvicken i halsbandet var den första kvicken hennes mormor hade fångat i sin första världsmästerskapsmatch. Idas morfar, som var trollkarlsjuvelerare, hade efter det förminskat kvicken och fäst den i en guldkedja som han senare gett hennes mormor som gåva när de firade sin första bröllopsdag.


LOVEIT.

Gaha fangirlar över kyssen, även om jag blev lite svartsjuk!! Han är aningen mer mogen och mindre barnslig än min Draco. Det glädjer mig, då vet jag att det finns hopp för honom ändå, trots allt. Älskar verkligen det kapitlet. Min stora favorit. Klockrent eftersom man redan från början kan känna spänningarna dem emellan. Resten av kapitlen fortsätter i samma spännande, fantastiska stil. Dina kapitel är inte för långa! Jag älskar dem.

Älskar, återigen, hur du får ihop relationen mellan Draco och Ida. Draco är ju go ändå, på sitt eget lilla vis. Jag vet hur du fungerar Malfoy, du är lika hal som ormen som representerar ditt elevhem. Hade jag dykt upp hade du försökt leka med mina känslor. Något du faktiskt redan försöker med. Och när du sedan ansett att jag var tillräckligt snärjd skulle du ge mina känslor ett giftigt, mördande bett innan du skulle slingra dig tillbaka din mörka håla, utan minsta bevis på ånger. Precis som en orm. Magiskt skrivet. Ryser i hela mig.

Har nu sträckläst allt du skrivit, och återigen - WOW! Ber om ursäkt på förhand för mina osammanhängande röriga kommentarer, men har man jobbat natt tre nätter i sträck är det okej att inte riktigt vara vid sina sinnes fulla bruk! xD Så grymt bra skrivet, jag längtar efter fortsättningen. Jag älskar Draco mer än någonsin. Du fångar verkligen alla karaktärer på ett fantastiskt vis. Ida är så naturlig, loveit!

Bevakar, vilken överraskning va?
Din nu trogna,
Elzyii

ÄNTLIGEN ETT NYTT KAPITEL!
Åh, vad jag längtat!!!

*Läsa*

*Fangirla*

*Dead*

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::

DET här... var nog ditt bästa kapitel hittils! Alla är så bra, men det här.. Nej, jag finner inga ord, Så magiskt var det! Jag kan ibland när jag läser något riktigt bra få upp bilder i huvudet. Dina kapitel ger mig alltid det, det här var inget undantag. Men undantaget här, är att du VERKLIGEN fångat känslorna så korrekt. Jag kan riktigt känna frustrationen Mirre känner över att inte kunna göra någonting, över att vara helt maktlös mot magin. Mot Ellis trollstav. Vi som själva är mugglare kan verkligen känna med henne. Jag gör det. Det gick in rakt i hjärtat.

Extra känsligt blir det kanske eftersom det är min egen karaktär som mår så dåligt. Jag har sagt det förut, säger det igen - du fångar Elli korrekt. Får till henne EXAKT som jag vill att hon ska vara. Sitter här och önskar att jag själv fått ihop ett sånt här kapitel i DM. För det här var så naket och så himla bra. Dracos agerande, ja exakt så skulle han göra. Harry, Ron, Hermione - korrekt. Sen Dumbledore. Ja, det finns ingen som får till honom lika bra som du. Jag blir riktigt avundsjuk. Där lyckas du 10 ggr bättre än mig!

Kapitlet är så sorgligt och vackert på samma gång. Aldrig har jag läst så fort, var helt fängslad och är det ännu! Dina beskrivningar var magiska. Bara den här meningen:

Det silvervita skägget var blött nertill med några vilsna snäckor som fastnat i det. Jag kände direkt att han skulle säga alla de kloka ord jag aldrig funnit där ute i sjön.

Bara du kan skriva så. Snäckskalen... Hur kommer du på allt?! Jag avundar och beundrar dig så himla mycket. Längtar så tills den dagen vi kan träffas! Bäst du skickar mig ditt nummer, så jag iallafall kan terrorisera dig över telefonen nån gång i veckan

Du är så otroligt, otroligt bra!! Längtar så mycket till nästa kapitel. Draco också, även om han inte vill erkänna det

Ta din tid, jag finns alltid här och läser! ♥

Ser framemot nästa kapitel, du är så duktig!

Har precis sträckläst din ff:n efter en trist natt på jobbet, och vad ska jag säga? WOW MÄNNISKA!! Du skriver verkligen i toppklass! Jag är svår att imponera på djupet, ska du veta. Men du har lyckats med bravur!

Jag älskar själva iden. Älskar ju Wood också, han har sen första filmen varit en av mina absoluta favoriter. Kan föreställa mig hur snygg hans dotter är Amber är en härlig karaktär. Jag tycker redan om henne. Du kan verkligen konsten att fånga karaktärer och få till bra miljöbeskrivningar - allt som jag vill ha. Sista kapitlet här var magiskt!

Det kommer inte sluta bra för er blodsförrädare!” ropade de efter oss men vi stängde av öronen så gott vi kunde. En röd stråle, troligtvis en lamslagningsbesvärjelse, sköt förbi med missade precis min arm. Över axeln ropade jag att de missade och sedan började vi jogga mot slottet för att gänget inte skulle komma ikapp. Till slut var vi utom skotthåll, och deras förbannade muttrande avtog. Vi saktade ner och gick igenom den stora, detaljerade entréporten.
Alltså det här stycket tog mig raka vägen till Harry och CO, och deras tjafs med Slytherin. Så nostalgi, du har fångat det perfekt, att det kvittar vilken generation det gäller, hatet och föraktet finns kvar. Älskar hur Amber bara nonchalerar det hela. Ingen kan sätta sig över henne, det märks på en gång! U GO girl!

Spännande med hon Claudelle.. henne vill jag veta mer om. Och profetian... så hemskt. Förstår Ambers oro för James. Ser framemot nästa kapitel. Ny bevakare har du, som ivrigt kommer att följa varje steg du tar, moahahhahahah!