Jag trodde seriöst att jag skulle dö av skratt när jag såg bilden i spoilern! Ni kommer förstå varför!

Eftersom det har förekommit fula ord till en del medlemmar, har jag skickat en uggla till themarauder

Läs gärna texten med röd färg:


Det är fullt tillåtet att använda fula ord på Mugglarportalen så länge man inte gör det mot varandra.
Exempel:
"Det här var en riktig helvetesdag" och "fan vad bra!" = tillåtet.
"Vilken idiot du är" och "din jävla skit" = ej tillåtet.
För övrigt så vill vi uppmärksamma alla medlemmar på att man ofta blir tagen på större allvar om man håller ett vårdat språk.

Kika gärna på denna tråd.

Ja, kära vänner här kommer ännu ett kapitel! Som ni ser på bilderna, kan det bli ruskigt spännande så ni får hämta något ätbart, så ni inte biter på naglarna! Förslag finns på bilderna nedan.



Mycket nöje!
_______________________________________________________________


Kapitel 34- Pusselbitarna faller på plats

Det var Sandelton.
”Vad gör han här!?” viskade James.
”J-jag vet inte!” viskade Quirinus, som kände sig förvånad. ”Han slutade ju förra terminen!” sa Sirius.
Sandelton vände sig om och Quirinus kunde se hur ett elakt leende spred sig över hans ansikte. Det var något på gång.
”Vi måste stoppa honom”, viskade Quirinus.
”Men hur?” frågade Lily.
Innan Quirinus hann säga något, hörde han hur James viskade:
”Snälla Remus låt bli! Nys inte! Han kan höra oss! Snälla, låt bli!”
”Det är kört om han nyser! Åh, varför var det inte tomt i korridoren?!” viskade Sirius.
”Försök hindra Remus då!” viskade Quirinus, som kände sig lätt panikslagen.
Men det var för sent. Remus nös så kraftigt att det nästan ekade i hela korridoren och oturligt nog råkade han även knuffa till Sirius, som vacklade till. Quirinus kände ett slag i magen och föll baklänges samtidigt som manteln gled av dom. Sandelton vände sig åt deras håll. Han log hånfullt och sa:
”Jag tyckte väl att jag hörde röster.”
”Vi måste fly!” viskade James förskräckt.
Quirinus reste sig upp och sprang efter dom andra. Men han hade inte hunnit springa många meter, förrän han hörde hur Sandelton ropade:
”Locomotor Mortis!”
Quirinus kände till sin fasa hur benen låstes fast mot varandra och han föll ner mot golvet, samtidigt som han hörde hur Sirius svor till. Han satte sig upp och fick se att James, Lily, Remus och Sirius också hade blivit utsatta för Benlåsningsbesvärjelsen. Sandelton kom fram emot Quirinus med ett hånfullt leende och en elak glimt i ögat.
”Ser man på! Jag har då aldrig mött någon som är så nyfiken som du Quirrell!” sa han och leendet blev elakare.
”Vad vill du oss, din otäcking!” fräste James ilsket från sitt ställe.
”Jag vill undvika nyfikna vittnen”, sa Sandelton silkeslent. Quirinus svalde hårt och viskade:
”Jag trodde att det var Marrigburn!”
Sandelton såg förvånad ut.
”Marrigburn?! Trodde du verkligen att hon…” Han avbröt sig och lät sig höra ett hånfullt skratt.
Quirinus kände sig generad. Det var försmädligt att bli utskrattad, särskilt nu när han inte kunde ställa sig upp.
”Det var väl klart att du misstänkte Amy!” sa Sandelton när han hade slutat skratta. ”Hon är ju en slytherinelev!” tillade han och läste en motbesvärjelse på deras ben.
Innan Quirinus hann ställa sig upp för att springa efter hjälp, grep Sandelton ett hårt tag om hans hår. Det gjorde ont och Quirinus lät sig höra ett svagt kvidande när han drogs upp på fötter.
”Släpp mig! Snälla släpp mig!” bad han och försökte slita undan Sandeltons hand.
”Hör du inte vad han säger!? Släpp honom genast! Släpp honom!” skrek James argt och gick fram mot dom. ”Släpp honom sa jag! Din elaka, vidriga, usla…”
”Silencio!” ropade Sandelton och James röst förstummades. ”Vad har du gjort!” utbrast Sirius medan Remus och Lily såg förskräckta ut.
”Jag vill, som sagt var, undvika nyfikna vittnen”, sa Sandelton med en ännu lenare röst. ”Och för att vara på den säkra sidan, så vill jag att ni ger mig era trollstavar”, tillade han.
Quirinus svalde hårt när han såg hur dom andra drog fram sina trollstavar. Han var alldeles förlamad av skräck.
”Nå, Quirrell? Det gäller dig också!” sa Sandelton med kylig röst och tog ett hårdare tag om Quirinus hår.
”Snälla! Det gör ont!” viskade Quirinus förtvivlat.
”Ge mig din stav, så händer inget”, väste Sandelton.
Quirinus drog fram sin trollstav, medan han bet sig hårt i läppen. Vad skulle hända sen?
”Då så”, sa Sandelton. ”Nu följer ni snällt med allihop, och försök inga tricks!” tillade han kyligt.
”Vad händer annars?” frågade Remus med darrande röst, medan James stirrade mordiskt på Sandelton.
Åh, gode Gud, säg att någon lärare har upptäckt att vi har försökt fly för att tillkalla hjälp! tänkte Quirinus.
”Ja Lupin, om ni försöker med något, så kommer det inte att bli så värst roligt för din vän!” sa Sandelton och satte sin trollstavsspets mot halsen på Quirinus, som kände paniken stiga. Dom andra sa ingenting.
Sandelton log elakt och sa:
”Ja det är bäst att vi går. Seså Evans! Stå inte bara där! Jag vill inte ha några vittnen, har jag sagt! Om du och dina vänner inte vill se Quirrell dödas mitt framför ögonen på er, är det bäst att ni lyder.” Han vände sig till Quirinus och tillade: ”Dessutom ska vi två ha ett allvarligt samtal du och jag. Ett mycket allvarligt samtal.”
Quirinus kände kalla kårar längst sin rygg. Han tänkte på dagen då moster Lucys begravning hade ägt rum, då han träffade Sandelton för första gången. Nu förstod han vad det var som var konstigt med Sandeltons ögon. Medan mr Quirrells blågråa ögon utstrålade värme och förståelse, samtidigt som David alltid hade en busaktig blick, påminde Sandeltons ögon om kalla fängelsehålor och kyla.
”Seså, kom nu, vi vill inte bli sedda”, sa Sandelton.
James, Remus, Lily och Sirius följde motvilligt efter och Quirinus kände plötsligt ett hårt slag i ryggen. Han snubblade fram eftersom att Sandeltons grepp var hårt.
”Låt honom få gå själv!” hörde han Remus säga. ”Snälla Sandelton, låt honom få gå själv!”
Sandelton mumlade en formel och plötsligt tog Remus sig för öronen.
”Vad har du gjort?!” viskade Quirinus förtvivlat. ”En Muffliato-formel”, sa Sandelton med ett hånfullt leende.


Dom fortsatte gå. Quirinus kände hur ögonen fylldes med tårar. ”Ja, Quirrell. Du är allt bra nyfiken för ditt eget bästa! När jag pratade med dig under begravningen, kände jag på mig att du var lite för nyfiken”, sa Sandelton plötsligt.
”Det var du som förhäxade Fowler!” viskade Quirinus. ”Och du försökte skada Sharon med Avväpningsbesvärjelsen!” tillade han.
”Du gissade fel!” väste Sandelton kyligt. ”Men du har rätt i en sak, herr besserwisser. Jag förhäxade Fowler. Jag hade lyckats med en annan oförlåtlig besvärjelse om du inte hade lagt dig i! Men Avväpningsbesvärjelsen var riktad mot dig!”
”Mot mig?!” viskade Quirinus.
”Javisst”, sa Sandelton. ”Jag ville inte att du skulle lägga dig i, när jag försökte avskräcka dom andra eleverna som är mugglarfödda. Jag trodde ett ögonblick att du hade drunknat, men så kom ju Potter!” tillade han och kastade en ilsken blick på James.
”Men Frank sa ju att Marrigburn hade gått ut!” sa Quirinus. ”Hon ville stoppa mig. Hon ville även ta reda på var Mörkrets Herre höll till, när hon och jag pratade i skogen!” sa Sandelton och hans ögon lyste av illvilja. ”Hon har verkligen rätt angående dig. Du är så otroligt lik Lucy! Lika naiv!”
”Du sa att moster Lucy var en bra människa!” utbrast Quirinus och nu rann tårarna nerför kinderna. ”Jag hörde vad du sa! Jag följde efter Marrigburn!” tillade han
”Skrik inte!” fräste Sandelton och tryckte trollstavsspetsen mot Quirinus hals. ”Jag ljög för att Marrigburn inte skulle räkna ut vad som hände. Dessutom såg jag dig vid klassrummet under lunchtiden då Marrigburn ville ha reda på sanningen, så jag var tvungen att ljuga. Jag måste erkänna att du är envis!” tillade han.
Quirinus bet sig i läppen.
”Ni var ju på moster Lucys begravning!” viskade han sen. Sandelton fnös föraktfullt och sa:
”Det var bara för att tala om för Lucy att hon inte skulle ha lagt sig i. Hon visste nämligen vad jag höll på med. Dagen efter att du hade åkt tillbaka hit, stötte vi på varandra. Hon råkade nämligen se mitt märke, som jag har på min vänstra arm! Hon hotade med att avslöja för trolldomsministeriet!”
”Vad då för märke?” frågade Quirinus.
Sirius klev fram och viskade:
”Du-vet-vems märke!” Plötsligt skrek han till och tog sig för sin ena handled.
”Det är fusk att ge råd, Black!” sa Sandelton och leendet blev hånfullare än tidigare.
Sirius muttrade något ohörbart och gick tillbaka till dom andra. ”Vi har inte hela natten på oss”, sa Sandelton med skrämmande lugn röst.
Quirinus kände sig förtvivlad. Nu hade han inte bara satt sig själv i klistret, utan även James, Remus, Sirius och Lily. Det värsta var att det kändes som han hade en kniv mot halsen, med tanke på att Sandeltons trollstavsspets var så vass. Sandelton ökade stegen, så Quirinus snubblade fram. Till slut kom dom fram till en staty av en enögd, puckelryggig häxa. ”Dissendium”, mumlade Sandelton och slog lätt med staven på puckeln.
Quirinus satte en hand för munnen för att inte skrika högt. Statyns puckel öppnade sig och en öppningen syntes.
”In med er”, befallde Sandelton.
James stirrade ilsket på honom, innan han gick in, tätt följd av Sirius, Lily och Remus, som fortfarande höll händerna för öronen.
Vi måste stoppa den här galningen! tänkte Quirinus förtvivlat. Men han hann inte komma på något, förrän han kände trollstavsspetsen mot sin hals. Han kände även hur greppet om hans hår hårdnade och efter en sekund hörde han Sandelton väsa:
”Försök inte lura mig, Quirrell! Jag lovar, Cruciatusförbannelsen är mycket smärtsam!” Han lät mycket hotfull.
Quirinus svalde hårt. Dom kom ner i en smal låg jordig gång. ”Jag hoppas att du uppför dig väl, Potter, för jag vill inte höra dig skrika när jag tar bort formeln”, sa Sandelton med silkeslen röst. ”Det gäller dig också”, tillade han vänd mot Remus.
Han gjorde en snabb svängning med sin stav och Remus tog bort händerna från öronen. Sirius och James stödde honom, eftersom han såg ut att kunna ramla omkull.
”Sätt igång! Gå vidare”, sa Sandelton och gav Quirinus en kraftig knuff genom gången.


Det tog nästan en hel evighet innan dom kom fram till en trappa.
”Vad vill du att vi ska göra nu då?” fräste James argt. ”Akta dig Potter!” varnade Sandelton och i nästa sekund kved Quirinus till när han kände hur spetsen trycktes hårdare mot hans hals. ”Jag vill att Evans leder oss med hjälp av ljuset”, tillade han innan han drog fram Lilys trollstav och slängde den till henne. ”Lumos”, mumlade hon förtvivlat.
”Jag tyckte jag sa att vi inte har hela natten på oss!” Sandelton lät otålig, medan han tryckte spetsen mot Quirinus hals.
Dom gick upp, med Lily i täten. Hon såg olycklig ut, tyckte Quirinus. När dom hade gått i nästan en timme, kom dom fram till en lucka. Sandelton stampade otåligt med foten och alla förstod vad han ville. Lily, som såg ännu olyckligare ut, sköt försiktigt upp luckan och gick upp.
”Det gäller er tre också!” fräste Sandelton, som såg ut att kunna förlora tålamodet vilken sekund som helst. ”Vi har någon som skulle vilja träffa er, och det snabbt, annars får ni… hm… allvarliga konsekvenser!” tillade han.
James och Sirius drog försiktigt upp Remus genom luckan. Quirinus förstod på en gång vem Sandelton menade.
”Du tänker ta oss till Voldemort!” utbrast han.
Sandelton blev plötsligt blek. Efter ett par sekunders tvekan, tryckte han upp Quirinus mot en vägg och fräste:
”Hur vågar du?! Hur vågar du nämna min herres namn!?”
Han höjde ilsket trollstaven. Quirinus kunde se något på Sandeltons vänstra arm, den som han höll trollstaven i. Det var ett märke på en svart dödskalle, vars tunga liknade en orm. Det såg ut som att märket var inbränt i huden.
Sandelton brydde sig tydligen inte om det, för han knuffade upp Quirinus för luckan och kastade honom ifrån sig med all sin kraft. Quirinus kved till när han föll ner på golvet. Där stod Lily, James, Remus och Sirius som såg skräckslagna ut. ”Evans! Släng hit din stav! Sedan går ni fyra uppför trappan där!” uppmanade Sandelton och pekade mot en trätrappa.
Lily slängde undan staven. James öppnade munnen för att protestera, men Sandeltons hotfulla blick fick honom att stänga den igen.
”Det var bättre”, muttrade Sandelton när James, Remus, Sirius och Lily gick uppför trappan.
Innan Quirinus hann resa sig upp, hörde han hur Sandelton skrek:
”Crucio!”
Smärtan var outhärdlig. Quirinus skrek förtvivlat, det kändes nämligen som om alla benen i hans kropp brann och huvudet var nära på att sprängas. Någonstans i rummet hörde han hur Lily skrek till, och Sandeltons skratt lät vasst. Till slut var allt över.
”Nästa gång du nämner min herres namn, blir det inte roligt!” väste Sandelton hotfullt.
Quirinus satte sig försiktigt upp medan han snyftade av smärta. Han såg Remus komma springande nerför trappan. ”Snälla låt honom vara!” skrek han förtvivlat medan han sjönk ner bredvid Quirinus, som grep tag om hans arm.
Sandelton fnös föraktfullt.
”Hur känner du dig?” frågade Remus ängsligt.
”D-det gör så o-ont!” viskade Quirinus förtvivlat. Han kände hur han skakade.
”Det kommer att göra ännu ondare om inte ni snabbar er på!” fräste Sandelton ilsket och grep återigen ett hårt tag om Quirinus hår.
Remus gick upp för trappan. Quirinus fick en kraftig knuff uppför trappan. Han grät tyst när han tänkte på att han kanske aldrig skulle få se sina föräldrar, David, Claire, Sheila, Frank och Sharon igen. Han kom plötsligt att tänka på vad Claire hade sagt om Sandelton under jullovet.
”Hur länge har du tjänat Vol… Mörkrets Herre?” frågade Quirinus, medan han strök undan tårarna.
Sandelton lät sig höra ett giftigt skratt, innan han svarade: ”Sedan din syster gick sjätte året. Hon misstänkte aldrig någonting. Jag var ju, och betraktas fortfarande som den perfekte, snälle, blyge gamle Hufflepuffeleven professor Colin Sandelton!”
James som gick framför dom, vände sig plötsligt om och såg rasande ut.
”Jaså minsann! Jag har ju hört att en lärare som undervisar i just Försvar Mot Svartkonster, lämnar skolan efter skolans slut, men det var därför du stannade kvar i två år!” fräste han argt. ”Vi litade på dig din otäcka lögnare!” tillade han.
”Jag trodde faktiskt att du skulle uppföra dig, Potter!” Sandelton lät kylig på rösten. ”Om du inte aktar dig, så kommer du också att få smaka på Cruciatusförbannelsen!” tillade han.
James teg men han såg rasande. Quirinus ryste.
”Men din käre vän har alldeles rätt”, sa Sandelton medan han pressade spetsen hårdare mot Quirinus hals. ”Mörkrets Herre förhäxade ämnet, när han inte fick jobbet. Men under en helg i den här byn stötte jag på honom, och han lovade att jag skulle få en hel del ära om jag hjälpte honom. Jag lovade då att stanna två år, tills din syster hade slutat.”
Quirinus svalde hårt innan han viskade:
”Hon litade också på dig!”
”Hon var nästan lika naiv, men inte fullt så mycket som du och din moster! Claire hade redan haft fem olika lärare, men både hon och hennes vänner tyckte jag var bäst!” sa Sandelton.
”Du lurade henne! Precis som du lurade mig, och moster Lucy!” viskade Quirinus förtvivlat.
”Din moster var bra lättlurad ja! Men tro inte att jag förgiftade henne, så att hon skulle bli så sjuk. Nej då, det var av någon annan anledning, men som sagt, hon hade kunnat avslöja allt!” Sandelton såg oberörd ut när han sa så där.
Han måste stoppas, tänkte Quirinus förtvivlat, medan tårarna rann nerför kinderna. Gatorna var tomma så chansen att någon skulle ingripa, var liten
”Åh, så dumt av mig att glömma bort Harold!” sa Sandelton plötsligt och log ironiskt.
”Våga inte skada min pappa!” utbrast Quirinus förtvivlat. ”Jag skulle inte drömma om att skada honom. Förresten så är ju Harold från Gryffindor, så man kan inte tro att du är hans son, du passar definitivt inte Gryffindor!” sa Sandelton med ett ännu elakare leende. ”Han är nog egentligen besviken över att du inte har hans mod! Håll tyst nu, om du inte vill att jag ska använda min stav!” tillade han och gav Quirinus ännu en kraftig knuff. Dom fortsatte att gå uppåt genom byn.


”Jaha. Då var vi framme!” sa Sandelton efter en stund och ställde sig framför en liten pub.
Över dörren hängde en ganska skamfilad träskylt. Quirinus kände sig illamående när han såg att skyltens bild föreställde ett avhugget vildsvinshuvud. Sandelton tryckte ner dörrhandtaget och alla steg in. Till sin stora lättnad kände Quirinus hur Sandelton tog bort trollstaven från halsen, samtidigt som han släppte taget om hans hår. Han hörde hur dörren stängdes och låstes.
”Vi har inte hela natten på oss”, sa Sandelton och Quirinus kände hur han föll framstupa, när han fick en hård knuff i ryggen. Han såg sig om. Rummet var mycket mörkt, med undantag av ett par ljusstumpar.
”Ja, det är bara att ni går upp! ” befallde Sandelton och grep tag om Quirinus handled. ”Bartendern har annat att göra, så förvänta er ingen hjälp från honom!” tillade han.
Quirinus sneglade bort mot baren och fick syn på en man, som blödde från huvudet. Lyckligtvis andades han.
”Upp med er! Min herre hatar att vänta!” fräste Sandelton och Quirinus fick ytterligare en knuff.
”Vad är det här för ett ställe?” viskade han förtvivlat till James, medan dom gick uppför trappan.
”Puben heter Svinhuvudet. Vi brukar inte gå hit”, viskade James.
Dom kom fram till en dörr. Sandelton gick fram och öppnade den.
”Seså, in med er!” sa han.
Quirinus (som kände sig iskall inombords) gick in, tätt följd av James, Lily, Remus och Sirius. Inne i ett litet rum satt någon.
_____________________________________________________________

Haha! Atira, du hade rätt!

Ni andra: Var det oväntat? Ja, men det är ju nästan alltid så! Tänk er hur det är i deckare, man misstänker en eller personer och så har man helt fel! Har ni läst Harry Potter-böckerna, vet ni ju hur Rowling har gjort.

Okej, jag märker att jag blev en smula klantig när jag skrev! Sandelton hade ju en konstig anledning till att skicka Quirinus i vattnet! (Se kapitel 24) Jag skulle kanske ha låtit honom attackera Fowler först (se kapitel 26 ) innan han orsakade så att Quirinus höll på att drunkna! Hehe!

Men om alla går med på det, kan vi kanske låtsas att Sandelton är duktig på att tyda drömmar och såg att Quirinus skulle vara i vägen för honom.

Andra alternativet kan vara att han ville undvika vittnen (med tanke på att Sharon är mugglarfödd), och han bestämde sig för att göra sig av med Quirinus innan han gav sig på Sharon!

Hoppas ni gillade det i alla fall!

Om det finns en sådan tråd kan staff låsa, eventuellt radera denna! Men skicka hellre en uggla till dem, istället för att bara skriva "lås" på själva tråden.

Men en tanke slog mig att Mugglis är till för yngre medlemmar också.
Kallamina var duktig och varnade om en rätt så obehaglig sida som hade med porr att göra. Tur att en prefekt blev taggad och tog bort länken.

Det skulle vara bra om det fanns en så kallad rapportera-knapp, som man klicka på så att prefekter och lärare blir uppmärksamma och kan ta bort det!

För tänk om någon som är sju år går in på anslagstavlan och råkar klicka på en sådan länk som jag beskrev nyss?! Han/hon kan ju bli jätterädd och må väldigt dåligt.

Porr och liknande anser jag inte hör till anslagstavlan, annat än i 15+-forumet. Mugglis ska vara en trygg plats för stora och små och anslagstavlan är något som alla kan se.

Gillar ni idén?
Har ni egna tankar om detta?

Skriv ner dem vet jag! Håll dock god ton med varandra. Om tråden skulle börja spåra ur, anmäl till staff. Det är bättre än att det ska bli bråk.

Nu blir jag nyfiken på vad ni tycker!

Okej. Men om du hittar det kan du kanske vara snäll och skriva upp det? För jag har då inget minne av att han borstade sina tänder.

Som Velma Dinkley skrev, är det kanske inget som behöver nämnas i böckerna.

Jag har pratat med några från staff om den upprörande kommentaren som finns på tråden. Ingen av dem är inloggade, men jag hoppas att de tar tag i saken fort som ögat när de ser meddelandet.

Det är faktiskt bättre att meddela lärare eller prefekter när någon skriver en så elak kommentar.

Missförstå mig inte! Det är fint att ni vill skydda författaren! Det är sann vänskap och omtanke när man vill försvara någon.

Men personen får bara mer styrka om man svarar honom/henne genom att citera. Det är inte värt det. Han/hon gör det säkert bara för att provocera.

Så här är mina tips: Kopiera länk, kommentar och medlemmens namn. Här får ni länken till Staff. För att hitta staff, klickar ni på biblioteket och letar upp Staff i listan. Välj någon prefekt/lärare och sskicka ugglan. Tryck på plustecknet för att skicka till fler prefekter och lärare på en gång.

Hoppas ni förstod det där.

Försöker igen. När ni ska skicka en uggla, så står mottagerens namn i en ruta. På högra sidan om rutan finns ett plustecken. Klickar man på den, kommer det upp en till ruta under den första mottagaren.

Som sagt, kontakta staff nästa gång liknande händer. Det är inte att skvallra, det är att hjälpa. Staff är de som har ansvaret för att det ska vara bra stämning på forumet, så sänd en uggla direkt.

Har som sagt kontaktat några från staff och hoppas verkligen de tar sig tid att kolla upp saken.

Jag har sett den obehagliga kommentaren och förstår ilskan. Sådant får inte hända! Ska man komma med kritik, ska den vara konstruktiv och vänlig, och därmed basta!

Det var en väldigt bra idé! Hoppas Staff ser detta för det var ett mycket lysande förslag!

Idag fyller allas vår Emma Watson år! Som nioåring blev hon Hermione Granger med hela världen!

I år blev hon Belle med hela världen, då hon medverkade i "Skönheten och Odjuret", som för övrigt är en jättebra film! (Atira vet! )

Grattis på 27-årsdagen Emma Watson!
Undrar om hon får böcker i present? Hon gillar att läsa!* (Vilket jag också gör!)





Som Belle!



Några tårtor för att krydda tråden!









Skriv gärna ner era önskningar till henne och om ni vill får ni ladda upp bilder på tårtor och blommor!

*Om ni undrar vad jag menar med att hon kanske får böcker, kan ni kika på länken nedanför!

14 böcker du borde läsa enligt Emma Watson

Förstår ilskan. Bara för att de flesta elever från Slytherin i böckerna beskrivs som onda, betyder det inte att det är samma sak på detta forum!

Här på mugglis ska vi vara vänner, oavsett vilket elevhem vi tillhör! Jag har ugglat med några från Slytherin på Mugglarportalen och det är jättetrevligt!

Som någon skrev, läser man böckerna från Harrys perspektiv och visst, i böckerna framstår ju Malfoy och resten av hans gäng som en hel hög skitstövlar, men på mugglis är det inte så!

Vi får försöka sprida positiv energi här på forumet, där trogna HP-fans får mötas och ha en trevlig gemenskap!

Jag kan ge ff:en en chans.