Jag ger gärna storyn en chans! (Skriver själv fan fiction, så jag vet att det är kul att få läsare.* )

Får man förresten komma med konstruktiv kritik? Jag vill ju inte få skit och veta att jag klagar, när jag kommer med tips, om du förstår vad jag menar.

Blir spännande att läsa, så jag bevakar storyn så jag inte missar något.

*

Nu börjar det bli spännande! Hur ska det gå?

Hej! Här är första kapitlet! Hoppas ni gillar det.
(TackKintsugi!)


Spoiler från första boken och Pottermore:





____________________________________________________


Kapitel 1- Inköpsturen


Ett par fåglar kvittrade glatt utanför ett sovrumsfönster. En kvinna med rödblont hår kom in i rummet och gick fram till sängen, som stod på vänstra sidan om rummet. Hon ruskade vänligt men bestämt på sin elvaårige son, samtidigt som hon viskade:
”Quirinus? Vakna. Vakna nu, lille vän! Det är frukost!”
Pojken, som hette Quirinus Quirrell, vaknade och såg in i sin mors klarblåa ögon, som han hade ärvt.
”Godmorgon mamma”, mumlade han och gäspade stort.
Mrs Quirrell log.
”Jag hoppas att du har sovit gott. Så fort vi har ätit, ska vi åka till Diagongränden, vi måste få tag på alla saker du ska ha till Hogwarts”, sa hon.
”Det hade jag glömt!” utbrast Quirinus glatt och satte sig upp.
Det var ju bara några veckor kvar innan han skulle få börja på sina föräldrars gamla trollkarlsskola.
”Tokspik!” skrattade mrs Quirrell och rufsade om honom i håret. ”Hur kan man glömma sånt? När man är så flitig som du! Nej, klä på dig nu och kom ner sen. Din pappa har redan farit”, tillade hon och gick ut ur rummet.
Quirinus bytte snabbt om, kollade sig i en spegel för att rätta till sitt mörkbruna hår och gick sedan ner för trapporna.
Vid frukostbordet satt hans storasyster Claire och läste. Hon hade redan gått ut Hogwarts, så hon visste förstås allt. Mrs Quirrell ställde fram en kopp varm choklad, just som ett litet skratt hördes; det var hans treårige lillebror David, som hade vaknat. Mrs Quirrell började gå mot trapporna. Quirinus drack lite av chokladen.
”Är du nervös inför resan?” frågade Claire, som såg upp från sin bok.
”Lite grann”, svarade Quirinus och såg in i Claires nötbruna ögon. Hennes hår var morotsrött, så man kunde inte tro att dom var syskon.
"Det är naturligt. Jag var ju som ett nervvrak! Men du kommer nog att klara dig, med tanke på alla böcker som du har läst. Du kanske får Flitwick som elevhemsföreståndare, det hade jag”, sa Claire i lätt ton. ”Även om din morfar var mugglare, skulle han ha blivit stolt över dig!” tillade hon och fick plötsligt tårar i ögonen.
Quirinus förstod varför; bara tre månader innan han hade fått brevet om skolan han skulle gå på, hade hans morfar, Joe Stevenson, gått bort. Quirinus hade alltid tyckt om honom, och Joe hade älskat honom och Claire och lille David lika mycket, som han hade älskat sin fru och sina tre döttrar, trots att dom var häxor.
Han kunde nämligen inte trolla, men det gjorde inget, han var ändå stolt över sina barn och barnbarn. Det hördes hur någon kom in i köket. Claire torkade snabbt bort tårarna. Mrs Quirrell kom in i köket med lille David i famnen.
”Claire. Är du säker på att du klarar av att passa David ett tag? Han är rätt vild just idag”, sa mrs Quirrell och satte David på en stol.
”Jag klarar honom, jag är van!” svarade Claire och blinkade åt Quirinus, som log lite.
David skrattade och hans blågråa ögon lyste.



Efter frukosten var det dags att ge sig av.
”Okej, Quirinus. Du går först, och kom ihåg att du ska säga ’Diagongränden’ högt och tydligt!” sa mrs Quirrell.
Det kändes pirrigt när Quirinus klev in i elden. Han tog en näve flampulver och såg på dom andra i rummet; Claire log och David vinkade åt honom.
”Diagongränden!” ropade Quirinus och genast försvann rummet.
Istället befann han sig i ett trångt rum. Mrs Quirrell kröp försiktigt ut ur eldstaden.
”Så där ja. Det var väl inte så farligt?” frågade hon medan hon drog fram sin trollstav för att ta bort askan.
”Nej. Men det var inte så skönt!” mumlade Quirinus och gjorde en grimas när han kände smaken av aska i munnen.
Det gick ganska fort att skaffa fram alla saker, det var bara böckerna som fattades. Mrs Quirrell drog fram sin börs.
”Åh nej! Jag har nästan tomt i börsen!” utbrast hon och tog fram ett par knutingar. ”Jag får väl gå och ta ut lite mer. Jag hoppas att jag träffar din pappa på samma gång. Du kan ju kila iväg och börja leta fram böckerna, jag kommer dit så fort jag kan”, tillade hon och räckte Quirinus boklistan.
Quirinus gick raka vägen till bokaffären. Det var så stort!
Hur ska jag hitta alla böcker i en så stor affär som den här? tänkte Quirinus.
När han gick i sina egna tankar, råkade Quirinus gå in i någon som tappade alla sina böcker. Personen vände sig om och såg rasande ut. Det var en pojke, som såg ut att vara äldre och längre än Quirinus. Han var väldigt mager, hans långa hår var svart, flottigt och stripigt, näsan liknade en örnnäbb och hans iskalla svarta ögon lyste av ilska.
”Klantskalle! Se dig för!” fräste han argt.
”Förlåt. Det var inte meningen, jag gick i mina egna tankar, jag letar nämligen efter böcker som jag ska ha till Hogwarts”, sa Quirinus i en ton som han hoppades lät vänlig.
Pojken fnyste och plockade upp sina böcker.
”Du ska förstås börja första året där. Men det spelar ingen roll! Gå inte in i mig på skolan, för då du!” fräste han och stegade ut ur butiken.
Surkart! tänkte Quirinus och gjorde en grimas efter honom. Kunde det finnas sådana typer på Hogwarts? Han lyckades hitta alla böcker och plockade fram ett exemplar av varje. Mrs Quirrell kom in i butiken, tätt följd av hans pappa.
”Så bra att du har hittat alla böcker, det tog lite tid på banken, eller hur Harold? ” sa hon och sneglade på mr Quirrell, som log lite.
”Det var ju bara lite krångel med personalen, Veronica!” sa han i lugn ton.
Dom betalade snabbt böckerna och gjorde sig klara att resa hem.
”Du verkar tyst”, sa mr Quirrell plötsligt. Quirinus såg i sin pappas blågråa ögon (som David hade ärvt.), dom såg ut att vara fyllda av oro. Det var bara ögonfärgen som skilde dom åt, annars var Quirinus en kopia av sin far.
”Ja, det hände något konstigt inne på affären, just innan du och mamma kom”, svarade Quirinus. Han berättade om mötet med pojken han hade råkat knuffa till.
”Han var väl bara nervös inför den nya terminen. Men det var bra att du åtminstone försökte vara artig”, sa mr Quirrell när Quirinus hade berättat klart. Det var förstås sant.
Men det lät som han menade allvar när han sa att jag inte skulle gå in i honom igen, och det har jag ingen lust till heller, tänkte Quirinus och strök med fingret på sin trollstav, som var gjord av ekträ, enligt trollstavsmakaren.
Det skulle bli spännande att få använda den.



Efter middagen började Quirinus titta igenom alla böcker som dom hade köpt. Claire kikade lite på trollstaven, och David strök med sin lilla hand på skolklädnaden.
”Den är mjuk!” sa han med en flämtning.
Quirinus log och lyfte upp David i famnen.
”Ja den är mjuk. Du kommer också att få en sån”, sa han. David log när han sattes ner på golvet.
”En pojke i min årskurs hade en sån här trollstav. Han sa att den funkade bra, men om den gör det nu är inte säkert ”, sa Claire när hon hade synat trollstaven ett tag. ”Ja, just det! Moster Lucy skrev att hon och moster Jodie skulle komma på besök för att ge dig en sak. Ugglan kom just som du och mamma hade farit. Mormor hade lite att stå i, men hon är stolt över dig! Men jag tycker att Lucy kunde ha lämnat moster Jodie hemma!” tillade hon med ett skratt.
David lade sig på mage och tjöt av skratt. Quirinus sken upp. Moster Lucy var hans favoritsläkting, hon var lite mer som en vän än en moster för honom. Ja, han tyckte om moster Jodie också, men hon var lite för dominant, och hon lyssnade inte så noga på vad en del hade att säga så man kunde klara sig utan henne ibland. Men Quirinus kunde inte sluta tänka på pojken han hade träffat i Diagongränden; han kände att det fanns några saker att få reda på om skolan redan nu.
”Claire? Finns det folk på skolan som är så sura att man inte vill prata med dom?” frågade han, medan David låg och skrattade.
”Ja det gör det! Och dom går i Slytherin”, svarade Claire med torr röst. ”Hur så?”
Quirinus berättade om pojken igen. Claire såg sur ut och muttrade:
”Han går förstås i Slytherin, andra eller tredje året kanske, jag vet inte! Synd att jag inte var med, jag skulle ha förvandlat honom till en padda!”
”Claire!” utbrast mrs Quirrell, som hade uppenbarat sig i dörröppningen. ”Du ska inte lära Quirinus och David några dumheter, bara för att du har gått ut Hogwarts!” tillade hon strängt, men det ryckte lite i hennes mungipor, som om hon hade svårt att hålla sig för skratt.
Claire log och gick sedan in till sitt eget rum. Mr Quirrell kom in i rummet och lyfte upp David i sin famn och sa god natt.
”Det är bäst att du också försöker sova, så att du är utvilad när Lucy och Jodie kommer. Du vet ju hur mycket Jodie kommer att prata och förmana”, sa mrs Quirrell.
Quirinus tog på sig pyjamasen och sa god natt. Det skulle bli kul att få träffa sina mostrar.
Det ska bli kul att börja på Hogwarts också, bara jag slipper hamna i Slytherin, tänkte Quirinus innan han gled in i sömnen.


____________________________________________________



Hoppas ni gillar första kapitlet. Tror ni vet vem han mötte i affären!


Ni som inte har läst sista boken, ska inte trycka på spoilern.

Nästa kapitel kommer på obestämd tid. Ska bort i helgen och kommer ej att ha tillgång till datorn.

I går dog Johannes Brost i sviter av cancer! Han var en folkkär skådespelare, som blev känd som Jokern i "Rederiet".

I augusti blev han sjuk och gjorde en operation. Tyvärr orkade han inte kämpa längre, utan somnade lugnt in.

År 1981 medverkade han i julkalender "Stjärnhuset", där han spelade mot Sif Ruud


Han var då inte ful som ung!




Jokern i "Rederiet".

Aftonbladet



Hans medverkan som Sivert i tv-serien "Fröken Frimans krig" blev hans sista roll.

Må han vila i frid!



Skriv gärna några rader!

Jag tycker du ska ringa din mamma och berätta om problemet. För hon bör kunna hjälpa dig, även om ni inte bor i samma hus.

ICanBeHappy, det var bra råd du kom med.

Andra tips är att läsa mycket böcker och skriva en del. Man kan ha en anteckningsblock och en penna i närheten och skriva ner allt man ser när kanske är ute på promenad, restaurang/kafé, läser en bok och ser på film (Undvik dock att göra det på bio! ).

Varför inte skriva ner sina drömmar när man vaknar? Det blev ju så för Stepheine Meyer när hon skrev Twilight!

Håller med Hufflepuffaren Alex i det han skriver! Tänk om vi får poängavdrag?! Är det bra det? Nej, säger jag. Det är bra att det kommer nya prefekter, för då blir det ordning och reda i forumet.
Det är bra att Salem till exempel har skrivit vilka regler som gäller på anslagstavlan, för innan det blev nya prefekter, var det kaos på den.

Sidan ska inte stängas! Allt det du har skrivit känns sårande mot staff och Erfa som kämpar för att alla trogna Harry Potter-fans ska kunna samlas i en fin gemenskap!

Jag trodde att barn i England/USA lärde sig svenska medan vi läste deras språk.

Om du ser texten i fetstil: Awwww, du är bara för söt!



Vi får väl se hur det blir. Tack för tipset om Tea Time- triologin.

Bra tips! Jo, ibland kan man drabbas av skrivkramp. Det gör nog de flesta författare.

Jag har till exempel kört fast på min "Vandalen på ridskolan" men jag väntar tålmodigt till jag får skrivlusten tillbaka. (Ni får gärna läsa den om ni vill! Klicka bara på min profil! )