Okej, det är flera dagar innan fredag, men jag vet inte om jag ska bort den dagen. Därför får ni det senaste kapitlet nu.

Innan ni börjar läsa avsnittet vill jag redan nu be om ursäkt för att början...

Spoiler:
Tryck här för att visa!...påminner om delen då Harry övade på Levicorpus!

Jag är superledsen för det, men ber er att ha överseende, eventuellt försöka ha förståelse att jag var för ung. Hoppas ni gillar resten av det i alla fall!

____________________________________________________


Kapitel 29- Remus döljer något


Morgonen därpå vaknade Quirinus av fåglarnas kvitter. Han satte sig upp och tänkte på samtalet han hade hört. På Marrigburn hade det låtit som om det var jätteviktigt att få tag på Voldemort.
Om hon lyckades, vad skulle hända med alla mugglarfödda elever? För att skingra tankarna, bestämde sig Quirinus för att kolla igenom boken som han hade tagit från trolldryckslektionen. Det fanns en massa underliga ord, som visade sig vara formler. Där fanns bland annat en formel som hette Muffliato. Den visade sig få öronen på alla personer att fyllas av ett oidentifierat surrande. Den kunde vara användbar om man inte ville att någon skulle tjuvlyssna. Adam, Jake, Martin och Frank började röra på sig i sina sängar.
Quirinus antecknade Muffliato-formeln och fortsatte leta. Det fanns en hel del överstrykningar, men till sist, i ett hörn på en sida stod det: Levicorpus (i-vbl)
Medan Martin, Jake och Adam klev upp ur sina sängar, funderade Quirinus vad i-vbl kunde betyda. Han bet sig i läppen när han tänkte på att John hade nämnt det ordet. I-vbl kunde betyda icke-verbal.
Quirinus plockade fram trollstaven och, utan att rikta den mot något speciellt, sa han Levicorpus i huvudet.
”Hjäälp! Sätt ner mig!” I panik tittade Quirinus upp och fick se Frank dingla uppochner i luften.
”Förlåt!” ropade Quirinus förskräckt och kollade snabbt i boken efter en motförhäxning. Han lyckades hitta en annan formel under ordet, höll staven hårt och tänkte: Liberacorpus!
En ljusblixt syntes och Frank föll ner på sängen.
”Jag är verkligen ledsen”, sa Quirinus svagt, medan Adam, Jake och Martin tjöt av skratt.
Frank gjorde en grimas.
”Imorgon får du ruska i mig”, sa han. ”Var hittade du den där formeln egentligen?”
Quirinus väntade tills dom andra hade gått ut ur salen innan han visade boken för Frank.
”Jag tror att vi ska lämna in den till någon lärare”, mumlade Quirinus som kände sig skamsen.
”Är du galen?!” sa Frank, vars ansikte plötsligt strålade. ”Vi skulle kunna använda dessa formler mot Lestrange! Eller ja, kanske i framtiden, när vi behöver försvara oss”, tillade han.
Dom gick ner till frukosten.
”Jag tycker att Muffliato-formeln var mest effektiv”, sa Frank medan han hällde upp pumpajuice.
”Det tycker jag också. Men jag är verkligen ledsen för det som hände”, sa Quirinus.
”Äsch, tänk inte på det nu. Du gjorde det ju inte med flit”, sa Frank lugnt och log.
Quirinus log tillbaka. Men ur ögonvrån kunde han se Remus stå en bit bort ifrån dom. Av hans min att döma, hade han hört allt.

Innan lunchen beslöt sig Quirinus och Frank att kolla igenom alla ämnen som dom skulle ha under examensproven. Oturligt nog satt James och hans vänner där. Remus däremot gick omkring bland hyllorna på egen hand.
”Han kollar åt vårt håll”, väste Frank irriterat. ”Jag undrar om han hörde vad vi sa i morse?” tillade han.
”Jag tror det. Det såg ut så ”, sa Quirinus.
Remus kom fram till deras bord.
”Hej”, sa Quirinus.
”Hej”, sa Remus stelt. Han böjde sig fram. ”Ni inser förstås att det är olagliga formler i den där boken som ni tog!” tillade han.
”Vad menar du?” sa Frank oskyldigt.
”Jag hörde er i morse!” väste Remus. ”Jag vet att ni snodde den från Snape. Han har kollat efter den varje gång vi har haft trolldryckslektion!”
”Snape använder ju också olagliga formler”, sa Quirinus.
”Quirinus! Om du så mycket som använder några formler från den där boken, så… så berättar jag för professor McGonagall! Eller Flitwick!” fräste Remus argt.
”Jag använder dom inte på någon oskyldig”, sa Quirinus trotsigt.
Remus öppnade munnen för att säga något, men han stängde den lika snabbt och vände på klacken.
”Vilken konstig prick!” sa Frank hätskt när dom gick ut ur biblioteket.
”Men Frank! Nu är du väl ändå bra orättvis. Remus visste väl inte riktigt vad han sa. Han är ju fortfarande ledsen för att han är osams med James”, sa Quirinus.
”Jo det förstås. Dom fryser verkligen ut honom”, sa Frank. ”Men jag tycker i alla fall inte att han ska bli sur på oss.”
Quirinus suckade, han kunde inte komma på något att säga.

Under dom följande dagarna fick Quirinus ogillande blickar från Remus var gång dom möttes i korridorerna och vid måltiderna. Boken innehöll visserligen formler som ministeriet skulle förbjuda, men ingen lärare skulle väl räkna ut vem som använde dom.
”Det går över!” sa Frank lugnt en morgon när Remus hade passerat dom.
”Jag undrar det. Vi kanske skulle ge honom osynlighetsmanteln”, sa Quirinus.
”Varför det?” frågade Frank.
”Tänk efter. Remus lånade den ut av James och nu vägrar dom att prata med varandra sen vi tog den”, sa Quirinus.
Frank himlade med ögonen och sa:
”Det är ju James som är omogen! Remus vet ju inte att det är vi!”
”Han är faktiskt klyftig”, sa Quirinus.
Frank suckade och dom fortsatte gå under tystnad.

På eftermiddagen gick Quirinus ensam iväg till uppehållsrummet. Det hade varit en jobbig dag med tanke på alla läxor dom hade fått, men nu var dom i alla fall klara med alla uppgifter innan det var dags för examensproven.
Han skulle just runda ett hörn när han fick se Remus tillsammans med James, Sirius och Peter. Dom såg väldigt sammanbitna ut alla fyra. Quirinus ställde sig hastigt bakom en staty för att dom inte skulle se honom.
”Tänker ni följa med imorgon kväll?” frågade Remus.
”Varför skulle vi? Osynlighetsmanteln är borta!” fräste Sirius.
”Vi blir upptäckta!” sa Peter ilsket.
”Den hade varit här om du inte hade blivit så rädd!” sa James.
Hördu James! Du är inte heller så värst modig! Stå och skratta åt någon som misslyckas! tänkte Quirinus ilsket, medan han kände medlidande för Remus.
Det var dags att lämna tillbaka manteln till honom.
”Visst! Fortsätt att skylla på mig! Du hade ju kunnat gå och leta böckerna själv den där gången!” sa Remus, och det hördes att han var gråtfärdig. ”Vet du vad James? Quirinus har rätt när det gäller dig! Du är omogen! Inte undra på att Lily kastar ilskna blickar på dig! Om ni får för att följa med, så räkna inte med att jag ska hjälpa er om ni blir upptäckta!” Det sista ordet nästan skrek han ut. James, Sirius och Peter vände ryggen åt honom och gick.
Quirinus gick fram mot Remus, som stirrade ner i golvet medan tårarna rann ner för kinderna. En del elever hade tydligen stått och lyssnat på dom, för en del såg förvånade ut. Quirinus väntade tills dom andra eleverna hade avlägsnat sig, innan han frågade:
”Är något på tok?”
Remus kollade på honom med tårfyllda ögon.
”Ja”, sa han. ”Jag vet inte vad jag ska ta mig till, och det värsta är att jag…” Han flämtade till och satte en hand för munnen.
”Vad då? Vad ska du göra imorgon?” frågade Quirinus.
”Inget! Glöm det!” sa Remus och gick utan ett ord.
Det märktes på lång väg att han ljög.

”Du ser lite blek ut. Har det hänt något?” frågade Frank under trollkonsthistorian samma eftermiddag.
Quirinus försäkrade sig om att ingen tjuvlyssnade innan han berättade vad han hade sett.
”Han döljer något”, mumlade Frank efter en stund.
”Har du tänkt på att Remus har varit borta varje gång det är fullmåne?” frågade Quirinus.
”Ja.”
”Jag tänker ta reda på varför”, sa Quirinus.
Frank såg förskräckt ut och väste:
”Har du blivit tokig?! Mitt i natten! Går du inte i Ravenclaw?!”
Quirinus bet sig i läppen.
”Jag vet att det låter konstigt, men det känns fel att Remus ska frysas ut sådär, så jag tänker ge tillbaka manteln till honom. Men det blir svårt när han är borta”, sa han. ”Så jag tänker ta reda på vad Remus försöker dölja, med eller utan din hjälp”, tillade han strängt.
Frank bet sig i läppen och såg ängslig ut.
”Okej”, sa han efter en stund. ”Jag följer med.”
____________________________________________________

Vad kan Remus dölja månntro? Tror vi alla vet det, men ska ni skapa teorier, får ni hemskt gärna trycka på spoiler-knappen. Det kan hända att alla inte har läst alla böcker än.

Okej, läs bara spoilern om ni har läst sjätte boken. Anmgående delen då Remus och Quirinus diskuterar om boken:

Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag vet att Remus inte kände till Halvblodsprinsens bok när Harry visade den för honom! Men vi kan väl låtsas att han kanske misstänkte att det var farliga formler i den och att han hade sett Snape bära på den.

La Croix, du har superfina tips!


Sedan kan det vara bra att få i sig salt, när det är hett. Vi blir nämligen av med salter i kroppen då det är varmt.

Att äta till exempel skinka eller någon annan mat som är naturligt saltad är ett alternativ.
Vätskeersättning är också ett tips. Kolla på apoteket och läs bruksanvisningen noga.

Riktigt bra slut! Jag får en bild av hur hon våndas över sitt val.

Hade kanske velat läsa mer om hennes känslor för Rodolphus, men i övrigt har det varit kul att läsa. En sak som kunde ha varit roligt är att få veta hur Bellatrix utvecklas till den hon blir i böckerna.

Det har varit kul att läsa. Bra jobbat!

Det skulle vara bra om man kunde förhandsgranska sin uggla, så man hittar eventuella slarvfel.


En rapportera-knapp vore bra att ha OM man skulle upptäcka en taskig/spammig kommentar.

Velma Dinkley, du blev just nu min stora idol här på mugglis!

Att snön ska smälta, eller v ad säger du, Tillan Sato?

God fortsättning på det nya året!

Jag för min del hoppas det kommer en så kallad rapportera-knapp. Då kan man klicka på den om man misstänker spam eller elaka kommentarer!

Då går det lite fortare.

Har för mig att jag läste att Snape heter Slur på norska.

När jag och min bästis kollade bonusmaterialet till första filmen på norska, höll vi nästan på att dö av skratt när Quirrell kom fram!

Det lät som de sa Professor Kringla!


Tror jag läste att det står Krengle, men det lät som kringla!

Den regeln hade du kunnat skriva på länken för regler, men jag håller med dig!

Salem kanske vet råd?

Ida_Cho: Du ska inte bli nervös! Låt fingrarna dansa över tangentbordet så ska du se att du får till ett kapitel. Oroa dig inte, ingen kommer att bli besviken! Vi som läsare ska vara glada att du skriver en berättelse. Så var inte ängslig kära du! Du kan klara det! Det var så jag gjorde när jag började skriva fan fiction. Jag lät orden skölja över mig och sedan skev jag ner det i dokumentet.

Ett tips är att du skriver några kapitel (så har du några i reserv om du drabbas av idétorka) åt gången. Passa även på att läsa igenom varje avsnitt ordentligt. Då kanske du hittar eventuella slarv/stavfel.

Skapa ett till dokument där du skriver ner dina idéer på vad du vill ska hända i varje kapitel. På så sätt har du planerat varje avsnitt.

Ha gärna en anteckningsbok och en penna i väskan, på sängbordet och när du ser film eller läser en bok. Du kan få en idé till nästa kapitel, så det kan vara bra att skriva ner den. När du sover, kan inspirationen komma i drömmen. Därför kan du ha skrivbok och penna på sängbordet, så du kan anteckna drömmarna.

Klåfingriga syskon/andra släktingar som älskar att snoka och får för sig att paja allt? Lugn, hjälp finns att få!
Kom på ett klurigt lösenord med både siffror och bokstäver, så ska du se att du får ha berättelsen ifred. Även om jag bor själv, har jag satt lösenord på mina dokument. Detta för att om någon kommer på besök och kanske är lite för nyfiken, inte ska kika och kanske förstöra genom att radera eller skriva ner dumma saker i dokumentet.

Lycka till!