"How does a moment last forever" av Celine Dion.

Om du ser det fetstilta: Håller med dig fullständigt! (Du såg kanske att du fick en tumme! )Har aldrig förlåtit att det blev så! Rowling skulle ha varit hård på den punkten!

Om det hade blivit en tv-serie istället!

Bra kapitel som vanligt! Pride Potter har redan kommit med bra och smarta tips, och jag hittar inget mer att anmärka.

Gillade början hur Miriam gör censur-pipet! Får mig att skratta.

Slutet blir som en cliffhanger.

Hu! Karkaroff är en riktig orm! Han är ju äcklig! Tänker på när han kastar lystna blickar på Miriam! Hon får väl sparka honom i du-vet-var, mohahahahaha! Nå, får hoppas Snape gör allt för att skydda henne. Annars får han med mig att göra, hehe! Jag skojar bara!

Lite tips:

Jag kom ihåg hur han kysst min vänsterarm då han varit drucken vid julbalen och hur han visat Snape sin egen vänsterarm nu.

Om du ser den röda delen av texten: Man kan kanske säga drucken, men det låter konstigt i mina öron när jag läser texten högt.

Jag kom ihåg hur han kysst min vänsterarm då han hade druckit under julbalen och hur han visat Snape sin egen vänsterarm nu.

Se den gröna delen: Det skulle låta lite bättre. Du gör så klart som du vill, men jag vill bara hjälpa dig. Försök att läsa texten högt och lyssna noga, så kanske du hör vad som låter bra och vad som verkar helt galen! På så vis kan du testa att skriva om texten och läsa den högt igen. Läs om och om igen.
Missförstå mig inte, jag hjälper dig gärna, men det kan vara ett smart knep.

- Oroa er bara inte, sa Snape.

Stryk bort ordet bara, så låter det lite bättre!

- Oroa er inte, sa Snape.

I övrigt undrar jag vad som ska hända härnäst. Längtar till nästa kapitel.

Bra kapitel som vanligt! Åh, de där snorungarna från Slytherin förtjänade att bänken rasade ihop! Det är bara rätt åt dem! Hehe!
Nå, nu är bara frågan hur Miriam kommer att känna för Snape sen, för vi vet ju hur han betedde sig mot Harry efter andra uppgiften. Du kommer kanske tycka jag är hemsk, men jag hoppas nästan att hon ska skälla ut honom! Fast du har ju skrivit att du förstår hur jag känner när det gäller Snape!

Lite kritik bara:

Mr. Crouch

Jag har för mig att här i Sverige gör vi inte en punkt mellan mr och efternamnet. Sedan glömde du ett s på slutet.

Mr Crouchs

Vattuhövdingskan informerar oss emellertid om att Mr. Potter var den förste som kom fram till gisslan,

I Sverige skriver vi mr, mrs och miss med liten bokstav, om ordet hamnar mitt i en mening. Det är nog bara i England/USA de skriver med stor bokstav.

Vattuhövdingskan informerar oss emellertid om att mr Potter var den förste som kom fram till gisslan,

Tips: Kolla i Harry Potter-böckerna, eller någon annan bok som har översatts till svenska och där de använder miss, mrs och mr.

Varför inte kika i "Quirrells första år på Hogwarts"? Då ser du hur jag har gjort!

I övrigt har du gjort ett bra kapitel, och jag längtar till nästa!

Jag satt och funderade på det här med post bland trollkarlar och häxor. Vi vet ju att de använder sig av ugglor när de vill skicka brev till varandra och från/till Hogwarts. Jag har tolkat det som att det kanske tar några dagar om de skickar från /till skolan, eller bara inom England.


Men hur är det om de ska skicka från ett annat land?



I fjärde boken...




Nu är frågan: Tar det längre tid att skicka ett brev med uggla från ett annat land? Hur lång tid i då fall?


Om ni har svar och teorier, får ni gärna skriva ner dem! Det finns inga rätt eller fel, utan skriv på, och spara inte på fantasin!

Skulle det finnas länkar om detta, får ni gärna posta dem.


Ja, det finns några saker jag vill att ni tänker på.

Det är inte tokigt resonerat!

Oj, det här var ett oväntat kapitel! Snape som fick se in i Miriams minnen.
Undrar om hon får en chans att se in i hans minnen. Skulle kanske inte skada, så hon får se varför han är som han är.

Ja, nu kommer äntligen ett nytt kapitel! Förra gången blev det en cliffhanger, då Amy märkte att Patricia, redaktören för skoltidningen, och Lionel verkade ha något på gång. Detta bådar inte gott, då Amy har varit hopplöst förälskad i Lionel så länge. Nu ska vi se hur det går.
_____________________________________________________


Kapitel 23


Amy kände hur ilskan bubblade inom henne.
”En sådan vidrig mara!” viskade hon medan hon fick tårar i ögonen. ”Och Lionel då?! Han… han har… ”
”Jag vet”, sa Janice medkännande. ”Men vi måste hålla oss lugna.”
”Snälla, Amy”, bad Helen och tog hennes arm. ”Jag vet att det blev en chock, fast ställ inte till med något!”
”Du kan råka illa ut!” Kate såg ängslig ut.
”Det struntar jag i!” fräste Amy och slet sig loss från Helens grepp. Hon marscherade fram mot bordet där Lionel och Patricia satt.
”Åh, hej Amy!” sa Lionel när hon kom fram. ”Hur är…”
”HUR KAN DU VARA EN SÅDAN ARROGANT OCH LÖGNAKTIG GRIS?” skrek Amy argt.
Alla elever i matsalen tystnade och stirrade på henne.
”Vad menar du?” undrade Lionel förvånat.
”Spela inte dum!” spottade Amy fram. ”Varför ljög du?! Din moster sa att du inte har någon flickvän!”
”Amy”, sa Patricia försiktigt.
”DU HÅLLER TRUTEN!” röt Amy och vände sig mot henne. ”DIN VIDRIGA LILLA… TJUV! JAG TRODDE ATT DU VAR SCHYSST, MEN DU ÄR EN SÅDAN DÄR MALLGRODA SOM SKA FÖRSTÖRA ALLT!” Hon drog ett djupt andetag och fortsatte: ”Du har också ljugit! Du… du sa att du förstod mig! Du… du…”
”Amy, lyssna”, bad Patricia och reste sig upp. ”Det är inte som du tror…”
”LJUG INTE!” Amy kände hur tårarna rann nerför kinderna. ”Och du, Lionel! Vi jobbade tillsammans! Du skulle ha varit ärlig, men du sa inget! Du är en riktig idiot!”
Lionel reste sig upp.
”Vänta lite nu!” sa han strängt. ”Nu får du ge dig!”
”Du ljög!” fräste Amy. ”Du… kunde ha sagt sanningen till Hazel och mig!”
En iskall tystnad fyllde matsalen.
”Om du hade sagt sanningen, skulle jag inte ha blivit arg!” fortsatte Amy efter ett par sekunder. ”Men du höll hemligt att du har en flickvän! Vi höll ju vakt vid stallet tillsammans! Inte ens då sa du något!”Innan hon hann hejda sig, tog hon Lionels glas med mjölk och hällde innehållet över hans huvud, vilket fick de andra eleverna att flämta till. ”Det blir väl bra, va?” frågade Amy kyligt. ”Nu kan du skryta om vilken lögnhals du är, och du kan ju berätta för alla och en var vilken naiv idiot jag är!”
Därefter rusade hon iväg från matsalen, samtidigt som en snyftning steg i strupen.


På eftermiddagen, när den sista lektionen var avklarad, gick Amy och hennes vänner iväg mot cyklarna.
”Amy”, sa Helen försiktigt. ”Jag vet att du är arg på Lionel, men du måste hålla dig lugn.”
”Helen har rätt”, sa Kate. ”Vi ska ju träffa Hazel senare ikväll.” ”Jag avbokar det”, sa Amy. ”Jag kan inte tänka nu när jag är så upprörd.”
”Om du låter den här händelsen ta över, förlorar du”, sa Janice. ”Du kan inte låta honom…”
”HAN LJÖG FÖR MIG!” avbröt Amy argt. ”PATRICIA OCKSÅ! NI VISSTE HUR MYCKET JAG ÄLSKADE HONOM!”
”Men du kan inte låta honom styra dig!” sa Helen.
”Jag hade tänkt berätta allt när vandalen hade åkt fast”, muttrade Amy, medan hon kämpade mot gråten. ”Men han har lekt med mina känslor! Jag trodde han var en bra vän, men han ljög!” Hon andades tungt. ”Han hjälpte mig och Melanie köpa bollen, han räddade mig från att krossas, men det var bara för att han skulle skryta om hur duktig han är”
”Nu får du ge dig”, sa Janice bestämt.
Amy stirrade på sin vän, medan vreden tog över.
”Janice har faktiskt rätt.” Kate såg nästan rädd ut.
”Ja, om ni ska ta hans parti, så varsågod!” skrek Amy gällt. ”Ta och skydda den där lögnhalsen bara!”
Helen kom fram och försökte ta hennes hand.
”Amy, lugna dig!” bad hon.
”LÄMNA MIG IFRED!” utropade Amy och drog sig bort. ”NI KAN LETA EFTER ARTHUR SJÄLVA! JAG HAR FÅTT NOG! OCH NÄR NI VÄL HITTAR HONOM, KAN NI ÖVERNATTA VID EN SJÖ, UTAN MIG!”
Därefter kastade hon sig på cykeln och trampade iväg.


När hon kom hem, sprang hon in i sitt rum och slängde sig på sängen, för att sedan gråta bittert. Inte nog med att killen hon älskade var en lögnhals, nu hade hon skällt ut sina allra bästa vänner.
”Jag kan lika gärna hoppa av ridskolan”, mumlade hon genom tårarna. ”Efter det här vill de väl inte prata med mig!”
Steg hördes, och i nästa sekund stod Melanie i dörröppningen. ”Amy! Varför mötte du mig inte vid skolan?” frågade hon upprört. ”Vi ska ju prata med Hazel och du lovade att hämta mig!” tillade hon surt.
”Jag glömde”, muttrade Amy. ”Vi ska inte dit ikväll, jag fixar det inte just nu!”
”Men du sa att vi skulle dit”, sa Melanie förbryllat.
”Hör du dåligt?!” fräste Amy medan hon torkade sig i ansiktet. ”Vi ska inte dit, för tjejerna och jag blev osams.” Hon svalde och tillade: ”Gå och gör dina läxor. Jag behöver vara ensam en stund.” Hon vände ryggen åt systern och stirrade ut genom fönstret.
”Amy”, sa Melanie försiktigt. ”Varför blev ni ovänner?”
”Gå och gör dina läxor”, upprepade Amy strängt.
”Men…”
”JAG SA ÅT DIG ATT GÅ!” skrek Amy argt. ”STICK IVÄG MED DIG!”
Melanie bet sig i läppen, men började gå mot dörren.
”Jag vill bara säga att jag inte har några läxor”, upplyste hon värdigt. ”Bara för att du är arg på dina vänner, ska du inte låta det gå ut över mig.”
Hon stängde dörren och en besvärad tystnad fyllde rummet. Ja, jag är en riktig klantskalle! tänkte Amy, medan hon började gråta bittert. Nu har det blivit bråk med Melanie också. Hon suckade och drog fram läxan i engelska för att skingra tankarna.
_____________________________________________________________________

Ja, jag ber om ursäkt för de stora bokstäverna, men kom ihåg att Amy är sexton år, och då hoppar hormonerna omkring i kroppen på henne. Tänk er sedan in i hennes ställe: Hon är ju hopplöst förälskad i Lionel, och har av hans moster (som är hennes granne) fått veta att han är singel. De har ju hjälpts åt med artikeln, och dessutom hållit vakt i stallet tillsammans, och då är det ju självklart att hon känner sig sviken. Även om hon och Patricia inte är vänner, har hon ändå tyckt om henne.

Då är det väl inte så konstigt att hon flyger i taket. Okej, det var kanske lite överdrivet att hälla mjölk över Lionel, men det är bättre än att klippa till honom!
Nu har det dock trasslat ihop sig med kompisarna och systern. Kan det bli värre?!

Ni som har läst "Quirrells första år på Hogwarts" kan i lugn och ro klicka på spoilern. (Ni som inte har läst den, är varmt välkomna att kika på den! )



Hoppas ni förstår något av det jag skrev.

Jag kommer inte ha tillgång till datorn denna vecka, så nästa avsnitt kommer på obestämd tid.

Riktigt bra kapitel som vanligt! Jag kan riktigt känna hur Amors pilar flyger omkring här och där.

Nå, får se när Snape fattar att det är kärlek i luften.