With my knowledge and understanding of the game i feel like i should be alot better at football.
I feel you Hazza
that's my thoughts every day
but I still suck at football and I have no fucking idea why.

jag lever mitt liv på Clato-taggen på Tumblr
regret nothing

Justins flickvän och Obamas fru?
One step closer for Niall.

man får ta till vissa åtgärder om man vill se den och inte har någon att gå på bio med. xD

KAPITEL 2.

Första lektionen – trolldryckskonst. Med Gryffindoreleverna. Riktig tröst.
Nere vid fängelsehålorna, stod Gryffindorelever och Slytherinelever i två olika grupper. Självklart, stod Draco Malfoy med dömande ögon på eleverna i Gryffindor, och muttrar saker som ”smutsskallar”. Att han ens använde sin energi till det, hur orkar han? Jag själv är rätt neutral, jag bryr mig inte så mycket om Gryffindoreleverna. Men det var en, eller snarare två, personer i Gryffindorsvärmen som jag kastade ett öga på. Seamus och... en av Patil-tvillingarna. Jag hörde Pansy viska ”det var tydligen Patil”.
”Nähä? Jag har ju verkligen inte ögon som funkar utmärkt, jag såg verkligen inte det” muttrade jag till henne. Dörren till salen öppnades, och ut ur den gick Snigelhorn ut. Tidigare hade det vart Slytherins elevhemsföreståndare Severus Snape, under alla fem tidigare åren jag har gått här, som hade ämnet. Men nu hade han fått tjänsten han alltid velat ha – Försvar mot Svartkonster. Vi blev insläppta, och med ett vakande öga på Seamus och Patil satte jag mig med Slytherineleverna som satt och viskade. Vad de viskade hörde jag inte, och det brydde jag mig inte om. Jag var en av Slytherineleverna som lever upp till alla rykten, till exempel Draco Malfoy som beter sig som en riktigt skithög mot alla andra eleverna är nog en av de anledningarna till att Slytherins rykte har förbättrat sig.
Snigelhorn började lektionen, jag lyssnade med ett halvt öra medan jag betraktade Seamus och Patil, som satt och höll på med varandras händer medan de viskade saker till varandra som jag inte kunde höra.
”Jag kommer dela in er i grupper, två och två, och nej, ni får inte välja. Jag ska ge er varsin uppgift som ni ska göra, gör ert bästa. Ni kommer betygsättas.”
Så började indelning. Han pekade och delade in elever med varandra, Slytherinelever med Gryffindorelever. Han pekade på mig med hela handen när det var min tur.
”Everdeen. Ja, öh, vilka är kvar... Tja, vi tar... Finnigan.”
Mitt hjärta stannade för en stund, mina ögon vändes vidöppna mot Seamus, jag kunde inte röra mig. Hans blick vändes mot mig, där jag satt, med lika stora öppna ögon mot mig. Hans hand släppte Patils på en gång, och där satt vi med vidöppna ögon mot varandra. Jag märkte nu att detta var första gången han någonsin har lagt uppmärksamhet mot mig, på ett tag åtminstone. Vi slutade att stirra, och jag hörde Snigelhorn säga att jag skulle flytta ner till Gryffindorbordet. Jag tog min bok och min trollstav, och gick långsamt fram mot Seamus medan mitt hjärta gjorde volter inuti mig. Bredvid Seamus satt Patil och kastade giftiga blickar mot mig medan jag stod där. Jag förstod inte riktigt varför, det är inte mitt fel att hon och hennes ”pojkvän” eller vad det är för slags relation de har. Patil flyttade till en Slytherinelev, men jag kände hennes blick som brände i ryggen på mig. Snigelhorn bad oss göra en Förvirringsdryck, och under en pinsam tystnad hämtade Seamus alla ingredienser och jag letade fram boken där det stod hur man gjorde. Även om mitt hjärta gjorde volter – ett typiskt tecken på att jag tydligen HAR känslor för honom – och jag skulle vilja njuta av hela saken, så får jag inte fram ett ord och stod bara och läste instruktionerna. Efter en stund började vi blanda i ingredienserna, tystnaden fortsatte tills Seamus skulle blanda i ingredienser. Han tog en nypa med en ingrediens, hällde i grytan men till vår förvåning så smällde grytan och vi båda blev kolsvarta.
”Vad hände precis?” mumlade han och kikade ner i grytan. Jag tog ett grepp om boken och tittade på delen han hade gjort. När jag upptäckte felet, smällde jag boken i bordet och tittade på honom med en sur blick och ett svart ansikte.
”Vad hällde du i precis?” frågade jag honom högt.
”Öh... det där” svarade han och pekade mot en ingrediens. Jag slog till honom på armen och han tittade upp mot mig.
”Vad?!”
”Du hällde i fel ingrediens, idiot!” fräste jag och pekade mot boken, som han tog upp och läste noggrannare. Han mumlade fram ett ”jaha”, och vi fick börja om medan alla andra elever tittade på våra svarta ansikten. Den här gången kom vi först överens om hur mycket vi hällde i, men inte lyckades det bättre. Vi viskade till varandra och hällde i ingredienser, men det small till igen när jag hällde i ännu en ingrediens. Vi fick båda en skrattattack, av någon anledning, och det visade sig att jag hällde i en matsked ingrediens än en tesked. Hoppsan.
Vi fick börja om igen, men den här gången gick det betydligt bättre. Det var kanske för att vi var trevligare mot varandra, smällen som jag hade gjort hade muntrat upp oss. Till slut hade vi fått drycken klar, och vi hade lyckats bra.
”Väldigt, väldigt bra. Även om ni gjorde fel några gånger (här slank det till ett fniss mellan Seamus och mig) så lyckades ni till slut!”
Vi slog våra handflator mot varandra, och i slutet av lektionen visade sig att vi skulle vara i de här grupperna fram över. Trevligt. Men det var inte lika kul när lektionen var slut, och Pansy Parkinson klagade högljutt över att hon hade hamnat ihop med Ron Weasley, och Draco Malfoy stod vid min sida (olyckligvist) och viskade saker som ”Katniss och Finnigan satt i ett träääd...”, även om jag hade känslor för honom så var det riktigt irriterande. Hela vägen till nästa lektion, örtlära med Ravenclaw, gick jag med ett irriterat humör och ett kallt beteende. Inte blev det bättre av att Patil fräste ”HÅLL DIG BORTA FRÅN MIN POJKVÄN, JÄVLA ORM!” varav jag svarade ”Om du håller din käft, så gärna”. Ja, dagen hade börjat mindre bra, fortsatt bra och sedan minskades det igen. Men nu hade jag betydligt mer kontakt med Seamus, då jag fick några blickar från honom när vi splittrades.

peeta: my papa told me when i was young, we're all born superstars
peeta: he took my hand, put my apron on
peeta: and led me to the baker shop
peeta: there's nothin wrong with lovin who you are
peeta: he said because he made you perfect babe
peeta: so hold the pan up peeta you'll go far, listen to me when i say
peeta: i'm beautiful in my way
peeta: cause god makes no mistakes
peeta: i'm on the right track
peeta: baby i was born to bake


I LOVE THIS FANDOM

OTP's - Romione ♥ Brittana ♥ Percabeth ♥ Glassspetz ♥

jag shippar allt med alla. jag shippar (utom my OTP's som står där uppe) Larry Stylinson (fast inte helt 100% seriöst), Faberry, Annick, Peeniss, Seaniss, Hinny, penna/suddigum, Katla/GinnyOlivia, Remma, HeYa.... öh, shippar jag mer? xd

This is me & Paul. Let me tell you a little bit about Paul. I met him after meeting Zayn in my hotel lobby. I had gone upstairs to get a scrapbook that i made for the boys that held over 100 letters & messages for them. I asked him if he could give it to them & he told me it was really nice & asked if I would want to give it to them. I told him yes. He told me that if I was in the lobby at 10:30 in the morning I would be able to hand it to Zayn personally. I asked him fir a picture, and he replied “WITH ME?!” He doesnt realize that he is PAUL. Anywho. Yesterday morning I got up early and went downstairs ready to hand my book to Zayn. My luck, 2098849 girls show up & they make us move outside. Paul assured me that I would be able to hand Zayn my book. As the boys came outside, they paused & rushed to their car. Paul, leaving me there, helpless. ~At 5:30 or so, I went into One Directions signing. Liam saw my book & looked at me with huge eyes & said “THAT’S A BIG BOOK!!” Preston proceeded to take the book from me, Zayn never saw it. I got to Zayn and handed him a bracelet. That’s when he gave me the BIGGEST, most CARING smile that I have EVER seen. I left the signing & found out that my moms video had not recorded. I cried. Because of that & because Zayn did not see my book. I also cried because I had just met One Direction, the boys I’ve loved for over a year. About 30 minutes later, Paul came outside. My mom went up to him & he remembered, “You’re the one with the book from the hotel! Did you get to hand it to him?” I was obviously too emotional, lol, to answer. So my mom did and explained. Paul looked at me and said Come With Me. He opened the gate & let me through. He took me back into the signing & let me go through the line again. He took my camera & took pictures the whole way through for me. This time I was asked by Liam & Preston if I was okay & I High fived Liam. When I got to Zayn, Paul shouted “Zayn! She’s a huge fan!” Zayn looked at me & said “Hey babe.” with the SECOND MOST CARIN SMILE I’VE EVER SEEN. I said hey & Paul shouted at him again, “She made a book for you actually, it’s big, it’s nice” Zayn looked at me with excitement & said “Thank you soooooooo much!” I died & he gave me a high five. Then I got to Niall. He was signing a bunch of CDs & I was waiting to high five him. The man moving the line kept telling me to go. Paul told him I was ok & he called Niall for me. Then Niall have me a high five. I couldn’t believe what had just happened. So now that you know a little bit about Paul. Respect him. Respect him so much. So many people say rude things about him. I can assure you that if anyone wants the best for the boys & their fans, it’s this man. He has such a huge heart. This is Paul & he touched my heart.

ALLTSÅ VI UNDERSKATTAR PAUL SÅ MYCKET
he is so lovely
älskar att det är så vanligt att älska Paul i den här fandomen. ♥

When you smile, the fans stops and dies for a while.

MEN HAGRID. Varför skaffar du en djuraffär när jag försöker spara till en drake?