Jag vet! Det smälter riktigt i munnen!

Det här är en sida för yngre medlemmar! Något sådant får du inte skicka på fanfiction-forumet!

Regel 12:

Mugglarportalen är en hemsida som har en medelålder på under 15 år. Innehållet på hemsidan ska alltså vara lämpat för medlemmar i alla åldrar. Det betyder att material som räknas som 15+ inte ska postas i forumet. Detta gäller explicita diskussioner om våld, sex, s.k. gore och liknande som ej är lämpat för yngre. Vi ber er respektera detta. Vi tillåter dock till viss grad detta i forumet 15+.

Oj! Här kan jag redan nu säga att det kan bli spännande!
____________________________________________________


Kapitel 6- Attacken


En morgon kom Henry fram till Quirinus plats med inte mindre än tre brev.
”Oj, hur många brev skrev du till din mamma?” frågade Frank.
”Bara ett. Men jag skrev till moster Lucy också, så ett kan vara från henne”, mumlade Quirinus.
Han tog en kniv och sprättade upp kuvertet med hans mammas handstil och läste högt:

Käre Quirinus!

Jag är så glad över att du mår bra och att du har kommit in i Ravenclaw! Och Frank verkar vara en trevlig pojke! Sharon verkar också mycket rar. Bry dig inte om dom där pojkarna i Slytherin, eleverna i det elevhemmet har aldrig varit trevliga. Claire hälsar, hon har börjat jobba Sankt Mungos sjukhus, och där har hon har träffat en trevlig pojke, en som hon kände sen sin egen skoltid. David saknar dig, men han mår bra. Nåja, jag hoppas du klarar dina uppgifter. Och var försiktig när ni gör praktiska övningar, jag vill inte att du ska bli skadad.

Kram, mamma

Quirinus lade undan brevet, och tog det andra, som var skrivet av hans pappa. Det var rätt kort.

Jag är jätteglad över att du har hamnat i din mammas gamla elevhem. Och Sharon verkar vara en trevlig flicka! Du ska få höra hur det gick till när jag träffade din mamma. Det var på tåget, och det gjorde ont! Jag hade fått en bok i huvudet, den tillhörde din mamma faktiskt. Tro mig, jag fick tunghäfta när jag såg henne! Sköt om dig!

Hälsningar pappa

”Oj! Jag tycker nästan synd om din pappa! Tänk va! En bok i huvudet! Var hon arg på honom?” frågade Frank.
”Nej. Hon hade nog bara tappat den”, sa Quirinus.
”Det ligger nog i släkten att få tunghäfta!” skojade Frank. Quirinus log och kollade på klockan.
”Oj, det är bäst att vi går nu. Vi har snart trolldryckskonst”, sa han och stoppade ner breven i fickan.
Brevet från moster Lucy fick vänta tills dom inte hade några lektioner.



Vid klassrummet, stod Rabastan Lestrange och gjorde en imitation av Frank när han hade vinglat till vid båtarna.
”Bry dig inte om honom. Han vill bara se till så att vi får straff”, väste Quirinus och grep tag i Franks klädnad.
”Nämen ser man på! Är det inte räddhararna!” sa Lestrange.
”Hör du Lestrange! Du är inte heller så tuff som du verkar!” fräste Quirinus, medan han vinkade till sig Adam, så han kunde få hjälp med att hålla tillbaka Frank.
”Åh, men jag blev då inte åksjuk”, flinade Lestrange elakt. ”Nej, men som jag sa! Du är inte så tuff som du tror. Du ska veta, att man är ruskigt feg om man retar någon!” sa Quirinus. ”Varför sköter du inte ditt? Det blir lugnare för alla!” tillade han argt.
”Tur att jag har trollkonsthistoria om tio minuter då, Quirrell ”,fnös Lestrange, ”så slipper jag ägna mig åt såna töntar som ni!”
”Jag varnar dig!” skrek Frank som var röd i ansiktet.
Dörren till klassrummet öppnades och en enormt tjock man, med brunt hår och valrossliknande mustasch, såg på dom.
”Vad händer här?” frågade han.
Lestrange log tillgjort och sa:
”Åh, ingenting, professor Snigelhorn! Jag och Regulus småpratade bara, och då fick Longbottom något anfall!” Han log elakt mot Quirinus och gick iväg med Black. Alla elever gick in och en del började prata om vad som hade hänt.
”Jag hade mer än gärna velat klippa till honom!” väste Frank argt.
”Då hade professor Snigelhorn gett dig straffkommendering, han är ju ändå föreståndare för Slytherin”, sa Quirinus. Han fick syn på en bok på sin bänk Den såg gammal och sliten ut. Quirinus öppnade den och kikade lite. Där fanns en massa konstiga ord.
”Undrar vems det är”, mumlade Quirinus för sig själv och lade undan den när dörren stängdes. Tystnaden lade sig hastigt.



”Är det någon som kan tala om vad det är för något som kan rädda en från olika gifter?” frågade professor Snigelhorn, några minuter senare.
Det var ju enkelt, tänkte Quirinus och räckte upp handen. Professor Snigelhorn såg sig om och sa sen:
”Mr Quirrell?”
”Man använder en besoar. Det är en sten som tas ur magen på en get”, svarade Quirinus.
”Det är rätt. Tio poäng till Ravenclaw”, sa professor Snigelhorn glatt. “Du är lika duktig som din storasyster!”
Plötsligt knackade det på dörren. Den öppnades och där stod Snape. Av hans min att döma, hade han hört vad Quirinus sagt.
”Kan jag hjälpa dig?” frågade Snigelhorn vänligt.
”Nej tack. Jag har bara glömt min bok”, sa Snape och log tillgjort som Lestrange hade gjort.
Nu blir det trassel! tänkte Quirinus.
Snape kom fram till deras bord. Han tog boken, som Quirinus hade kollat i och gick sedan. Resten av lektionen fick eleverna i uppgift att göra en invecklad dryck, men det var bara Sharon som gjorde rätt, vilket var tur, för Ravenclaw fick mer poäng. Förvandlingskonsten, som leddes av professor McGonagall, var lika krånglig. Uppgiften var att förvandla en tändsticka till en nål, vilket visade sig vara svårt. Quirinus stack sig några gånger på sin nål när han hade lyckats.



”Jag kan inte fatta att vi har så mycket läxor!” utbrast Frank. Det var efter lunchen, och nästan alla elever var ute och njöt utav solen. Quirinus såg upp från sin bok. Dom hade faktiskt fått läxor i trollkonsthistoria, förvandlingskonst och trolldryckskonst.
”Det är väl inte så farligt! Vi sitter under ett mysigt träd, och tre läxor ska vi väl kunna klara”, sa Quirinus.
”Visst, men ändå!” sa Frank och letade fram sitt bläck. ”Jag undrar varför Snape såg så mordisk ut när han skulle hämta sin bok”, tillade han.
”Han hatar mig”, sa Quirinus. ”Det har han gjort sen jag gav honom den där knuffen. Och när jag sa...AAAJJ!”
Quirinus skrek till av smärta, när han flög in i trädet. Han tittade upp och fick se Snape komma gående emot trädet, med en vitblondhårig pojke i släptåg.
”Vilken perfekt formel!” sa Snape med ett elakt leende.
”Låt honom vara!” sa Frank och ställde sig upp.
”Lägg dig inte i!” sa den blondhårige pojken.
Snape satte sig på huk framför Quirinus och väste:
”Försök inte ställa dig in hos professor Snigelhorn, din klantskalle! Nu vet jag i alla fall vem du är! Det var din syster som var prefekt och satte dit mig när jag hade börjat här! Hon var precis som du är nu, en mallgroda!”
”Jag försöker inte ställa mig in!” fräste Quirinus, trots att han mådde illa. “Och min syster är ingen mallgroda!”
Snape sa inget, utan ställde sig upp. En ljusblixt flög ur hans trollstav och Quirinus träffades av den och hängde uppochner. Klädnaden föll ner över öronen på honom.
”Nej! Nej! Hjälp! Sätt ner mig!” bad Quirinus. Det var så högt från marken.
Frank sprang fram mot Snape, men den blondhåriga pojken lade krokben för honom. Ännu en ljusblixt flög ur Snapes stav och Quirinus föll ner på marken.
Han slet fram sin egen trollstav, men Snape ropade: ”Expelliarmus!” och Quirinus flög in i trädet och tappade staven. Flera elever såg på, men ingen ingrep.
”Det får räcka”, sa Snape. ”Kom Lucius”, tillade han och vände på klacken. Pojken, som hette Lucius, gick iväg.
Quirinus låg kvar på marken, snyftande av smärta, samtidigt som han hörde hur någon dök upp bakom trädet.

____________________________________________________


Ja, i den här storyn är Snape en riktig mobbare och jag ber alla hans fans om ursäkt för det. Men det finns en förklaring till varför jag har gjort honom till en otäck liten (ursäkta uttrycket) skitstövel, så varsågoda och läs spoilern om ni har läst sjätte och sjunde boken.




Men två goda vänner på mugglis har sagt att det fina med fanfictions, är att man kan gå hur långt från den riktiga berättelsen, så mycket man vill! *blinkar åt Kelpie och Atira*

Angående att Lucius är med i berättelsen: Sorry! Jag visste inte när han föddes. Så ja, han är med här. Hoppas på överseende.

Hoppas ni gillar kapitlet i övrigt. Det är synd om Quirinus. Han gör bara sitt jobb, och så blir han anklagad att vara både klumpig och mallig.

Pride Potter, tack för dina fina ord! Blir rörd!

Avis Fortunae: Underbart kapitel! Den där Adriana är en otäck typ! Vi får se hur det går!
Hittade inga missar, så jag hoppar över det den här gången.

Håller med Pride Potter om att det vore intressant att läsa från Snapes perspektiv. Men det kan du kanske ta med i uppföljaren? (Glöm inte det andra vi har diskuterat via uggla. )

Vi får se om Miriam lyckas fly! Hon måste kunna smita utan att bli sedd.

Längtar till nästa kapitel!

Oh, my God! Så otroligt bra kapitel! Skitspännande och jätteläskigt! Det blev en riktig cliffhanger! Undrar vem den mystiska damen är, och vem det var som band fast Miriam.

Undrar vem som ska rädda henne. Jag blir fundersam över vad kidnapparna ska göra med henne. Tänk om de håller henne fången i en källare. De kanske slänger henne i en sjö, fastbunden! (Eller utan rep. Det har inte nämnts ifall hon är simkunnig eller inte. Nåt att ta med i uppföljaren kanske? )

HARRY POTTER - EN FÖRVIRRAD OCH FARLIG PERSON.

Markera texten med fet stil, som du har beskrivit i texten.

Mitt skrik hejdades effektivt, då en kraftig tygbit kördes in i min mun.

Skriv hellre "när". Det låter bättre!

Mitt skrik hejdades effektivt, när en kraftig tygbit kördes in i min mun.

Angående Hufflepuff: Jag förstår. Det skulle ha varit lite mer tydligare. Tänk på det nästa gång, så blir det bra. För det kan hända att läsarna har glömt bort en del detaljer.

Nu blev det som sagt spännande (Nästan som "Quirrells första år på Hogwarts" och "Vandalen på ridskolan"! )

Längtar till nästa kapitel!

Oj, det var ett bra kapitel som vanligt. Pride Potter har redan kommit med bra tips, så mer behöver du inte, för jag hittade inga fel. Tycker du har blivit bättre på det här med komma-tecken.

Fattar dock inte varför eleverna från Hufflepuff är så misstänksamma mot Miriam. Nåja, hon har trion och Elvira att ty sig till. Och Snape!

Nå, vi får se hur det ska gå med uppgiften, Rita Skeeter, Malfoy och allt annat som har hänt under berättelsen.
Slutet blev en cliffhanger, men vi vet ju vem Snape menar, så jag är inte överraskad. Nå, undrar när han och Miriam delar en... kyss! Ah, det skulle vara superhäftigt. Nå, den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge! Som du: Du får snart se Disneys "Ringaren i Notre Dame"!

Hade ett till önsketänkande till uppföljaren (eftersom det blir svårt att "klämma in" det nu, då berättelsen är färdigskriven på fanfiction.net!) Läs spoilern.




Du behöver inte ta med det, det är som sagt bara ett önskemål. Men vill du använda idén, kan vi diskutera via uggla.

Ja, just det!

Det är bara roligt att hjälpa till.

Pride Potter, gjorde ett bra jobb som min vikarie, och jag hittade inga slarvfel, så jag hoppar över att komma med tips.

Bra kapitel, som vanligt! ♥♥ Jag förstår att Miriam tycker det är jobbigt att inte kunna berätta. Det skulle ha känts mycket bättre för de båda.

Angående talstreck: Förstår dig precis. Men vad kul att du har gjort en uppföljare! Blev glatt överraskad. Nå, om talstrecken är pestiga, så ska du inte använda dem. Jag blundar för det då.

Längtar till nästa kapitel. Då hoppas jag nästan att Snape berättar mer om Lily, och kanske om sina egna föräldrar. Ett önsketänkande bara.

c8aina, alltid roligt att stå till tjänst!

Bonustips när det gäller disken: Använd gärna gummihandskar. Det skyddar händerna. Tänk dock på att smörja händerna efteråt, för säkerhets skull.