(PM)Albus Potter

är du inne på mobilen nu?

hoho sidan hundra

hahaha kul mer snälla

Okej Jag skriver Kan hända att kapitlena blir längre igen nu när ´jag är hemma vid datorn

okidoki

yay vi mer!

NU KOMMER DET MER IGEN

31 - En roligare dag

Sco hade tyvärr fel med att professor Roper bara kanske hade sovit dåligt. Redan nästa dag hade de försvar mot svartkonster igen, och professor Roper uppförde sig exakt likadant.
"Vad tusan är det med honom?" viskade Sco då de läste tyst om rödhuvor i sina böcker.
"Ingen aning", mumlade Albus medan han sneglade mot professor Roper som satt tyst bakom sitt skrivbord.
"Tror ni att det har hänt någonting?" frågade Ellie.
"Hänt någonting? Som vadå?" mumlade Albus. Ellie bet sig i läppen en stund. Sedan tittade hon bort mot professor Roper.
"Som vadå?" upprepade Albus då Ellie inte svarade.
"Han kanske har blivit hotad?" föreslog Ellie tvärt. Det kom som en chock för Albus. Professor Roper, hotad? Det kunde inte stämma.
"Men...Hoten har väl upphört? Eller?" frågade Sco osäkert. Ellie suckade.
"Det vet vi inte, eller hur?" sa hon.
"Men professor Roper är stark. Han skulle nog kunna uppföra sig normalt om han hade blivit hotad..." sa Albus. ”Jag menar, han är ju inte en sån person som tar saker hårt direkt…”
"Kanske inte. Det var bara en tanke", mumlade Ellie. Sedan stack alla tre näsorna i böckerna igen. Det var tur att de satt längst bak i klassrummet, eftersom det var så tyst. Annars hade någon kanske hört dem.
”Slut för idag”, sa professor Roper stelt, exakt i tid igen. Albus, Ellie och Sco utbytte blickar, sedan gick de direkt till lunchen.
”Jag kan inte fatta vad det är med professor Roper”, sa Albus dystert då de satt och åt.
”Vi kanske bara borde vänta och se om det blir bättre…” föreslog Ellie.
”Ja, kanske det”, instämde Albus. Sco hade suttit tyst under lunchen. Han hade fullt upp med att trycka i sig så mycket mat som möjligt, men han var tydligen tvungen att delta i samtalet, samtidigt som han åt.
”Det där var den allra tråkigaste försvar mot svartkonstlektion vi har haft!” utbrast Sco så det bara skvätte ris från munnen. Ellie och Albus rynkade på näsorna.
”Prata inte med mat i mun, snälla Sco…” sa Ellie allvarligt.
”Åh, visst ja”, mumlade Sco vartefter han svalde allt ris på en gång, så han satte i halsen. Efter mycket hostande och dunkningar i ryggen från Albus hämtade han andan.
”Men snälla Sco, ta det lugnt när du äter…” sa Ellie. Sedan kunde de inte hålla sig längre. Alla tre brast ut i skratt. De skakade så häftigt att de var tvungna att hålla sig om magen. "Ärligt talat, så tror jag faktiskt att den som försökte återuppliva Voldemort har gett upp, om det ens var någon som ville det. Vi kanske har tagit fel hela tiden", sa Albus medan han hyperventilerade för att få luft.
"Ja", sa Ellie och Sco i kör. De skrattade en stund till. Albus tänkte tillbaka på senaste gången han hade känt sig så glad. Det måste ha vart efter den senaste quidditchmatchen.
Vänta lite nu…quidditchmatchen!
”Ellie!”
"Ja, vad är det Albus?" mumlade Ellie utan att lyfta blicken från tallriken.
"Det är quidditchfinal om tre dagar!" utbrast Albus. Ellie tappade gaffeln.
"Herregud, det hade jag helt glömt bort!" flämtade hon.
”Vi har träning ikväll igen va?”, frågade Albus. Ellie nickade.
”Vad har vi för lektion nu?” frågade Sco.
”Ingen aning", mumlade Albus. Ellie började leta runt i sin proppfyllda axelväska efter schemat.
”Jösses vad mycket saker…Ja, här är det!” sa Ellie. Sedan lät hon fingret löpa längs pappret, och efter ett tag stannade det. ”Förvandlingskonst!” sa hon.
Förvandlingskonst var ett av Albus favoritämnen, så han lös upp när Ellie sa det.
”Var det inte idag vi skulle få pröva att förvandla tofflor till marsvin?” frågade Sco upphetsat.
”Jo juste!” hojtade Albus som lös upp ännu mer.
Efter lunchen gick de med snabba steg mot förvandlingskonstklassrummet. De hade fem minuter på sig innan lektionen skulle börja, vilket skulle räcka perfekt, om inte Sco hade glömt sin förvandlingskonst bok i uppehållsrummet. De sprang så fort de kunde för alla trappor, bara för att hämta boken och sedan rusa ner igen. De kom fem minuter för sent, vilket professor Wallford inte verkade bry sig det minsta om. Hon log mot dem, och gav dem en blick som betydde ”Sätt er” medan hon nickade mot tre tomma bänkar i mitten av klassrummet. Professor Wallford var mycket snäll, och en av Albus favoritlärare. Hon var ganska ung, och hade långt, lockigt och mörkt hår. Albus, Ellie och Sco gick förbi henne och satte sig vid de tomma bänkarna.
”Som jag lovade er för en vecka sedan så ska ni få prova på att förvandla en toffla till ett marsvin. Det är en ganska komplicerad förvandling. Såhär ska ni göra”, sa professor Wallford medan hon drog ut trollstaven från innerfickan på klädnaden och pekade på en toffla på hennes skrivbord. ”Petit porcus!” ropade hon, och helt plötsligt, där tofflan hade stått, satt nu ett brunt marsvin som sniffade i luften. ”Wow!” utbrast killarna och Ellie, medan resten tjejerna sa ”Åh, vad gulligt!”
Professor Wallford suckade lågt med ett leende på läpparna, och Albus antog att hon var van vid att folk beundrade hennes trollkonster.
”Det ni ska göra är att peka med trollstaven mot tofflan, och sedan måste ni försöka intala er själva att tofflan är ett marsvin. Förstår ni hur jag menar?” sa Professor Wallford. Eleverna nickade.
”Bra. Medan ni tänker er marsvinet framför er måste ni säga ’Petit porcus’. Ja, det var väl allt ni behöver veta”, sa professor Wallford. Sedan pekade hon med trollstaven på en hög tofflor bredvid skrivbordet och mumlade ”Wingardium Leviosa.” Tofflorna svävade upp i luften, och delades ut till eleverna.
”Seså, kör igång!” hojtade professor Wallford.
Eleverna försökte och försökte. Hela klassrummet fylldes med rösterna som ropade ”Petit Porcus!” eller i vissa fall ”Potot Pircos!” eller ”Pitot Porcis!” Den första som lyckades få tofflan till ett marsvin var Albus. Han pekade med trollstaven på tofflan och intalade sig själv att det stod ett marsvin framför honom.
”Petit porcus!” sa han, och framför honom stod plötsligt ett svart och lurvigt marsvin. Resten av klassen tittade beundransvärt på Albus marsvin och professor Wallford började applådera av förtjusning.
Efter ett tag hade även Ellie lyckats få sin toffla till ett marsvin. Hennes var gyllenbrunt och korthårigt. Tillslut hade nästan hela klassen lyckats få sina tofflor till marsvin i alla olika färger. Sco var en av de få som fortfarande hade en tråkig gammal toffla framför sig.
”Petot Forcus! PATOR PORTUS!” skrek han irriterat med trollstaven nästan intryckt i tofflan.
”Lugna ner dig Sco…” sa Ellie lugnt. Hon drog Scos trollstavshand en bit bakåt, så att den inte var så nära tofflan. ”Petit Porcus, Sco, okej? Kom igen, du klarar det. Ta det lugnt bara.”
Sco slöt ögonen, antagligen för att kunna koncentrera sig bättre.
”Petit Porcus”, sa han. Hela klassen började skratta. När Sco slog upp ögonen insåg han varför. Framför honom stod ett marsvin. Det enda felet med marsvinet var att det inte hade någon päls.
”Jäklar då…”, mumlade Sco irriterat.

”Men kom igen Sco, det var ju ett marsvin i alla fall”, sa Ellie med ett flin då de gick mot uppehållsrummet efter lektionen.
”Ni kanske inte märkte det, men den var naken!” sa Sco surt. Albus flinade. Han kunde knappt hålla sig för skratt.
”Men Sco, uppgiften var ju att trolla fram ett marsvin…”, började Ellie, men sedan bröt hon ut i ett fnissanfall. Albus kunde inte heller hålla sig längre, utan han började också skratta så häftigt så han var tvungen att lägga sig i soffan med händerna för magen då de kom in i uppehållsrummet.
”Vad är det som är så himla roligt!?” frågade Sco irriterat. Han satte sig ner i sin vanliga fåtölj med händerna korsade över bröstet. Ellie sjönk ner i soffan bredvid Albus med händerna för magen. Sco suckade djupt, men avbröt sig halvvägs genom suckningen, då han insåg att Albus och Ellie skrattade för att han blev sur för en sån liten sak. Hans ansikte sprack upp i ett stort leende som slutade med att alla tre låg på golvet och kippade efter andan mellan skrattanfallen.

meeeeeeeeeeer!!

Vill ni ha kortare kapitel? Skriv JÄTTEGÄRNA saker som ni tycker är dåligt med den här FFen, så att jag kan bättre dem sakerna

finns inget som du behöver bättra på, längden är bra för mig vilket som och själva ff:en äger!

meeeeeeeeeeeeer