Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kiliah sov lutad mot väggen innan hon ryckte till och såg sig om.
"Sammi?" Hon tog sig upp och såg Tom komma ut med blodiga lakan. Han log mjukt.
"Sammi sover i sin spjälsäng i erat rum. Jag ville inte att du skulle tappa honom." Han visade med sängkläderna.
"Ska bara tvätta dem här sen är det klart. Du behöver inte oroa dig Kiliah jag ordnar detta."

Flera dagar hade passerat och de hade tillslut kommit till varmare områden. John njöt av att inte ha på sig lager på lager. Det var i sådana här klimat som han kände sig som mest hemma.
Det var nu mitt på dagen och de passerade land med palmer och städer med byggnader som inte var så långt ifrån olika de byggnader på deras hemö. "Där! Styr henne mot land!", ropade John åt de andra och Ethan, tillsammans med några till drog i rodret för att styra skeppet mot hamnen.
På håll verkade ön en aning kuslig, tyckte Ethan. Byggnaderna såg inte riktigt hela ut eller så var de täckta i blad och grenar, som om de blivit ett med naturen. Runt om ön hade facklor tänts som lyste upp gatorna och hemmen. När solen skulle ligga lägre kunde det säkert se ännu mera otäckt ut, tänkte Ethan och svalde då de närmade sig.
De lade henne i hamn, kastade ankar och fäste henne. "Mannar!.. Och Kiliah.", sa John och kikade åt hennes håll när han upptäckte henne på däck. "Vi är här för att rekrytera. Som ni vet så behöver vi fler mannar för att det ska gå så smidigt som möjligt på däck och att det ska rulla på. Jag känner några här som jag tror kan vara till hjälp, men vi ska ändå ha anmälan och intervjuer de som skulle vilja göra oss sällskap. Bete er på erat yttersta, se till att göra intryck. Komihåg vilka ni är, så kommer det här att gå bra.", sa John och sträckte själv lite på sig. "Seså, gå i land, vi ska sätta i ordning ett bord inne i värdshuset."

Kiliah hade tagit hand om Sammi och sytt en liten klädsel till honom och hon hade honom i famnen medan hon såg på John och nickade.
"Ska bli kapten. Jag lämnar dock inte Sammi ensam. Om du tror de är du galen." Hon hade Sammi mot sin kropp och log mot honom och skumpade barnet i famnen.

John nickade. "Självklart, Kiliah, lille Sammi följer med. Han är tryggast hos dig och Ethan.", sa han och ögnade Ethan på håll som verkade rusta sig med svärd och pistol som de andra männen. John gick efter de och drog även på sig sitt svärd och pistol. "Så, gå nu. Ni är redo.". Han kastade en sista blick på Kiliah innan han gick före henne ut på bryggan till land. De möttes av misstänksamma blickar från några av befolkningen som de passerade, men ingen verkade göra något, som att attackera eller så.
De kom in på värdshuset som liknade de flesta de varit på tidigare. Folk som drack och åt, i sällskap eller själva. Musik, dans. Men det var stort. Vilket passade att göra upp en liten station för anmälningar. John beordrade männen att göra i ordning. Han skulle själv se på på håll. Ethan skulle vara en av de vid bordet. Han hade tillräckligt mycket auktoritet att de verkade trovärdiga. De satte genast igång att flytta bord, ta fram papper och fjäderpenna med bläck för anmälningarna.
Gästerna på värdshuset såg nyfiket på. Det gladde John.

Hon hade sin dolk vid sin sida medan hon gick av skeppet och såg på Ethan.
"Älskling." Hon log och gick med Samma i sin famn som jollrade glatt och drog henne lite i håret men hon sa inget utan log bara.
"Du är starkare än pappa." Viskade hon och log mot Ethan.

Ethan strök med fingret över Sammis ena kind och kysste Kiliahs ena kind. "Pappa ska jobba lite, du får vakta mamma, okej?", viskade Ethan till Sammi och kastade en kärleksfull blick åt Kiliah innan han lämnade de för att göra sina vänner sällskap vid bordet. Det hade genast bildat en kö som en efter en ville anmäla sig till besättningen. Det gladde John. Han sökte sig till Kiliahs sida. "Ethan jobbar på bra, Kiliah. Jag litar på hans omdöme.", sa John och sträckte lite på sig samtidigt som han iakttog mannen som nu talade till besättningen för att anmäla sig.

Hon log och satte sig vid ett av borde och satte Sammi framför sig och lipade åt honom.
"Skulle han iknte jobba bra då?" Hon såg på honom och flinade svagt.
"Sammi verkar gilla morfar." Sammi sträckte sig efter John och såg upprörd ut.
"Om du inte tar honom snart kommer han att gråta. Morfar vet hur man gör."

John gjorde Kiliah sällskap och slog sig ner på stolen bredvid henne. Han skrattade då Sammi verkade göra allt för att bli sedd och sträckte sig efter den lille grabben för att vila honom nära sin kropp i ett grepp. "Ethan jobbar bra, det var bara det jag menade.", sa John utan att slita blicken från Sammi. Men han såg snart upp igen då flera män klev in i värdshuset. Pirater de med. Men istället för att bli rädd eller osäker sprack John ut i ett leende och såg på hur de närmade sig deras bord. "De där är männen jag talade om, Kiliah. Om vi gör på rätt sätt så kanske de följer med oss.", sa John och såg ner på Sammi igen som verkade vilja ha något att säga om saken då han skrek rakt ut. "Såja.", sa John och vaggade honom igen så att han han genast blev lugnare.

Hon skrattade och nickade.
"Jo det är väl så." Hon såg efer Ethan och log.
"Det ska bli trevligt att träffa andra." Hon nickade och såg på Sammi.
"Såja du får ju vara hos morfar. Gråt inte då." Hon log och såg sedan på männen.

John iakttog piraterna när de nyfiket närmade sig bordet för anmälningarna. De hade inte upptäckt John än. Inte först kapten John höjde en arm och vinkade åt de. Männen verkade vara i samma ålder som John. Lite äldre. Deras leenden var vänliga. Men alla såg tilltufsade ut, som om de nyss kommit från en fight eller liknande. De vinkade tillbaka till John från deras håll och gestikulerade att de talar med honom sen, eftersom de var påväg att hälsa på Ethan och de andra först. John nickade gillande och återgick sedan till att titta på Sammi som gnydde roat. John skrattade åt synen och kände med en försiktigt hand över Sammis huvud. "Fina pojke.", sa han lågt och såg sedan på Kiliah. "De kommer att komma till nytta för oss. För varandra. De har inget skepp just nu har jag fått höra.", sa kaptenen och såg på henne för att försöka läsa av hennes reaktion.