prs yehet & kkaebsong

Blicken sjunker ner i golvet, låter sig bli knuffad in mot duscharna, för att sedan sätta på det rinnande vattnet. Deras sovsalar må se annorlunda ut, men badrummen är i princip identiska. Orden sjunker ner i Joshuas huvud, får det att dunka. Smal? Försiktigt biter han ihop, det andra lägger Zihao så snabbt till att Joshua inte tror på det. Att han bara sagt det för att inte såra honom. Nej, vacker och underbar är han inte. Sextonåringens hjärta sjunker drastiskt, han litar inte på Zihaos ord.
"Tack," viskar Joshua i svag ton, även om orden inte nått fram, även om han sett det som att Zihao känt sig tvungen att säga dem. "Hoppas du gillar varmt vatten." påpekar sextonåringen för att byta samtalsämne, då han nästan bara duschar i varmt vatten.

Hade han sagt någonting fel? Joshuas ton på rösten fick honom åtminstone att börja undra. Dumma Zihao, han skulle inte ha sagt någonting om den andres vikt, det var ett strikt förbjudet ämne. Det som gjorde saken ännu värre var att han visste det, mycket väl. Skamset gömde han ansiktet i händerna en kort stund och tog ett djupt andetag. Glöm det bara, var allt han kunde säga till sig själv. Gör det inte värre.
”Finns det någon som vill duscha i kallt vatten eller? För jag är absolut inte en sån person”, sade han stramt när han sänkt händerna. Istället för att täcka ansiktet, lät han dem finna sin väg mot sextonåringens höfter där de slutligen stannade. Nu var hjärtat påväg att hoppa ut från bröstkorgen igen.

Det är lite typsikt, hur Joshua märker hur sjuttonåringen läser av hans tonfall. Men han är riktigt tacksam att Zihao inte tar upp det igen. Kanske de kan prata om det senare, men inte nu. Kanske när alla dumma tankar lugnat ner sig lite.
"Det finns en hel del, ja." berättar sextonåringen med ett genuint leende över läpparna, känner hur värmen stiger i kroppen när Zihao lägger sina händer vid hans höfter. Långsamt vänder Joshua lite på huvudet, för att sedan sträcka lite på sig och lämna en liten kyss på läpparna han blivit så förtjust i. "Bra."

”Hm, de människorna måste ju vara riktigt, riktigt onda”, påpekade han med ett snett leende. Läpparna hettade efter den lilla kyssen och det varma skulle inte precis göra saken bättre. En av Zihaos händer fann kranen till duschen, som han vred på. Vattnet forsade med ens ut från duschen över dem, aningen för kallt eftersom det inte hunnit bli riktigt uppvärmt ännu. Det positiva med det var ju att läpparna kyldes av en aning. Han tog då chansen och smet in framför Joshua, placerade varsamt händerna under sextonåringens haka.
”Du vet, det här är lite som att kyssas ute i regnet, vi måste testa det någon gång”, mumlade han innan han försiktigt pressade läpparna mot den andres.

"Onda?" upprepar Joshua med höjda ögonbryn och ett roat leende över läpparna. De må vara konstiga i deras ögon, men nu överdriver den äldre allt. Huden ryser till en aning av det kyliga vattnet som snart börjar hetta till längs ryggen. Zihao smyger in framför sextonåringen, känner handen vid sin haka.
"Det kan jag nog gå med på..." viskar Joshua tyst, lugnt regn har han alltid gillat. Och att kyssa Zihao ute i regnet låter inte illa alls. Händerna glider upp mot slytherinelevens bröstkorg innan han besvarar kyssen.

Nu trivdes Zihao mer än bra. Med vattnet som omgav dem likt ett varmt sommarregn och läpparna dansandes över Joshuas. All oro rann av honom, ungefär som alla de små dropparna med vatten. Men snart var han tvungen att motvilligt dra sig undan, då hjärtat värkte pågrund av de onaturligt hårda, alldeles för snabba, slagen. Han kände sig lätt vinglig efter kyssen men försökte att dölja det. Istället sträckte han sig efter en schampooflaska som stod på ett litet ställ monterat på kakelväggen.
”Får jag tvätta ditt hår?” Undrade han och försökte fokusera blicken. ”Snälla?”

Blicken följer Zihao när han drar sig undan lite, lägger märke till hur hans kropp försiktigt börjar vingla till. Joshua tar ett lätt tag om den äldres armar för att se till att han inte ramlar. Men en liten nick lutar sextonåringen försiktigt huvudet mot väggen innan han drar händerna över ansiktet.
"Visst," börjar Joshua med ett litet leende, försöker att få en titt på vad det är för schampoo. Han vet själv att maskulin inte är ett ord man skulle använda för att beskriva honom, och hud och hårvård är en av anledningarna. Alltid har han alltid gillat mer lugna dofter, frukter eller bär, kanske någon blomma. Joshua håller sig alltid till sina vanor när det kommer till vård. Nu blir väl den första gången på länge. "Om jag får tvätta ditt."

”Om du når upp till det, absolut”, sade Zihao hällde en drös med schampoo i håret på den yngre. Han hade aldrig varit speciellt bra på att ta hand om sitt eget hår vilket betydde att Joshua troligen skulle bli alldeles förskräckt när han insåg hur värdelös sjuttonåringen var när det kom till hårvård. Den enda anledningen till att han ville tvätta den andres hår var för att han älskade det - inte för att han var bra på det. Det var så mjukt och doftade alltid underbart. Återigen, en stark konatrast från hans eget, mjuka men samtidigt stäva, fågelbo.
”Du vet, du får mig att känna mig alldeles dåsig”, sade han samtidigt som fingrarna masserade in schampot i sextonåringens hårbotten. ”Jag slår vad om att mitt hjärta kommer smälla av snart.”

Joshua lipar upp mot den äldre, nu tänker han absolut nå till det. Även om han inte riktigt kan kontrollera sin längd, så behöver han åtminstone kunna tvätta Zihaos hår.
"Du vet, man behöver inte för mycket schampo, det kan slita på håret," berättar sextonåringen när han känner hur en drös med schampo landar på hans huvud. Han försöker att få upp vilken doft det är, men misslyckas. Dock sluter han ögonlocken när Zihao börjar massera in schampot, och känner hur ett litet leende dyker upp över ansiktet av sjuttonåringens ord. "Det hoppas jag verkligen inte att du gör.." mumlar han och kikar upp mot Zihao.

Där kom det minsann, anvisningen han väntat på. Slet för mycket schampo verkligen på håret? Isåfall måste hans hår ha varit så slitet vid det laget att det snart skulle börja gå av. Som tur var hade han dock blivit välsignad med starka, uthålliga gener som klarade av det mesta.
”Nej då, jag har inga planer på att göra det”, lovade Zihao som börjat tvätta ur medlet från sextonåringens hår, med varsamma rörelser. ”Men man vet aldrig, någon gång kanske jag faktiskt gör det och då är det ditt fel”, lade han sedan till med ett flin och klappade lätt till den andre på kinden.