wolfy & rollspelare prs

Han andades långsamt ut då hon tog god tid på sig att komma fram till honom. Han lyfte upp henne i sin famn och begravde ansiktet mot hennes hals för en kort stund.
”Du är lite busig,” påpekade han tyst och gav henne en snabb puss på munnen, bara för att ge igen från tidigare innan han satte ner henne på golvet igen.

Cleo fnissade till och la armarna om hans nacke. Hon höjde förvånat på ögonbrynen åt hans kommentar innan hon gnällde över den korta pussen.
"Jag tar tillbaka det, du är jobbig." log hon och lindade benen runt hans midja så att hon inte skulle bli nersläppt.

”Jag tycker om dig också,” retades han och lutade huvudet lite bakåt så hon inte skulle komma åt hans ansikte riktigt lika lätt. Han kramade hårt om henne innan han backade tillbaka mot sängen för att lägga sig ner på rygg med henne ovanpå sig.

Hon stönade till när hon märkte att hon inte kunde pussa hans ansikte mer. Hon rynkade på pannan och besvarade hans kram förvirrat innan hon hängde med i sängarna. Hon satte sig upp över honom när de väl var i sängen och granskade hans ansikte.

”Jag vet att jag är snygg,” mumlade han då han la märke till hennes granskande blick som vilade på hans ansikte, ”du behöver inte stirra.” Han strök händerna längs med hennes smala armar och greppade till slut ett tag om hennes händer. Han förde hennes fingrar mot sina läppar för att lätt kyssa dem.

"Du är skitful, fattar inte varför jag är med dig. Därför jag stirrar." retades hon och suckade nöjt när han rörde henne. Hon var otroligt svag för hans beröring. Hon log sedan smått och lutade sig ner över honom innan hon lätt kysste hans nästipp.

”Hmph,” fnös han åt hennes retsamma kommentar och himlade med ögonen. Han glömde snabbt bort att låtsas vara upprörd över hennes kommentar, det var svårt att inte vara glad hela tiden i hennes sällskap. Han placerade sina händer vid hennes midja innan han utan ansträngning lyfte upp henne i luften. ”Nu kanske jag släpper taget om dig.”

Cleo öppnade munnen för att ge svar på tal men förvånades för mycket av att han bara lyft upp henne.
"Hur stark är du egentligen?" frågade hon chockat och höll hårt i hans handleder. Hon såg på honom med stora ögon och fnittrade till lite, tyckte det var otroligt coolt.

”Resultatet av att vara flitig och bänkpressa,” flinade han till svar, sänkte henne långsamt ner för att sedan lyfta henne högre upp igen. Så höll han på en stund innan han varsamt la ner henne bredvid sig på den hårda sängen. ”Nej, skämt åsido. Moroi är starkare än människor för att vi är vampyrer. Också dhampirer är starkare än människor,” förklarade han.

"Vad bänkpressar du då? Ditt ego eller?" flinade hon och rynkade sedan på pannan. Hon bet sig på läppen för att inte börja skratta när han lyfte henne några gånger. Hon kurade in sig nära honom när hon väl låg ner på sängen igen och nickade lite. "Så den svagaste moroi är starkare än den starkaste människan?"