Rollspelare & Wolfy prs

Jason rynkade på pannan och tittade förvånat på henne.
"Mig? Du, ljug inte för att muntra upp mig." skrattade han lågt och kollade på henne. Han log smått och räckte över sin glass till henne. "Håll den lite." log han och tog upp sin mobil. Han lutade sig bakåt och tog en bild lite snabbt på henne, hon såg så otroligt vacker ut så han kunde inte riktigt låta bli.

”Jag ljuger inte.” Förvånat tog hon emot glassen och skakade lite på huvudet då han tagit en bild på henne. Kunde han inte ha väntat på ett bättre tillfälle? Hon tvivlade starkt på att hon såg bra ut för stunden. Gjorde hon ens någonsin det? ”Jag har inte så många positiva minnen jag kan komma att tänka på nu. Att jag träffade dig ledde ju till något bra. Jag är glad över att ha träffat dig.” Var skulle hon vara idag om hon inte hade träffat Jason?

Jason log stort och kramade om henne. Han lutade huvudet mot hennes axel och kysste allt han kunde komma åt.
"Jag är helt galen i dig, Leah." sade han nöjt och smekte hennes midja.

Leah log lite mot Jason och kramade om hans hand. Trots att allt fortfarande var långt ifrån bra så kändes det ändå lite bättre vilket ändå var något.
”Fyra,” sa hon lågt efter en stund utan att se på honom.

"Fyra?" frågade han och rynkade lite på pannan. Han hängde inte riktigt med längre. Han tog sin glass igen och började äta igen. Varje gång han inte mådde bra så åt han glass, det var något han gjort ända sen han var liten. När han varit ledsen hade han alltid fått glass av sin mamma eller bror.

”Fyra gånger har jag övervägt att göra ett slut på allt.” Ge upp på livet hade hon velat göra många gånger och enligt henne själv var det ett under att hon inte ännu gjort det. Leah kliade sig lite på näsan innan hon reste sig upp. ”Det börjar bli kyligt.” Någon jacka hade hon ju inte tagit med sig vilket hon ångrade sig.

Jason tystnade och kollade på henne med stora ögon. Han var snabb med att ställa sig upp efter henne. Han kysste hennes panna och räckte över sin glass igen innan han tog av sin jacka. Han la den över hennes axlar.
"Ät glass, man mår bättre då." sade han, var själv helt övertygad om det. "Vi kan prata om det senare." sade han, han ville inte att hon skulle känna sig pressad till att berätta allt för att han hade gjort det.

Leah kunde igen inte hjälpa att le lite då han tog av sig sin jacka och la den över hennes axlar. Det var rart av honom. Någon glass ville hon fortfarande inte ha, tvivlade lite på att den för stunden skulle sudda ut alla problem och göra en på bättre humör. Kanske hon inte borde tvivla honom. Hon tog på sig jackan ordentligt och andades samtidigt in doften av honom. Hans doft fick henne alltid att känna sig trygg.

Jason ryckte på axlarna och slängde glassen istället. Han hade haft det jobbigt men aldrig så pass jobbigt att han velat ta sitt egna liv. Han drog henne intill sig och kysste hennes huvud.
"Hur mår du nu då?" undrade han osäkert.

Hon ångrade att hon öppnat munnen då han frågade hur hon för tillfället mådde. Inte så illa att hon inte orkade med vardagen i alla fall men hon kände inte heller för att glatt skutta omkring på ängar bland blommor. Istället för att svara på hans fråga började hon långsamt gå.
"Fryser inte du?" frågade hon för att byta samtalsämne. Han hade ju gett sin jacka åt henne.