The living dead(Dragon Fantasy)

Alex sov redan tungt, hon och alkohol var inte så bra samman. Eller så var de väldigt bra samman för den lugnade henne tills hon mer eller mindre däckade.

Mark sov tungt hela natten och otroligt nog väckte faktiskt inte John honom fören på morgonen då han gallskrek. "Ja ja" muttrade Mark och tog sig upp, han klädde sig och bytte på John och fick sedan in en flaska med mjölk som han matade honom med.

Alex kom upp trött och irriterad på pojken. Eller kanske mest irriterad på sig själv som inte skötte sina plikter som mor utan att Mark fik ta reda på honom.

Mark fick tillslut tyst på John och la honom i vaggan igen där han gurglade glatt. Han suckade djupt och drog handen genom håret. "Jag ska äta så ska jag gå och jobba, om jag jobbar riktigt bra kanske jag kan få någon av sakerna jag lagar, så småningom behöver vi ju saker till John". Han vände sig mot Alex och log mjukt. "Jag ska försöka jobba extra mycket ett tag nu...Men vi kan lämna John...".

"Måste du?" sa Alex och suckade hon ville ha Mark med sig, hos sig. Men hon antog att han hade rätt.
"Fast måste du jobba mycket hela tiden?" hon ville inte det. Men hon ville ha undan John och hon ville ut och jobba själv.

Mark suckade och nickade, de fick in frukost och mer mjöl och han började genast äta en tallrik med gröt. "Ja, om jag börjar jobba mindre kommer inte Jacob gilla det heller..." mumlade han. Och om han gjorde Jacob besviken kunde det sluta illa, han kunde sluta som Malin.
"Men om du lämnar John hos läkarna kan du säkert gå till växthuset och arbeta". Han åt upp det sista, kysste henne lätt innan han försvann.

"Vi ses ikväll." sa Alex en aningen dystert. Hon åt sin frukost och klädde på sig. Hon hade Marks minsta kläder och de var stora, kanske hon kunde arbeta till sig ett par passande? Hon bytte dock på John innan hon tog honom i sin famn. Hon gick ut och tog sig genom korridorerna till sjukstugan och lämnade in John där innan hon glatt begav sig till växthusen.

Mark tog sig till leksaksaffären där han genast började laga saker igen, en del saker gick snabbt, som stolar och mindre bord, men gevär och annat tog längre tid.

Otto stod i växthuset, helt ensam för tillfället och planterade några frön, han nynnade för sig själv, han njöt av ensamheten och harmonin för tillfälllet.

Alex kom in och log när hon såg Otto, hon gillade honom som en vän. Han behandlade henne inte som en idiot och hon var fri från John.
"Hej, vad fint du sjunger." sa hon lågt och kom upp vid honom.

Otto ryckte till och tappade de frön han hade kvar på golvet. Han hade trott det varit en av männen först, om de hade kommit in på honom nu hade det varit förödande för hans rykte. "Tack" sa han lågt och böjde sig ner och plockade upp.