The rich man's daughter(PRS)

Mona sa inget mer utan gjorde något som närmast kunde liknas vid att tjura, hon var som ett trött barn som inte fick sova. Men hon väntade på läkaren och sa inget då han dök upp.

Läkaren smörjde henne med en salva som svalkade och tog bort det röda. Han gav henne en febernnedsättande dryck som fick henne att sova.
"Du behöver bara sova, så är det bra imorgon." hälsade läkaren.
"Den andra damen, har fått hjärnskakning, vi hoppas på att det inte är allvarligare." sa han och lämnade dem god natt.

Mona suckade lättat ut då hon fick salvan och svalde lydigt drycken. Genast blev hon tröttare. Då läkaren lämnat dem sträckte hon ut en hand mot Lance. "Kom och lägg dig..." mumlade hon innan hon somnade och sov tungt.

Lance klädde av sig och la sig vid henne med en suck. Han drog henne i sin famn, kramade henne och snart somnade även han men i en orolig sömn för dem alla.

Mona sov tungt hela natten och när hon vaknade på morgonen hade hon ingen feber och mycket av det röda hade försvunnit även om det bara var ömt. Hon tog sig sakta upp och började klä sig.

Lance rörde på sig och kom sömnigt upp han såg inte ut att ha sovit mycket.
"Hur mår du?" frågar han och klär på sig.

Mona såg på honom och satte sig ner efter att ha klätt sig. "Bättre...Hur är det med dig?" undrade hon. Han såg trött ut, hon kände sig trött med men hade ändå lyckats sova mer än honom.

"Bra, är orolig för Edward." sa han men såg på henne.
"Stallpojken är bortskickad." sa han, han hade fixat det i går natt. Han var trött men hade klätt på sig, dagen skulle bli lång.

Mona nickade sakta och la armarna om honom. "Det är jag med...". Hon verkade dock lättad då han berättade om stallpojken och hon kysste honom mjukt. "Kom vi går ner och äter, sedan då allt är fixat kan vi sova".

Lance nickade och de tog sig ner.
"Ser du till Hilde sedan, om hon kan vara med...." han var tveksam till det.
De satte sig i matsalen, deras egen präst och domaren hade nu kommit.