(ORP) Hide, run, survive

Olivia:
Springer efter henne. Tårarna faller ner över kinderna, jag är så jävla dum. Hur kunde jag, bara sådär? Jag älskar ju fortfarande Marbelle. Tillslut kommer jag fram.
"Snälla Marbelle, förlåt... Jag älskar dig, jag älskar di så jävla mycket. Hur skulle jag någonsin kunna glömma dig?"
------------------------------------------------------------
(Olivia just nu:


Jag just nu:
)

Marbelle
Jag bara ser på henne. För en gångs skull är jag helt handlingsförlamad. Jag var inställd på att försöka glömma, och nu har allt vänt och det är kortslutning i min hjärna.

(Är på mobilen på mitt hotellrummet och ser inte bilderna. Vad föreställer de)

Olivia:
Jag blossar upp i en oväntad rodnad.
"Jag menar... Du är en fantastisk människa, och..."

(Första bilden en tjej som gråter och säger: Please don't leave me. I promise i will change. Andra en bilden en tjej som säger; Two people who love each other that much should be together.)

Marbelle
Jag snyftar till, börjar oväntat gråta häftigt vid hennes ord.

Olivia:
"Jag skulle aldrig glömma dig...", viskar jag och omfamnar henne.

Marbelle
Jag kramar tillbaka, klamrar mig fast vid henne som ett litet barn.

Cate:
Drar mig tillbaka till rummet jag sov i och stänger dörren. Det värker av avundsjuka i mig. Jag vill också ha någon som älskar mig. Som jag kan älska. Ett ansikte ploppar genast upp i huvudet.
Nej. Inte hon.
Lägger mig i sängen och stirrar upp i taket.

(Choppa - Vem? :0)

Olivia:
Jag känner hur hennes tårar blötar ner min axel.
"Gråt inte..", mumlar jag.

(ahahahahah det tänker jag inte avslöja än

SIDA 100!!!)