Tredje Världskriget

Nike vaknar av en mörk mansröst och någon som för ett vattenskinn till hennes torra läppar. Ett helt kompani med ryttare har stannat om henne och hon ser upp i ett ungt mansansikte, vackert men med ett ärr över ena kinden.
"Så vad gör en sådan liten dam uti öknen?" frågar han och får henne upp på fötter, mer eller mindre lyfter henne.

I fall att Akhiti fått välja själv, skulle hon nog sovit mycket längre. Faktum är, att allt hon någonsin ville var att sova nu för tiden.
Tyvärr var det några tjänare som hade andra planer för prinsessan.
*Knack*
"Ers höghet, din fästman anländer inom 1 timme." Tillkänna gav rösten genom dörren.
Prinsessan satte sig muttrades upp innan hon släppte in tjärnarna. Hon ångrade sig genast då hon såg klänningen och accessoarerna de bar på.
"Jag vägrar bära något av det där!" Protesterade hon men till ingen hjälp.

Ännu en mansröst hörs och frustandet av flera hästar.
"Varför stannar vi? Vi är redan sena." hörs det, men Nike vet inte vem det är eller vad det är. Mannen som hittat henne lyfter upp den halvt medvetslösa Nike och sätter henne framför i sadeln innan han själv sätter sig upp. Genom ritten mot slottet sitter hon lutad mot honom med slutna ögon knappt medveten om vad som skedde och inte alls medveten om att hon befann sig i prinsens följe. Att en av hans närmaste soldater tagit upp henne, att hennes röda hår var en skarp kontrast till de solbrända och mörkhåriga männen.

Akhiti lyckades övertyga dem att åtminstånde skulle hon få bära en grön klänning.
De klädde henne i de vackra sidentyget.
Juveler trädde överallt och hon bar vita vantar.
På fötterna sattes vita, högklackade skor, som ändå döljdes av klänningen.
När de fixade hennes hår tog de bort den brända plasten och kammade ur flätan, men när det tänkte täcka över slingan avbröt prinsessan dem.
"Nej." Fräste hon.
De verkade inte nöjda men lydde.
När hennes hår var färdigt ställde hon sig vinglandes upp.
Hur kunde folk gå i de här skorna?
Hon stapplade fram till en spegel och såg på vad som skulle föreställa sig själv.
"Det här är inte jag..." Viskade hon i en suck.

Ett snabbt stopp för att vattna hästarna och mannen tog hand om Nike vars hy var svårt bränd på vissa ställen men det var viktigast att få i henne vatten då hon var uttorkad. När de åter fortsatte visste Nike vilka de var och var de skulle. Hon ville inte tillbaka men kunde inte göra något åt det. Den unga mannen var prinsens närmasta man och då de red in på Akhitis borggård satt hon lutad mot honom fram på hans häst.

Tjänarna skulle precis säga något då en vakt klev in i rummet.
Han bugde innan han lungt berättade vad som hänt.
"Ursäkta att störa ers majstät men en kvinna anlände just. Hon verkar vara utmattad och behöver vård."
Akhiti vände sig och vakten flämtade till.
"Ni ser vacke..." Prinsessan avbröt.
"Ta mig till personen." Sa hon strängt och böjade gå.
De som fixat till henne protesterade men hon gick bestämt för att se vem främlingen var.

Nike hade anlänt med resten av följet, prinsen stod där Akhitis tilltänkta bakom honom stod hans erskott på ca tjugo män och en av dem. Klädd något finare än de andra vilket visade att han inte tillhörde de vanliga soldaterna. I sina starka armar höll han en medvetslös Nike.

(Det var prinsen som höll Nike va?)

Akhiti gick lungt ut. Vägen var dock kort, så det gick rätt snabbt.
När hon kom ut så föll ögonen direkt på den solbrända Nike i hennes fästmös armar.
”Vad ska vi göra med flickan?” Undrade vakten och såg på prinsessan.
”Förbered rum 764.” Sa hon frånvarande efter ett tag och började gå fram.
Utan en enda blick mot prinsen såg hon på Nike. Hon lät kvinnan lyftas då hennes tjänare tog Nike och bar iväg henne.
Akhiti såg något frånvarande mot dem då de bar iväg henne.

(Nja i en soldats men det spelar ingen roll xD)

Nike vaknade inte mer yrade något obegripligt då hon bars iväg. Soldaten som tagit hand om henne såg efter Nike men stannade vid sin prins sida då prinsen skulle möta sin gemål för första gången.

(Opps x)

Akhiti verkade inte ens ha fattat att den som stod bakom henne var hennes fästman.
Hon vaknade inte till liv förns prinsen steg fram framför henne och bugade.
"Mina älskade!" Han kysste prinsessans hand.
Akhiti såg tomt ner på honom.
"Om du ursäktar mig så ska jag se till att våran sjukling mår bra." Hon började gå in med gapande ansikten bakom sig.