Prs(Dragon Fantasy)

"Är det inte det pojkvänner är tillför? Om du behöver mig sår jag där för dig, alltid. " Uriah såg fundersamt ut över halvblodslägret. Hans tankar kretsade kring allt som skett sedan han mött Mina och Uriah log. "Jag är glad att vi pratades vid den där dagen. Det var första gången vi talade, eller hur Mina?" mumlade Uriah med drömmande röst. Han lät fingrarna fara över Minas mjuka hår.

Mina såg fundersamt upp i himmelen.
"Ja det tror jag, talade sällan med folk på den tiden." mumlade hon lite sorgset.
"Men jag är glad att du talade med mig, det har förändrat mitt liv." log hon helt ärligt och såg upp i hans ögon.

Uriah nickade och gjorde ett instämmande ljud, men kunde inte göras.
Sedan log han ömt mot Mina. "Jag är glad att du är glad. Och jag instämmer där också, vem hade vetat att det känns så bra att vara kär? Då hade jag blivit det för länge sedan!" flinade Uriah och böjde sig ner och placerade en lätt kyss på Minas käke.

Mina log och drog handen längst hans haka.
"Du börjar få stubb." ler hon mjukt och kysser honom.
"Nej, det är underbart att vara glad, för det mesta och att vara kär är som toppen av allt." sa hon men stelnade sedan till och kom på fötter då Apollon i egen hög person stod framför dem.

"Mmm!" log Uriah. Han hade suttit ögonen och log nöjt åt Minas beröring. Han besvarade ömt kyssen.
"Ja, det kan du ge dig på!" skrattade han sedan och öppnade ögonen. För en kort stund möttes deras blick innan Mina kvickt kom på fötter. Uriah följde hennes blick och log generat då han såg sin far. "Apollon!" mumlade han i en förvånad hälsning.

Mina hade faktiskt vett att rodna vilket hon sällan gjorde och nickade stumt som hälsning åt guden, åt Uriahs fader.
Apollon skrockade åt dem och ler vilket får Mina att slappna av en aning.
"Hej, barn, hur har ni det?" med frågan vänd åt Uriah, hur han mådde.

Uriah nickade och log. "Bra tack! Vad kom du för?" Uriah var mer nyfiken på det än på hur han själv mådde. Apollon kunde väl inte bara ha dykt upp från ingenstans utan anledning? Eller? Riah såg undrande mot Mina.

Mina satte sig åter försiktigt ner vid Uriah och såg på Apollon.
"Jag hade vägarna förbi......Hades..." men sedan avbröt han sig och försvann i ett moln med rök.
Mina stirrade på punkten där han försvunnit, vad hade hon nu missat?

Uriah stirrade stumt där Apollon nyss stått. "Ok...ej...?" sade han långsamt oh utdraget. Han vände si gmot Mina. "Du råkar inte veta vad som nyss hände??"

Mina stirrar och skakar sedan på huvudet, "Nej, något om Hades?" hon hade inte den blekaste.
"Men det var fint att han ville veta hur du mådde." log hon svagt.