Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

(Abigale)
Abigale ser på flickan och ser sig sedan omkring, en rysning färdas ner för hennes ryggrad när Scarlett säger att hon kommer sakna staden.
- Vi kan återvända någon gång efter bröllopet. De tär enklare att resa för er då. säger hon bara och går sedan ut ur värdshuset för att ta sig till vagnen.

- Vad menar du att det blir lättare?
Hon lade huvudet på sned och rynkade på pannan.
- Vad kommer bröllopet att vara mer än att jag och Herr Blackwood gifter oss?
Hon såg på Abigale med en rädd blick.

(Abigale)
- Ni kommer få veta allt när vi återvänder hem. Det är inte min plats att tala om det för er, det är mellan er och herren. Säger Abigale och kusken håller upp dörren för henne. Hon kliver på trappsteget och in i vagnen.
- Kommer ni fröken Scarlett? frågar hon sedan innifrån vagnen.

(Nicolai)
Han vandrar fram och tillbaka i sitt arbetsrum, golvet knarrar under hans vikt och Lucifer följer honom med blicken.
- Lucifer, om bara tre dagar är Scarlett tillbaka, hur ska jag kunna förklara allt för henne? Berätta vad som kommer hända den natten... Hur ska hon kunna, acceptera, att denna delen av hennes liv måste ta slut för att hon sak kunna bli min. För evigt... Lucifer lyfter på huvudet och fnyser som om det inte vore någon vidare stor sak med tanke på allt som Scarlett redan har fått veta om honom. Nicolai ser in i brasan, gardinerna är fördragna och han vet att det dröjer ytterligare fyra timmar innan han kan sträcka på ben och vingar.

Hon såg sorgset på vagnen men tog kuskens hand och klev in i vagnen och såg på Abigale.
- Jag vill bara hem. Jag saknar honom och slottet.
Hon vände huvudet bort och sneglade ut och drog fram en filt och lade den över axlarna.

(Abigale)
Hon se rpå flickan och känner en lättnad över att henens herre äntligen funnit någon att älska och som älskar honom tillbaka för den han är. Hon suckar och drar fram sitt broderi och börjar sy korsstygn medan vagnen rullar iväg, ut ur staden och in i den mörka skogen.

(Nicolai)
Han sätter sig utmattat i sin höga stol, Lucifer lägger stödjande sitt huvud på hans lår och får en välbehövd och tacksam klining bakom örat. Nicolai suckar djupt och ser på sitt skrivbord.

Efter att de hade kommit in i skogen så vände hon på huvudet och lade huvudet på sned.
- Varför kan du inte tala om vad som kommer hända? Nicolai kanske inte kommer förbereda mig alls.
Hon såg ledsen ut och suckade.
- Jag vill bara inte bli rädd för min man det är allt jag begär.

(Abigale)
Hon suckar och lägger broderingen i sitt knä.
- Det är inte min plats att tala om. Faktum är att det är förbjudet, endast Nicolai eller en odödlig får tala om för dig vad som kommer hända. Det är det enda jag kommer säga fröken Scarlett, jag ber om ursäkt men det är inte tillåtet. Svarar Abigale och börjar sedan att brodera igen,
- Men... mumlar hon,
- Jag kan säga så mycket som att ni borde lit på herr Blackwood. Han kommer vara där för er och förklara vad som kommer hända. Sedan blir Abigale tyst och fokuserar på sitt broderi.

(Nicolai)
Han ser in i elden i eldstaden, han längtar efter Scarlett. En tomhetskänsla har vuxit inom honom sen hon gav sig iväg. Men nu är det inte lång tid kvar... tänker han och ger Lucifer ännu en klapp på huvudet. Hunden blundar och suckar lite.

Blicken gick ut mot fönstret igen och hon lade fliten om axlarna. En tår rann ner och hon nickade.
"Ni har rätt men jag hoppas han gör det innan." Hon log och såg på Abigale. Hon var som en mamma för henne och hon såg på henne ett bra tag innan hon öppnade munnen för att tala.
"Abigale.. Jag skulle vilja fråga en sak.. Innan vi kommer fram till slottet igen skulle ni vilja rätta till mitt hår?"

Abigale ler mot flickan som tittat på henne en lång stund innan hon talat igen.
- Självklart fröken Scarlett. svarar hon och fortsätter sedan med sitt broderi.

Hon log och nickade och lutade sig tillbaka medan hon sakta slöt ögonen.
"Jag vill sova lite. Hoppas jag inte gör er besviken." Hon vände på huvudet och snart hade hon somnat.