Början.

Det var fortfarande svart, och jag såg ingenting.

Jag vände mig mot Wii hon hade inte vaknat. Jag försökte dämpa paniken. Varför hade inte hon vaknat om jag hade det. Det måste ha funkat för båda. Paniken blossade i full kraft men jag försökte kväva den. Jag rörde försiktigt vid henne.
"Wii...?" Mumlade jag försiktigt.

Jag öppnade ögonen och smärtan slog till i full kraft i min vrist.
Jag stönade till.

"Hur är det?"
Frågade jag, en dum fråga egentligen...

"Min fot." svor jag.

Hon såg fortfarande en aning mänsklig ut im man tänkte på ögonen.
Jag tvekade först men lyfte sen försiktigt upp henne. Jag var defensivt en vampyr.

"Släpp ner mig!"

Jag satte ner henne igen och reste mig upp och gick en bit bort från henne.

Jag satte försiktigt ner min fot på golvet men höll på att trilla omkull av den plötsliga smärtan.
"Det är okej." pressade jag fram.

Jag gav henne en snabb blick men tittade sen bort igen.