Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna skakar roat på huvudet. "Fejk-grät. Det är en viss skillnad" säger hon och kan inte dölja ett leende. Sedan rycker hon på axlarna mot Thalia och Thresh. "Jag tror det blir mycket svårare än vad det var när ni var barn. Jag tror att Huvudstaden väntar på oss, eftersom vi dök upp i 12. De har nog räknat ut vad vi håller på att göra. Kanske inte varför, men att vi besöker distrikten" säger Johanna. Hon hör Finnick säga sitt namn, och de andra också, till Melinda.

"Ja, kanske det." säger Thalia och orkar just nu inte bry sig men det skulle vara kul att komma tillbaka till 11an, visa de andra vart hon vuxit upp. Melinda nickar till alla, "Jag vet vilka ni är." säger hon och himlar med ögonen och det får Thalia att skratta. "Hur ska vi kunna veta vad du lärt dig i skolan." säger Thalia roat och knäpper henne på näsan, "Jag har faktiskt pluggat, jag är ju 8år." säger hon stolt och Thalia hade misstagit sig på åldern, men undernärda misste man inte med och hon skulle säkerligen växa till sig. "Ååå, stora damen." skrattar Thresh då Melinda förtrytsamt gnuggar sig på näsan.

Ibland förundrades Johanna av barns skrytsamma attityd. Nuförtiden brukar hon störa sig på den, men Melinda verkar faktiskt bete sig lite som hon själv gjort när hon var yngre. Inte för att hon skröt om skolan, utan hon hade varit mer den där 'jag-kan-göra-något-som-du-inte-kan'.
"Nåja, om du nu vet så mycket om oss, så kan du ju berätta om dig själv" säger Johanna.

Melinda nickar, "Mitt namn är Melinda Seva Carbone, kommer från distrikt 12 och är 8år. Jag bodde med min mor i ett av skjulen i närheten av gruvan, jag gick i skolan och mor jobbade med att sortera kol i gruvan. Gruvan sprängdes för ett tag sedan och min mor blev kvar." sa hon med oberörd röst och Thalia gissade att hon inte ville tala om det. "Och min fader är okänd förmodligen en fredsväktare." säger hon och sänker blicken som att hon skämdes över det. "Min far är också fredsväktare, det händer många." ler Thalia lite för att trösta och vet hur nära det var att hända även henne att bli våldtagen av en fredsväktare.

Johanna nickar. "Hur är det i tolvans skolor? Vad jag har hört från Haymitch så är de värdelösa" säger hon, mest för att inte prata om familjer. Ingen här hade en enkel familjehistorik. Och de flesta i Panem kommer inte ha det heller.

"Eh....fjäskar man för läraren och svarar som den vill får man höga betyg. Särskilt när det gäller spelen, därför kan jag en hel del." säger hon flinande, hon visste hur hon skulle göra för att få det hon ville. "Påminner om vår lärare." sa Thresh och Thalia nickar. "Han gillade äpplen, och han skvallrade inte på oss." skrattar Thalia och är glad att Melinda inte är så blyg av sig, med den där attityden skulle hon komma långt.

Johanna ser det som en bekräftelse av hur dålig skolorna är egentligen. "Det tricket funkade inte för oss i sjuan. Dels för att lärarna skulle vilja ha ett träd inne i klassrummet och dels för att de verkade tycka om att ge låga betyg. Fast jag var inte riktigt den som studerade heller. Kanske därför" säger Johanna, och tänker tillbaka på sin skolgång. Den hade varit kort, och inte värst lärorik. Förutom läran om träd och hur man gör olika pappersprodukter med det på bästa sätt.

"Varför träd inomhus? Kunde ni inte gå ut i skogen?" säger Thalia, "Så gjorde vi, vi lärde oss praktiskt om jordbruket, på fälten och i fruktträdgårdarna, sen fick vi gå och se hu det var. Men vi började jobba redan när vi var 10 och 9. säger Thalia, de hade vart tvugna, med en baby och en viljelös mormor att ta hand om hade hon och Thresh varit tvungen att försörja sin familj.

Johanna ryckte på axlarna. "Jag vet inte varför men vi var oftast inne. Jag tror det var för att minska risken att vi skulle kunna bli skickliga inom yxhantering. Men vi hade våra utflykter. De var väl kanske någon gång i månaden eller så" säger Johanna.

Thalia nickar, det var dock förståligt det Johanna sa och nu hade alla ätit klart. "Vet inte vad ni tycker, men jag känner för en dusch." säger Thalia och ser menande även på Melinda, som säkert var lusig med. "Vi kan väll ses sen..." sa hon och undrade vad de kunde göra, Thalia hade stukat foten liksom Finnick och de andra var inte heller oskadda, de skulle bara behövt ett rum och sitta att umgås som de gjort i 14.