Vilien på Hogwarts!^•^

^ Of corse

Förlåt om jag avvek från planerna lite grann. Men det kan ändra sig fort. AlexZz behöver ju bara trolla lite med tangenterna i sitt kapitel och allt e fixat. Sen tänkte jag att det var svårt att skriva grejen från Cassies perspektiv.
Förlåt...



~Cassandra France~

Förut förstod jag inte varför man kan gråta av glädje. Varför gråta när man är glad liksom? Man är ju inte LEDSEN utan GLAD. Så varför gråta?
Men nu förstår jag. Man gråter för att man är så himla lycklig att det inte finns något annat att göra. Det räcker inte med att hoppa och skutta och le. Man måste uttrycka sig på något annat sätt för att inte koka över.

Förut grät jag av glädje för att Remus levde. Han var inte död! HAN VAR INTE DÖD!
Jag är så lycklig att jag skulle kunna skrika ut det över hela England. Ända bort till Frankrike, där mamma och pappa sitter och tar hand om min sjuka bror. De skulle kunna höra det. Det svär jag på!
För jag är så lycklig! SÅ LYCKLIG!
Så!
Himla!
Jävla!
Lycklig!

Egentligen kanske jag inte borde vara glad. Jag duelerar faktiskt med en dödsätare. Men jag är ändå glad.
Så glad!

Kittys pappa slungar iväg en otäck grön stråle mot mig. Jag hoppar undan. Kastar iväg en lamslå. Han trollarfram en Sköld. Jag försöker igen. Han väjer undan. Skickar en orm på mig. Jag skickar fåglar. Han börjar blöda näsblod. Jag får en sprucken läpp av ett slag. Han stirrar hotfullt på mig. Jag stirrar trotsigt tillbaka.
Så fortsätter det. Minut efter minut. Kvart efter kvart. Hur än jag, Jake, Kitty och Remus kämpar lyckas vi aldrig få alla dödsätare på fall samtidigt. Då fort någon av oss lamslagit sin motståndare går en annan fram och använder en motbesvärjelse. Det fortsätter i all oändlighet.
Det slår mig efter ett tag att ingen kommit oss till hjälp. Ingen lärare, elev eller inte ens rektorn har sprungit hit ropande och orolig. Ingen kommer oss till undsättning. Ingen. Det är konstigt. Märkligt. Något är fel.
"Kitty!"
"Ja?"
Hon får sin mammas ben att börja dansa hejdlöst. Kittys mor ropar ursinnigt medan hon svischar fram över gräsmattan i en Kvick Stepp. Jag får lust att skratta.
"Varför kommer ingen?"
Kitty förstår precis vad jag pratar om. Hon sr förbryllad ut. Ropar något till Remus och duckar när henne far hämnas sin fru. Sedan vänder hon sig mot mig och rycker på axlarna.
Jag rynkar pannan. Men det borde jag inte gjort. På de få sekunder min uppmärksamhet varit riktad mot Kitty har henne pappa lamslagit mig. Jag känner hur jag faller bakåt. Stel som en pinne. Min mun är öppen i förvåning och min ögon stirrar rakt upp mot himlen.
Det är då jag ser det. Fåglarna. De är kanske fem meter över mitt huvud. De har vingarna utbredda i flykt och näbbarna öppna i kraxande. Det ser normalt ut. Precis som det gör när de flyger. Bara det att när de flyger är jag säker på att de INTE hänger i stilla i luften som prydnader i flera minuter. För det är det de gör. Hänger. De är helt stilla. Rör inte en fjäder. Det är VÄLDIGT konstigt.
Plötsligt känner jag hur stelheten lossnar. Någon drar mig upp på benen. Det är Remus.
"Hej, Cass" säger han. "Har du saknat mig när jag var död?"
Jag skrattar till och kramar honom det hårdaste jag kan.
"Om jag har!"
Sedan vänder vi oss mot platsen där duellerna höll på förut. Och vi stannar till. Chockade.
Jag vet inte hur det är med Remus, men mitt hjärta sätter fart i galopp. Det dunkar så det knakar. Alla Dödsätarna har plötsligt stannat upp. Kittys mamma dansandes, någon annan kastar en förtrollning och en tredje har fastnat i luften. Precis som fåglarna.
Då slår det mig.
Tiden har stannat.



Jag griper krampaktigt tag i Remus arm.
"Cass... Ser du samma sak som jag?"
"Om all tid upphört så, ja."säger jag andlöst. Vad har hänt?
"Remus! Cassie! Är jag galen eller har tiden stoppats?" Kitty ropar förfärat.
"Det har den!" ropar Remus till svar.
"Oh, my God", viskar Jake.
Jag fnissar oförviligt till. Jag har ALDRIG hör JAKE använda ett SÅNT uttryck förut.
"Tiden har verkligen stannat."
"Ja," säger ja lågt. "Det känns som om det har något med att du", jag vänder mig mot Ree, "dog och kom tillbaka."
Han nickar. Jag har förmodligen rätt. Lite konstigt att jag bara vet det. Men det är den ända förklaringen vi har.
"Tror ni ALLT stannat?" undrar Jake. "Eller bara Hogwarts?"
"Läskigt om hela världen...." Jag kan inte avsluta meningen.
Det blir tyst. Ingen säger ett ord. Vi bara står där. Ända tills Kitty säger:
"Vad gör vi nu?"

Ja, VAD gör vi nu?
----------------

Sry om det är några stavfel. Som ni vet är jag inte värld öst i stavning...

Snyggt skrivet.
OCH mina planer kommer! DOM KOMMER KOMMA! O_O

Jag blev förvirrad med det där stanna tiden men det var ju ett awsome kapitel! Perfekt godnattsaga Miss Black xD
Alex om du blir klar med ditt imorgon så får ni vänta lite på mitt.. Ok Ok?

Jag måste faktiskt hinna klart innan torsdag/under torsdag.. XD

^ Haha ok

weeiiirrrdddd men azzzummm

^ Vi är lite wierd ibland x)

Hm... Hjälp? xD

Awesome!

Heh.... beror på om du har några idéer *nervöst smile*