wolfy & rollspelare prs

"De kan inte förbjuda det men jublande glada är de heller inte." Lärarna kunde inte göra något åt om en tjej vistades inne hos en kille eller tvärtom, men det skulle inte förvåna honom heller om Kirova en vacker dag skulle förbjuda det. Envist skakade han på huvudet då hon sträckte sig efter honom, vek undan med blicken för att inte se direkt på henne. Han tänkte försöka motstå hennes hundvalpsblick en stund. Hur det nu skulle lyckas - han kunde inte motstå henne hur han än försökte.

"Jag har inte fått en riktig kyss från dig på länge." stönade hon och putade med underläppen. Hon granskade honom lite snabbt och såg istället ledsen ut, skippade valpögonen helt.

”Oj oj, vad ska vi göra åt den saken då?” Jonathan skrattade lite innan han lösgjorde sig från väggen och sjönk ner bredvid henne på sängen. Utan problem lyfte han upp henne i sin famn innan han gav henne en lång kyss. ”Får jag se ett leende nu?” frågade han och kittlade henne lite under hakan.

Cleo försökte hålla leendet inne när han väl kom till henne. Hon fnittrade till när han lyfte upp henne men var inte en sekund för sen med att besvara kyssen. Hon log stort och slog lätt bort hans hand.
"Kittlas inte!" sade hon och såg på honom med stora ögon.

Han sken själv upp i ett leende då hon gjorde som han bad henne om. Hon var som vackrast då hon var glad. Jonathan flyttade upp sina fingrar igen till hennes hals och haka för att fortsätta kittlas.
”Då vill jag ha en kyss!”

Cleo fnittrade till och tog tag i hans händer. Hon höll hårt i dom och kysste honom sedan snabbt, det var mer som en puss än kyss.
"Så." log hon och släppte hans händer, däremot var hon snabb med att krypa till andra änden av sängen.

”Men hallå,” utbrast han missbelåtet och kopplade på sig en barnsligt tjurig min. Han var inte alls nöjd över pussen han fått. ”Nu blev jag ledsen.” Jonathan suckade djupt och dramatiskt några gånger innan han reste sig upp för att långsamt gå mot dörren.

"Nej!" utbrast hon och spärrade upp ögonen. Hon flinade smått och kastade en kudde på hans rygg innan hon la armarna i kors över brösten. "Du kan inte bara lämna mig här."

”Finns det någonting som hindrar mig?” Jonathan vände sig om mot henne och sträckte ut sina armar. Det var väl ändå en självklarhet att han inte skulle lämna henne ensam utan sällskap av någon han kände. ”Komsi komsi,” uppmanade han.

Cleo log stort och reste sig nästan direkt. Hon gick till honom, otroligt långsamt, innan hon lutade hakan mot hans bröstkorg.
"Du är så... underbar." mumlade hon och smekte hans mage.