Rollspelare & Wolfy prs

"Aa tack, har jobbat länge på att bänkpressa tungt. Tack för att du märkte." flinade han och kollade på henne lite snabbt. Han kysste hennes kind när han stannade vid ett rödljus.

”Jason,” suckade hon, tyckte inte att det var något att skämta om men hon kunde väl inte anklaga honom heller. Det var väl hans sätt att reagera helt enkelt. ”Det var inte så jag menade, men om det gör dig glad så kan jag beundra dina muskler.” Leah log lite mot honom.

Jason log smått och tog hennes hand. Han började köra igen och skrattade sedan lätt till.
"Jag vet vad du menade och tack." log han bara och kysste hennes knogar några gånger. Han stannade vid piren då det fanns en stor glassbutik med en mysig uteservering.

Någon glass var hon inte sugen på men det hade hon förstås inte hjärta att säga till. Det skulle inte skada henne heller att äta en. Nu när hon frågat Jason om hans uppväxt var hon rädd över att få samma fråga ställd. Det var ingenting hon berättat för någon som hon umgicks med. Inte ens Jessica visste om allt. Saker och ting brukade hon hålla för sig själv. Då det blev för mycket fick hon ångest och grät, men sedan klarade hon sig bra en tid igen.

"Jag ska ha glass, ska du ha?" log han och vände sig mot henne. Han kysste mjukt hennes kind och slöt ögonen i några sekunder. "Tänk inte på allt för mycket, okej?" mumlade han sedan lågt.

Leah skakade på huvudet åt hans fråga, nickade igen åt det han tillade. Hon skulle dock inte kunna låta bli att tänka för mycket på det som han berättat, hur skulle hon inte kunna göra det? Med en suck gick hon närmare havet. Hon ställde sig alldeles vid kanten - precis som om hon inte var rädd att falla i vattnet.

Jason gick och köpte glass till själv och gick mot Leah igen. Han satte sig ner på kanten och tittade upp på henne.
"Jag vill inte att du tänker på det, det kommer tynga ner dig och tro mig. Det låter värre än vad det var." sade han ärligt och ryckte på axlarna.

Leah ryckte lätt till då hon hörde Jasons röst. Hon hade inte lagt märke till att han varit så snabb med att komma över till henne. Hon nickade lite igen och satte sig ner bredvid honom.
”Okej.” Fortfarande var det ingenting hon skulle kunna låta bli att tänka på för mycket men det var sådan hon var som person.

"Muntra upp mig nu, berätta om ditt lyckligaste minne." log han och åt lite av sin glass utan att släppa henne med blicken. Han log smått för sig själv och fuktade sina läppar. Hon var verkligen allt för honom.

”Mitt lyckligaste minne?” upprepade Leah och blinkade förväntat med ögonen. Hon tog lång tid på sig att tänka. Hon fäste ofta mer uppmärksamhet på allt negativt så det var svårt för henne att komma på något positivt. Och många såna minnen från sin uppväxt hade hon ju inte. ”När jag träffade dig.” Särskilt glad hade hon inte varit då hon träffat honom första gången men hon var glad att hon gjort det, för Jason betydde mycket för henne.