The rich man's daughter(PRS)

Mona sa till en tjänare att de kunde festa på maten innan hon tog Lances hand igen. "Kom, vi går upp och...". Hon avbröt sig själv då stallpojken kom fram. Hon stirrade på honom, han bara flinade och såg knappt på Lance, struntade i att han var där.

Lance höll hårt om Monas hand och såg på stallpojken.
"Jag tillåter inte att någon i detta slott våldför sig på kvinnor. Inte från minsta kökspiga till min fru. Vill de inte så vill de inte, du är varnad." sa han och började gå med henne i sin hand, men med glöd i blicken.

Mona darrade då de gick därifrån och hon lutade sig mot Lance. "Han lämnar mig aldrig ifred" mumlade hon. De kom fram till deras rum och hon stängde om dem. Hon sjönk ner på sängen och började dra av sig klänningen, brännmärkena kändes nästan värre nu.

"Jag kan få honom flyttad till ett annat gods så förlorar han ändå inte jobbet. Han har en familj att ta hand om, en gammal och sjuk mor." sa han och suckade, han ville alla väl.
Då de kom in såg han oroligt på henne.
"Läkaren får komma hit efter Hilde, går det bra?" sa han oroligt med en trött min.

Mona nickade sakta. "Gör det om du vill". Hon kröp ner i sängen och sa inget trots att det sved med de svala lakanen mot den brända huden. "Det behövs inte...Om någon dag är det bättre" mumlade hon bara och slöt ögonen. Hon var så trött nu, hon orkade inte heller undersökas.

Lance skakade på huvudet och bara suckade.
"Sluta, jag vill inte att du ska få ont, få feber. Jag behöver dig, Hilde och Edward behöver dig nu." sa han och satte sig vide henne, strök henne över håret.
"Snälla." bad han mjukt.

Mona såg upp på honom igen med trötta ögon. "Hur behöver ni mig egentligen? Vad kan jag göra?" mumlade hon innan hon suckade. "Okej...Men imorgon? Jag orkar inte nu...".

"Du ska vara med, domaren vill höra allas ord. Jag vill att du hjälper Edward, om du själv vill lägga dina ord för honom." sa han och skakade på huvudet.
"Nu, snälla bara en salva som får ner det varma, du kommer få feber annars." sa han envist.

Mona suckade men nickade sakta. "Okej, jag hjälper honom...". Hon drog sedan täcket över huvudet. "Låt mig bara sova nu" bad hon. Hon var nästan redan varm och lite feberig.

Lance la handen på hennes panna, han orkade inte.
"Jag hämtar läkaren, det är i sådana stunder jag måste bestämma över dig." suckade han, han ville inte och skickade en tjänare efter honom.