Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna bara skakar på huvudet. Det var ren idioti. "Ni kunde ha dött. Det är det jag tänker på!" försvarar sig Coin. Men Johanna orkade inte lyssna på henne mer. Hon ville inte ens höra vad hon hade att säga. "Jag tror nog att vi alla hellre skulle dö i en sådan strid, än att sitta och ruttna under jorden som du gör" muttrar hon fram, tillräckligt högt för att alla de andra ska höra.

"Eller hur, vad tror du vi kämpar för? Som Johanna säger, jag dör hellre för att offra mig för mänskligheten än att vara i säkerhet och fejka allt." säger Thalia bestämt och de andra instämmer med Johanna. "Så vänta dig inte att vi inte ska kämpa." säger Thresh allvarligt och Coin tiger, men hon är inte nöjd med dem.

"För vet du hur mycket jag bryr mig om att du vill att vi ska vara onödigt säkra? Inte ett dyft! Jag ska ut dit, om jag så ska bli tvungen att mörda hela distriktet och sno en svävare eller något" säger Johanna sedan bestämt. Hon kanske var ensam om den tanken, men det brydde hon sig inte om. Coin bara stirrar på henne. Antagligen trodde hon inte sina öron eller så trodde hon att Johanna bara skämtade om det. Men det gjorde hon inte.
"Ni ska till elvan snart. Ni kommer möta något mycket värre där, och antagligen så kommer ni få vara med i era älskade strider" säger Coin.

Thalia kommenterar inte det Johanna sa, hon trodde väl att Johanna kunnas tänka göra det. Men att mörda ett helt distinkt tyckte hon var lite väl. "Men så ovanligt att det är värre i 11an, jag har bott där hela mitt liv sidu." säger Thalia, himlar med ögonen och går ut då Coin inte verkar ha något mer att tillägga. Thalia haltar kraftigt, men ignorerar det och tar Melinda i handen. "Mat?" ler Thalia mot henne då hon känner igen blicken av hunger, den som alltid sågs i 11an och Thalia ser på de andra om de hänger med.

Johanna följer inte efter Thalia. Johanna ville nämligen veta när och vad hon menade med värre. "Ni kommer få åka dit när era kamrater mår bra igen. Jag menar inte svälten utan revolutionen. Den är fullskalig och ni har så mycket mer fredsväktare där så att om ni strider emot dem kommer det bli alldeles för många om de kallar på förstärkning" säger Coin lungt. Johanna nickar och ser på Finnick, som varit tyst hela tiden. Han säger att han håller med Johanna i det hon säger, då han inte vill att hans arbete för revolutionen ska vara i onödan

Thalia var för arg och irriterad för att stanna kvar, hon skulle ändå få reda på av de andra vad som sagts och hon skulle inte göra någon nytta arg. Hon tar Melinda i handen och kommer fram till matsalen där de tar varsin bricka och sätter sig vid sina platser.

Coin skickar iväg dem efter det, hon ville antagligen inte prata mer med dem eller så hade hon inte mer att säga. Så gruppen går ner emot matsalen, där Thalia och distrikt 12 flickan antagligen borde vara för tillfället. Om de inte redan ätit upp såklart, men det tvekade Johanna på.

Melinda sätter sig i Thalias knä då hon suttit på Thresh plats men nu då alla kom. "Vad sa tanten." ler Thalia till dem då de satt sig till bords. "Det här är iaf Melinda, min rumskompis." ler hon och presenterar Melitta för de andra. Hennes stora bruna ögon betraktar dem, hon känner igen dem alla, då alla vart i spelen. Thalia känner något som liknar systerskap eller moderskap till henne och läskigt lika var de varandra, kunde de vara systrar? Thalias far var fredsväktare men hon visste inte vem det var.

Johanna skrattar och börjar berätta. Det tar inte så lång tid, utan det går fort då de inte sagt så mycket. Efter det presenterar Thalia flickan. Melinda hette hon tydligen. Och det är i det ögonblicket det slår henne. Melinda var ytterst lik Thalia. Visserligen hade de sina olikheter, men i själva helheten. De där ögonen kunde Johanna nog känna igen bland en hop av barn i alla åldrar.
"Jag är Johanna, om du inte redan visste det" säger Johanna, med den tonen hon alltid hade pratat med hennes lillebror. När han levde i alla fall.

Thalia nickar och ser på Thresh, "Vi får ta och ge lite nödvändig information om 11an, murens och bevakandets svagheter, fast när larmet går igång borde de veta." säger Thalia fundersamt och Thresh nickar roat, "Som när man kan sno frukt under vaktbytet och hoppas att inte bli fångande." skrattar han glatt åt barndommsminnerna. "Vi var inte de lydigaste, men vi överlevde iaf innan jag blev så stor att jag kunde ta teseras, även om vi fortsatte med det senare." sa Thalia och ryckte på axlarna de hade alltid lekt med döden, skulle de bli påkomna skulle de snabbt bli torterade och avrättade offentligt.
Melinda nickar och ser på Johanna, "Jo, dig känner jag igen, du grät." flinar Melinda roat åt Johanna och verkar inte ett dugg rädd att befinna sig bland människor som hade mördat andra utan att blinka.