Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Ginny00:}
Jag hatar att allt är mitt fel.

Jag har gått i en klass hela mitt liv där jag varit så ensam - jag har haft vänner, men de har ignorerat mig till och från och inte brytt sig om mig på riktigt förrän jag valde att byta skola - att jag lärt mig att, tja, det är väl jag som är anledningen.

Det är mitt fel att jag har för dålig hy, det är mitt fel att jag är så ful och tjock, det är mitt fel att min kondition suger(det är det faktiskt inte - det är ätstörningsenheten och mina föräldrar som har gett mig träningsförbud så att min kondition minskar), det är mitt fel att jag inte kommer överens med jämnåriga i överlag, det är mitt fel att mina föräldrar är osams vilket de aldrig varit förut, det är mitt fel att jag blir hungrig vilket jag inte får bli enligt ätstörningshjärnan för mat är dåligt(jag blir ändå jättefokuserad på det för jag vet att jag måste äta), det är mitt fel att alla mina vänner är finare och smalare än jag, det är mitt fel att jag bara har fyra riktiga vänner förutom er mugglisar, det är mitt fel att jag kommer bättre överens med vuxna än barn.

Allt är mitt fel. Jag fick aldrig någonsin rätt om jag försökte förklara att det inte var mitt fel som liten, så allt är mitt fel. Allt.

_{Skrivet av JosefinFini:}
Ginny00: Jag skulle verkligen vilka skriva ett långt och fint svar till dig nu, för det är inte alls ditt fel. Du är så himla fin och du är bra. Man kan inte göra allt rätt, men allt är definitivt inte ditt fel. Men jag känner att jag inte vet vad jag ska säga eller skriva. Jag vill bara komma och ge dig en lång och varm kram :c

_{Skrivet av Ginny00:}
Men min hjärna är heller inte nöjd förrän jag är bäst. All or nothing, så fungerar jag. De saker jag är bra på är jag jättebra på, de saker jag inte är bra på kan jag knappt alls. Jag är inte smal förrän jag är smalast, är jag näst smalast så är jag tjockast. Jag äter inte lite förrän jag äter minst, äter jag näst minst så äter jag mest.

Jag hatar att fungera såhär. Men jag har gjort det hela mitt liv, jag mådde inte bra före ätstörningarna heller.
(tack förresten)
.

_{Skrivet av JosefinFini:}
Jag känner också så just nu, vilket gör att jag är sämst på allt, tjockast, fulast och jag mest värdelös. Men skit samma.
Johanna, vet du? Jag tycker att du är bäst! Jag tycker verkligen det! Jag vill att du ska förstå det även om jag vet att det är väldigt svårt. Men du är bäst! ♥

Jag vet att du också kommer få det bra tillslut, det kanske är skit nu, och det kanske har varit skit länge, men din tur kommer! Jag lovar! En dag kommer du stå framför spegeln och stråla av lycka och så ploppar det ner ett brev i brevlådan från ett bokförlag som bestämt sig för att trycka din bok eftersom den var så otroligt bra! Just när du tar upp brevet plingar det på dörren och några av dina kompisar kommer in och ni lagar mat och har det super tillsammans, du och vännerna som alltid kommer att älska dig för den du är.
Den dagen kommer för dig också, jag lovar ♥

Och du kan skicka en uggla när som helst till mig också så du vet ♥

_{Skrivet av Ginny00:}

Jag kan inte gråta just nu för jag vill inte orka förklara för mamma, men det där fick mig faktiskt att vilja göra det. ♥ Tack. Det var jättefint skrivet.

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag vill bara ha någon som håller om mig. Det behöver inte vara någon pojkvän eller så. Bara någon att krama. Jag mår så dåligt. Sure, det kommer inte lösa sig av bara en kram, men det kommer vara så mycket lättare att ta hand om då.

_{Skrivet av Borttagen:}


Du kanske kunde skaffa en kramkompis, det har jag haft. Vi kunde ringa varandra och träffas bara för att stå och kramas när vi behövde. Inga kärlekskänslor involverade eller så, men det kändes tryggt.