Skriva av sig-tråden

Varför lämnar alla mig hela tiden? Vad gör jag fel? Är jag inte bra nog för er? Ville ni bara utnyttja mig? Är det kul att gång på gång bryta mig ner? Är det kul att prata skit om mig? Är det kul att sprida rykten som inte ens är sanna?

Jag orkar inte mer.

Det du skrev kunde lika gärna ha varit mina ord för nio år sedan.
Jag kände också som du en gång, men sen insåg jag hur mycket bättre jag mådde utan sådana människor i mitt liv och då var det också lättare att ta avstånd ifrån dem.

kuuuul att till och med massa 00:or är snyggare än mig :-----)) livet som ful mm ♥33333

Ni mobbade mig genom hela skoltiden, now you want to tap my ass..?
NOPE.

Fråga Doktorn på SVT tog upp autism, och jag lyssnade helspänt på att höra något diskriminerande från whatsername. Iris Johansson, som är autistisk, var med, dock! Hon har skrivit en bok som jag läst för några år sedan, en slags autobiografi. Hur som haver så använde sig whatsername (en av doktorerna or whatever, programledaren or smth) av "oss normala" som att distansera autistiska och icke-autistiska personer. Vet inte om svenskan har ett ord för det, men i engelskan så säger man "allistic people" när man pratar om folk som inte är autistiska.

En just snygg move där, att försöka säga att autistiska personer inte är normala. Hur svårt är det egentligen att bara säga "icke-autistiska människor" istället för "oss normala"?

Wtf.

GAAAAAAH! hoppas hon fick svar på tal!

MTEL; När hon sade "men oss normala människor, får jag säga så?" så svarade Iris "ja". Detta är fel av båda på två olika nivåer.

1) Hon som icke-autistisk ska inte använda sig av sådana uttryck, då det indirekt manipulerar folket att tro att autistiska personer är icke-normala.

2) Iris, som svarar ja, låter tanken fortsätta gro, speciellt när hon då talar för en hel grupp av autistiska personer. Hon personligen får ju givetvis tycka det är okej att kalla henne som autistisk icke-normal, men det blir ett problem då hon talar för en hel grupp.

BUHU.

Jag ska sluta prata. Sluta synas, höras och märkas.
Om ingen ser en kan de inte hata en.

Om ingen märker mig kan ingen röra mig.

Jag känner mig väldigt sviken atm. Visst, ni behöver inte vara med mg, behöver inte låtsas tycka om mig, behöver inte bry er över huvud taget. Men måste ni springa ifrån mig som några freaking barnungar? För att jag har skadat knät och inte får springa? Säg det face to face istället, det är åtminstone något moget. Och sen att fråga "är du sur eller?" när jag, ironiskt, sagt att jag är jätteglad att ni har sprungit ifrån mig flera tåget under dagen? det är ju också moget.

EDIT: e=jag a=den
e: "det är kanske inte så kul att ni springer ifrån mig heller..."
a: det var ju för att det regnade?!
e: mm för det är ju därför ni sprang inomhus båda gångerna?
a: men blev du sur för det?

DET ÄR VÄL KLART SOM *** ATT JAG KÄNNER MIG SVIKEN OCH BLIR LEDSEN? hur känns det att ni tom fick mig att gråta på rasten. tack, jag hoppas ni är j*****t nöjda nu hela bunten.

Jag hatar att allt är mitt fel.

Jag har gått i en klass hela mitt liv där jag varit så ensam - jag har haft vänner, men de har ignorerat mig till och från och inte brytt sig om mig på riktigt förrän jag valde att byta skola - att jag lärt mig att, tja, det är väl jag som är anledningen.

Det är mitt fel att jag har för dålig hy, det är mitt fel att jag är så ful och tjock, det är mitt fel att min kondition suger(det är det faktiskt inte - det är ätstörningsenheten och mina föräldrar som har gett mig träningsförbud så att min kondition minskar), det är mitt fel att jag inte kommer överens med jämnåriga i överlag, det är mitt fel att mina föräldrar är osams vilket de aldrig varit förut, det är mitt fel att jag blir hungrig vilket jag inte får bli enligt ätstörningshjärnan för mat är dåligt(jag blir ändå jättefokuserad på det för jag vet att jag måste äta), det är mitt fel att alla mina vänner är finare och smalare än jag, det är mitt fel att jag bara har fyra riktiga vänner förutom er mugglisar, det är mitt fel att jag kommer bättre överens med vuxna än barn.

Allt är mitt fel. Jag fick aldrig någonsin rätt om jag försökte förklara att det inte var mitt fel som liten, så allt är mitt fel. Allt.