Skriva av sig-tråden

FlamingSnitch: Åh gud! Jag känner så igen mig i vad du skrev! :o

LunaLovegood1: Jag är glad att du mår okej, men glöm inte att du kan skicka en uggla om du vill ♥

FlamingSnitch: Jag förstår precis vad du menar. Har varit där och ser alltid till att "boka in egentid" med mig själv, en bok/en film/tv-serie någon kväll varje helg (och gärna på veckodagar också). Men den känslan och viljan har reducerats. Det är rätt nice att kunna impulsa och hänga med människor någon gång ibland - man blir slutkörd och vill bara hem och kura ner sig, men det blir en vanesak och man kan ha sjukt roligt i 24h utan att ha särskilt mycket gemensamt.

Samtidigt som jag förstår att du gärna vill ha mycket egentid så tror jag ändå att det är bra om du tackar ja ibland till saker så att vänskapen kan hållas till liv, det är bra att träna på den sociala biten också och jag vill inte inte att det slår om till "jag har inga vänner och sitter därför inne/hemma jämt"-syndromet bara för att du tackar nej till för mycket som gör att vännerna då slutar fråga dig helt - och slutar umgås.

Sedan vill jag ju inte "påtvinga" någon vänskap här heller, du skall ju främst göra det som känns bäst för dig. Frågan är väl, stannar du hemma för att det faktiskt är superskönt ALLA gånger (troligtvis ja) men med eller utan aspekten; för att du är lite halvt obekväm med att hålla igång den sociala delen/tala om oväsentligheter med vänner vid fritids-häng så att säga?

Jag må påstå att jag själv fann det superskönt att vara hemma jämt och undvika händelser, möten och fester för att det kändes obekvämt och för socialt för min del. Jag förstod inte grejen med att tala om oväsentligheter kvällarna i enda. Då var det lätt att överväga att film eller bok i soffan var underbart, men efter senaste årens häng med japanintresserade människor och fester med asiater och européer så har jag "tränat upp den sociala biten" och tycker att det är minst lika roligt att hänga med folk som att avnjuta glass i soffan en lördagskväll

Ni vet alla i denna tråden som sitter här och kommentarer och ger tips till de som mår dåligt? Och du själv också mår dåligt? Du gillar inte dig själv?
Du själv vill inte leva med dig själv längre?
Men du orkar fortfarande försöka trösta andra?

Det är vad jag kallar en person som MÅSTE stanna kvar på denna jord. Vi säger att du mår skit, vill kanske ta livet av dig själv – eller så mår du skit på en annan level. Sedan skriver någon annan i denna tråden, och säger att den också mår dåligt, behöver inte vara samma "level" är vad som helst, bara att den mår dåligt.
Och även fast du hatar dig själv, mår dåligt och bara orkar inte – så har du hjärtat att försöka hjälpa en person.

Snälla – ni alla, förstå du hur underbara ni är! Även fast det kan vara en liten kommentar - det kan rädda någons liv, eller bara göra någons dag. Vi alla mår dååligt någon gång i livet.

Jag mådde dåligt hela mitt liv i skolans först fyran. Jag kom över det, fattade vilka som var värda att umgås med mig. Det låter helt ego och konstigt - men det är sant.

Du är så mycket underbarare och finare än du kan förstå. Bara för att du inte ser ut som en modell, eller har problem – betyder inte att du inte kan ha ett hjärta av guld?
Förstå det snälla – ni räddar någons dag, kan få någon att gå vidare i livet. Ibland gör ni min dag. OAVSETT om ni mår dåligt själva – har ni hjärtat att hjälpa någon annan.
Och därför är ni så otroligt värda att leva ett underbart liv. Och det kommer, det lovar jag.

Och tänk inte nu "du har inte sett mig", nej, helt klart. Det har jag verkligen INTE. Men jag har sett det som räknas – empati och personlighet. Då kan du komma riktigt långt.

Förlåt om ni inte förstod något i denna text. Vill bara att ni ska veta. För ni är värda att leva.

Kintsugi: Jag stannar absolut hemma för att jag är, inte lite utan, extremt obekväm med att hålla igång den sociala delen. Sedan är det ju inte så att jag inte tycker att det är skönt att stanna hemma, för det är ungefär det bästa jag vet, men det är väl oftast inte därför jag stannar hemma.
Trots att jag tänker "nej jag vill inte" varje gång någon frågar ifall vi kan träffas så svarar jag nästan alltid ja, eftersom jag tycker ännu mindre om att säga nej än att faktiskt gå ut och umgås...

Har en sån ångestklump i magen, vet inte ens varför. Kan den bara försvinna, orkar inte må dåligt utan anledning.

Cruciio: gud vad fint och jag håller helt med dig! Alla gånger man mått dåligt och själv blivit stöttad av andra människor. Och alla gånger som jag kunnat stötta någon och det "slagit ut stort" hos denna människa - jag känner några stycken. En var absolut hundra på att ta självmord men så kom lille töntiga jag och bah: "Nej, inte skall du tänka sååååå. Var glad, hipp hurra"... nej men ja, något lyckades jag formulera fram för att denna individ skulle känna nytt hopp och få ny livsenergi. Den här människan lever idag ett sjukt häftigt liv och briljerar var hen en går, vilket glädjer mig otroligt ♥

En annan som jag lyckats stötta finns här på mugglis och det gör mig så gott att veta att det jag en gång skrev verkligen hjälpte! ^_^

Det finns alltid en anledning till ångest, dock så är den alltid inte så klar. Man kan behöva gräva lite inuti för att hitta varför och kunna fixa det.
Har du testat att meditera? Jag brukar göra det när jag får ångest, går in i mig själv och försöker reda ut alla knutar, hitta botten till allt och acceptera den för att kunna förändra den och gå vidare

Cruciio - Väldigt fint och bra skrivet♥ Det är verkligen sant, det du skrev.

Jag mår så fruktansvärt dåligt för en väns skull.. Han håller på att förlora hörseln helt och hållet, och det som ger honom mest styrka här i livet är musik.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att långsamt bli döv och till slut inte kunna höra musik längre.. Bara tanken på det gör att jag börjar gråta och jag är ingen jättekänslig person. Jag känner mig så hjälplös för det finns ingenting jag kan göra för honom..

Ångest är inte alltid situationsbundet. Har man generellt ångestsyndrom tex, så kommer ångesten utan vidare. Men som du säger kan det vara bra att gräva lite i tankarna, om det är något i vardagen som kan bli bättre. Kost, motion, intressen det finns en hel del att ta av

Har fått stark ångest utan vidare några gånger, den kom plötsligt och utan förvarning och höll i sig några dagar. Under dessa dagar for alla möjliga sorters hemska tankar genom huvudet. Sen försvann det bara över en natt. Börjar det hända ofta bör man få det utrett så att det inte blir FÖR jobbigt att orka med.