Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och skrattade.
"Detär ingen fara. Jag vill bara visa att du är min vänn. Du tar hand om mig så som jag tog hand om dig. Minus att jag inte blev biten ."

Sammy såg på henne men tittade sedan rakt fram. "Låt oss hoppas att du aldrig blir biten." Kommenterade han ärligt, med ett svagt leende.

Hon kunde inte hålla sitt leende.
"Det såg ut att göra ont så jag hoppas inte det häller." Hon såg mot husen och log.
"Sen måste vi äta. Jag bjuder på lunchen."

"Vi handlar det vi behöver först, sedan äter vi." Log han och hittade en bra parkeringsplats och parkerade bilen.

"Smart och så sant." Hon plockade åt sig några tygpåsar och klev ur bilen.
"Hur ofta är ni i staden? Inte så ofta eller?"

Sammy klev ur bilen efter henne och låste den när allting de behövde var med. Han skrattade sedan till och skakade på huvudet. "Inte så ofta. Vi är ju väldigt självförsörjande, vi odlar en hel del, har boskap för mjölk och liknande och köttet kan vi med lätthet jaga." Sa han ärligt och flinade lite. " Vi har också skogen vi kan leva av." La han till eftertänksamt.

Hon skrattade mjukt.
"Nu blev jag avundsjuk. Jag kanske får ta hjälp av er? Kanske slutta köpa mjölk och de den billigare hos er?" Hon log och gick mot en hobbyaffär och klev in.
"Sen låter kött som är färskt så gott."

Sammy log stort och nickade. "Såklart du får komma till oss för det du behöver." Sa han ärligt och sträckte lite på sig, gick efter in i affären. "Du borde verkligen komma förbi och se vart vi bor." Log han och nickade sakta. "Det är betydligt mycket godare." Fortsatte han ärligt.

"Då kommer jag gärna i morgon." Hon såg på honom och tog en korg och började att se på alla färger.
"Vi behöver lack. Jag ska köpa mörkt till mig själv." Hon lyste och lade ner burken i korgen.

Sammy nickade leendes. "Det blir bra." Sa han och började själv plocka ned lack som skulle passa till det han skulle göra.