PRS Lupple & Medi

"För det är en fråga jag gillar att ställa." Hon log retsamt och flämtade till när bandaget drogs ner och hon lade sig. Slöt ögonen och sa inget under proceduren.
"Jag hade ont jag trodde att det inte blödde." Hon skrattade.
"Måste det inte sys?" Hon lekte med kudden och kände Alexanders händer.

Alexander studerade det noggrant.
" Det är djupt. " Sa han och la huvudet lite på snedden.
"Det är nog bäst att jag syr ändå." Sa han och började ta fram dessa saker han behövde från första hjälpen lådan och tvättade av noggrant innan han började sy.
Fyra stygn och han var klar.
"Sådär." Sa han och log.

Hon låg stilla men foten smällde i soffan.
"Whoo jag är kung!" Hon satte sig upp och petade på sig själv.
"Utan bedövning." Hon såg på honom och log och vände sig mot Dorian.
"Hur många?" Sa hon med ett stort leende på läpparna.

" Absolut." Skrattade Dorian och nickade mot henne.
"Så duktig." Log han och höll sedan upp fyra fingrar.
" Hela fyra stygn." Sa han och smekte hennes kind lätt.

"Du vet vad jag pratar om." Hon såg på honom och låtsades bli sur.
"Så fyra styng ger bara fyra poäng? Jisses."

Dorian skrattade till och såg på henne.
"Sluta nu. Vad tycker du att dem förtjänar?" Sa han och flinade brett mot henne.
" Okej då, 40 poäng var. " Sa han leendes och såg på henne.

"40 " Hon såg på honom och sträckte på sig.
"Tack Alexander det gjorde susen." Hon log innan hon reste sig.
"Jag hoppas du är redo att gå vidare nu."

Alexander nickade och log mot henne.
"Ansträng dig inte för mycket." Viskade han och klappade henne lätt på håret innan han gick bort från dem tillbaka till kontoret där antagligen Lathan var.

Dorian såg på henne och log.
"Ja jag är redo. Låt oss titta i sovrummen. Det är alltid kul man lär känna någon så bra om man tittar in i deras sovrum." Flinade han och såg på henne. Det fanns verkligen inte mycket intressant i detta hus.

"Jag ska inte göra det." Hon log och började gå.
"Oj vad det där en vink att jag skulle vila lite?" Hon log mot honom.
"Om vi spelar kort på sängen så gör jag det."
Tristan kom in i huset och bar in matkassar och log.
"Så nu har prinsessan av blåbären mat."

Dorian såg på henne och skrattade.
"Så mycket energi och så mycket att underhålla. Du är som en bebis." Flinade han men började leda henne mot sovrummet.
" Kort får det bli." Sa han och hörde sedan Tristan och sken upp.
"Perfekt broder." Log han glatt och sprang iväg och mötte honom och började plocka in matvarorna.
"Blod? Har du nått?" Sa han allvarligt och såg på sin bror.