prs yehet & kkaebsong

Egentligen är det hela underbart att vakna upp till, en klängande Zihao som ger hela ansiktet små pussar. Men Joshua är lite för kittlig för att endast kunna njuta av det. Sextonåringen sträcker sig lite efter täcket, för att sedan försöka gömma ansiktet från de varma små kyssarna. När han sedan får höra att han doftar gått, kan han inte låta bli att kika upp mot sjuttonåringen.
"Jag har mina trick," berättar Joshua med ett litet leende.

Långsamt lutade Zihao sig tillbaka samtidigt som fingrarna maniskt drog genom det toviga håret. Ögonen glittrade farligt och ett flin hade letat sig till läpparna.
”Hm, uppenbarligen”, mumlade han och satte sig upp i sängen, drog lite i täcket som höll på att glida av honom. ”Hallå, jag har fortfarande inga kläder på mig”, påpekade han och knäppte till Joshua i pannan. Kläder var överskattade, enligt sjuttonåringen. De satt nästan aldrig komfortabelt, speciellt inte på honom då han var så pass lång att i princip ingenting passade.

Blicken vilar på sjuttonåringen när han sätter sig upp i sängen, granskar det flin som dyker upp över de bekanta läpparna.
"Gå och sätt på dig något då," mumlar Joshua, men släpper taget om täcket så att Zihao kan dra åt sig det. Istället rullar han runt så att han kan ligga på rygg och titta upp i taket. Väldigt ovan vid att vakna i sovsalen de befinner sig i, de röda och guldiga färgerna har bytts ut till grönt.

”Nej, jag ska duscha”, sade Zihao och putade med läpparna. ”Du borde också göra det, slår vad om att jag har hårat alldeles förskräckligt över dig”, fortsatte han och pillade förstrött med täcket. Det verkade ändå som om de andra tre i sovsalen redan lämnat rummet för att äta frukost, eller kanske till och med lunch. Han hade inte den blekaste aning om hur mycket klockan kunde tänkas vara. Däremot var han mycket väl medveten om att de var helt ensamma i salen.

Joshua nickar lätt på huvudet innan han också sätter sig upp på sängen, sträcker på sina trötta ben och armar med en liten gäsp.
"Jo, jag borde nog göra det." mumlar han och låter blicken glida över sovrummet, det verkar som att Zihaos vänner redan gått därifrån. Hur djupt och länge har han sovit egentligen? Efter han granskat sovsalen glider ögonen tillbaka mot sjuttonåringen. "Får jag låna en handduk?"

Zihao drog fundersamt tungan utmed överläppen. Kugghjulen i hjärnan snurrade som om det inte fanns någon morgondag.
”Om du tänker duscha med handduken så har jag inga handdukar”, började han med glimrande ögon. ”Annars så ligger det säkert någonstans i min koffert”, fortsatte han sedan med ett ytterst charmigt leende dansande över de torra läpparna. Han kunde inte undgå att undra om Joshua kände sig okomfortabel med hela situationen. Personligen tyckte han ju självfallet inte det, men han var heller inte drt minsta blyg.

Svaret får Joshua att skratta till, sjuttonåringen är så oblyg att det är nästintill roande. Tyvärr är han själv ytterst blyg beroende på omständigheterna, men då sextonåringen vant sig snabbt vid Zihaos sällskap, blir han inte lika generad som han kunnat bli.
"Visst, tack," Joshua ställer sig upp från sängen och tassar fram till sjuttonåringens koffert för att leta efter en ren handduk.

Utan att tänka speciellt mycket på saken, drog Zihao av sig täcket och slängde de långa benen över sängkanten. Han sträckte armarna över huvudet och lutade huvudet lite åt sidan så att nacken knakade till.
”När du ändå rotar omkring där kan du väl ta med en handduk åt mig också? Och du får gärna ta för dig av mina kläder”, sade han och sänkte armarna, med ögonen riktade mot Joshua. Med en lät gäspning kom han sedan upp på fötter och satte händerna på höfterna, flinet på läpparna plötsligt ännu mer framgående än förut.

Det kommer som en stor våg av förvåning när Joshua vänder upp blicken mot den äldre eleven igen, nej det här var han absolut inte beredd på. Sextonåringen höjer på ögonbrynen, granskar flinet på Zihaos läppar medan han känner kinderna hetta till. Nu är han definitivt redo för att tuppa av vilken sekund som helst, men lyckligtvis gör han inte det.
"Hm, du får komma och ta den själv," retas Joshua med två handdukar i händerna, en till sig själv och en till Zihao. Om han har tur.

En utmaning? Dålig idé. Zihao spärrade upp ögonen en aning och fann sig snart stå alldeles för nära Joshua, med fingrarna slutna om en av handdukarna.
”Var försiktig med vad du säger, annars kanske jag äter upp dig”, sade han långsamt och sneglade ner mot sextonåringens skjorta. Den där skjortan var så gott som död redan, nu när han väl lagt blicken på den. Han släppte handduken och slet istället upp det vita tyget så att knapparna lossnade och spreds över golvet. Så, nu var han nöjd. Fy fan för skjortor, de förstörde hans utsikt.