wolfy & rollspelare prs

"Rektor Kirova tycker så mycket om mig att hon inte vill ge rummet åt någon annan," flinade han. Det var en lögn. Den kvinnan hade nog aldrig varit förtjust i honom. Å andra sidan hade han aldrig hört att det fanns någon elev hon gillade. Mycket annat än klagade gjorde hon inte.

Hon fnittrade till och himlade med ögonen lite, sarkasmen var svår att missa. Hon nickade lite och lutade huvudet mot hans axel.
"Det är så coolt här."

Jonathan hoppades för Cleos skull att de inte skulle behöva stöta på rektorn idag. Men med den turen han brukade ha skulle det inte förvåna honom om skoldagen slutade med att han satt inne på Kirovas kontor.
"Tycker du?" frågade han förvånat.

"Ja? Ett internat fullt av vampyrer och halvvampyrer? Det är supercoolt. Jag går i en skola med tröga människor och perversa lärare." log hon och såg på honom med stora ögon.

Han kunde förstå hur hon menade. Fick han någon gång följa med henne till skolan skulle han garanterat vara lika nyfiken och imponerad som hon var nu.
"Jag tror inte mina lärare skiljer sig mycket från dina." Perversa var de inte men majoriteten var stränga och var man inte förberedd kunde de skämma ut en ordentligt inför hela klassen.

Hon log smått och ryckte lätt på axlarna. Hon fick väl se när hon väl träffade hans lärare. Hon kysste hans kind lite snabbt, fick inte nog av hans mjuka kinder.
"Jag vill se ditt rum." log hon sedan.

Jonathan stannade upp utanför sitt rum och låste upp dörren. Rummet var, precis som alla andras, sparsamt inrett med en garderob, ett skrivbord, säng och ett litet badrum. Väggarna var tråkigt ljusblå utan tavlor som skulle pigga upp rummet lite. Med andra ord var det inget utrymme där man ville spendera mer tid än vad man absolut behövde.

Hon gick in och såg sig omkring. Hon satte sig på sängen och log mot honom.
"Vad har ni för regler här då? Gällande tjejer och killar?" undrade hon nyfiket och la sig bekvämt ner på sängen utan att släppa honom med blicken.

Han lutade sig mot väggen och korsade armarna över bröstkorgen. Han kunde fortfarande inte förstå vad det var han hade gjort för att förtjäna någon som henne i sitt liv. Hon var ett underverk.
"Inget gulligull i allmänna utrymmen, får husmor eller någon annan lärare syn på en kan man vara säker på att Kirova får nys om saken vilket leder till varning eller straff om hon är på extra dåligt humör."

"Och i ditt rum?" flinade hon roat och rynkade på pannan då han stod kvar vid väggen. "Kooom." gnällde hon och sträckte sig efter honom. Hon kollade på honom med sina bästa valpögon, det var sällan hon inte fick som hon ville då.