Den nordiska trollkarls skolan

"Jag tror att de bara gick ut precis utanför", sa jag och pekade. "Den borde inte vara så svårt att hitta dem ändå. Vad säger ni?"

"Därför att jag är jag och du är du, duh!" svarar jag
Erik skrattar och drar mig in i en kram. Jag lägger armarna om hans rygg,mitt huvud mot hans axel och blundar. Han placerar sin läppar mot mitt hår, sen så står vi bara där en lång stund. Runt omkring oss så är det knäpp tyst och min klänning kastar ett drömskt gyllene sken på is väggarna.
"jag hatar dig" viskar jag till slut
"Nope, du älskar mig!" svarar Erik och kysser min panna
Jag fnyser (men typ dör av lycka inombords).
"Du är iskall" påpekar Erik efter ännu en minut

Jag och Olaf dansar runt tysta en stund, innan vi inser att vi inte ser oss för och krockar in i en vägg.
"Opps" säger jag och skrattar.
"Förlåt väggen!" säger Olaf och skrattar ännu mer.
Vi börjar skratta som idioter, igentligen är det inte så roligt med väggen men ändå.

"Är jag?" utbrister jag förvånat "Jag fryser inte........"
"det är för att jag den store Erik värmer dig, min unga dam i nöd!" säger Erik högt
Jag boxar till honom och fräser
"Jag är inte din dam i nöd, du är min tönt i nöd däremot"
Han skrattar och drar mig intill sig igen. Men jag drar mig ifrån.
"Vi kanske borde gå in......." mummlar jag som svar på hans frågande blick.

Ja det gör vi säger jag glatt och skrattar

"Haha kommer ni då, vi har ett kärlekspar att hitta" säger jag och börjar gå åt det håll Katrine pekade

"Visst" svarar han och lägger armen om mina axlar
Vi går kanske hundra meter innan tre gestalter dyker upp på vägen framför oss, det är Katrine,Jennifer och Oskar de sista personerna som jag vill ska se mig just nu. Men de ser mig och brister ut i gapskratt.
"Vänta en sekund bara" muttrar jag till min partner.
Sen så tar jag upp min trollstav och riktar dem mot mina bästa vänner.
"Wingardium leviosa" viskar jag och alla tre far upp i luften.

Efter en stund slutar Olaf och jag äntligen att skratta.
"Ska vi ta lite frisk luft?" frågar jag.
"Visst, men se upp för väggarna!" säger Olaf och flinar.
Vi går ut lagom för att se Katrine, Jennifer och Oskar flyga upp i luften.
"Vad i..." säger jag.

Jag känner hur jag flyger upp i luften och skriker till.

Jag känner hur jag flyger upp i luften och flämtar till, jag har aldrig gillar höga höjder. Jag ser Mona med sin trollstav riktade mot oss och inser att det är hon som har gjort det här. "Du tar ned oss nu genast, annars....." Skriker jag till henne och drar min trollstav