The rich man's daughter(PRS)

Mona kände sig så ynklig och liten. Hon kramade honom hårt tills vakten kom in. Hon följde med Lance och då de kom ut i trädgården flämtade hon till och sprang fram till Hilde och lyfte upp henne i sitt knä innan hon såg mot prästen.

Edward blev ännu mer rasande. "Jag skiter i vem som är hennes mor! Och hon är ingen slyna! Jag älskar henne och jag ska slå ihjäl dig för henne!". Han gav prästen slag på slag, han visste att det var dumt. Han kunde bli hängd för det men han gjorde det för Hilde.

Hilde stönade till då Mona rörde vid henne.
"Edward sluta, han är inte värd det." sa Hilde och hostade till. En huvudvärk som tycktes klyva hela huvudet fick henne att sa stjärnor.

"Edward." sa Lance skarpt och fick honom bort från prästen. Prästen levde tack och lov.

Mona såg förskräckt på men hyschade lätt åt Hilde. "Säg inget, vi tar hand om dig". Hon fick en trasa av en tjänare och tryckte den mot Hildes tinning. Hon såg sedan upp på Lance oroligt, vad skulle hända nu med prästen? Med Edward?

Edward var än vild och försökte komma loss men gav tillslut upp, han andades häftigt och darrade. Han såg då mot Hilde och bleknade, han insåg också vad han gjort. Prästen kunde få honom dödad, hämgd.

"Nej." kved Hilde men då hon rörde sig for hon bara åter ner i Monas famn, hon bleknar och faller samman.

"Sätt dem i varsitt rum med vakter utanför, se till att de får vård." säger Lance och skickar efter prästen här i byn, han behövde hjälp, samt en domare. Han ville ha Edward i liv.

Mona hyschade mer åt Hilde och strök henne över kinden. Hon sa inget mer, hon kände sig bara förtvivlad att det som börjat som en bra dag slutat såhär.

Vakterna släpade Edward mot slottet och han lät sig dras med, han hade inga sår nästan, bara blodiga knogar och en ånger över vad han gjort.

"Edward." kved Hilde med tårarna sakta rinnande längst kinderna. Hennes huvud kändes som det skulle klyvas mitt itu och hennes hjärta med.

Lance suckade och tecknade åt en vakt att bära upp Hilde med. Detta var inte bra, men han fick vänta in domare, förhöra dem alla och försöka få Edward fri.

Mona släppte Hilde då vakten kom och hon kom fram till Lance. Hon såg blek ut och darrade lätt igen. "Jag hoppas hon blir bra...Och att Edward klarar sig" mumlade hon. Hon hade trott att allting äntligen skulle bli bra, skulle bli lugnt. Men inte.

"Troligen en hjärnskakning, vi får hoppas på inga men." mumlade han och la armen om henne.
"Han gjorde det först i försvar. Men sedan......jag ska göra allt för honom." sa han och kramade om henne.

Mona kramade om honom hårt. "Jag säger till tjänarna att de får ta maten...Jag tror ingen har aptit nu" mumlade hon och såg upp på honom. Hon tog hans hand och ledde dem in då det var kallt ute.

"Gör så, tack." sa han och kysste henne, han såg förkrossad ut. Hela dagen var förstörd.
"Dommaren anländer förhoppningsvis imorgon, tillsdess har de allt de behöver." sa han och fick en tjänare att hämta läkare åt Hilde.