Tredje Världskriget

Nike sväljer och känner sig mer än värdelös då hon inte ens kan gå eller ja röra sig snabbt själv.
Hon ser på Akhiti men vågar inte röra henne, hon var så annorlunda och Akhiti var inte hennes längre. Akhiti var tvungen att gifta sig, det måste vara hemskt.

Hon börjar lugna ner sig och lägger sig på rygg på mattan. Man såg en förändrig i hennes ögon innan hon log lömskt.
"Nike, var så snäll att städa upp röran är du snäll."
Leendet skulle göra världens bästa soldater nervösa och tonen bara förvärrade det hela.

Nike ryckte till vid tonen och vid blicken, hon kom upp på fötter.
Det kan du glömma, jag tänker ge mig av. svarar hennes blick, men hon visar det inte för Akhiti utan gör som hon blir tillsagd sårad in i hjärtat.

Akhiti vänder sig på mage och lägger armarna under sitt huvud. Minen på hennes ansikter är galet och lömskt då hon studerar Nike. Hon slickar sig om läpparna och ställer sig upp.
"Har du kollat dig i spegeln på sista tiden? Du minns väl i början när jag märkte dig." Hon gör en gest med handen mot hennes panna. "Då märktes du faktiskt, lite blod är kvar!" Säger hon mystiskt och går fram mot Nike. Hon kommer närmare och hennes ton blir allt mörkare.
"Du kommer inte ifrån mig, kom ihåg det..." Det sista viskar hon i Nikes öra innan hon går iväg en bit mot 'sarkofagen'.

(Säg till om du inte fattar något av det där x))

"Va? Vad menar du?" säger Nike med stora skrämda ögon. Men trots hennes ord skulle hon ta sig härifrån, Akhiti hade förändrats, hon hade inget här längre att leva för.

(Blodet i pannan, resten fattade jag inte men det framgår nog xD)

(Opps... Lite trött antar jag, det e lov trots alt :$)

Akhiti kom ut igen med et vitt, tunt nattlinne. Hennes smycken var borta och hon var redo att gå och lägga sig.
"Tja, har du lagt märke till att armbandet inte går av?" Frågade hon retoriskt och kastade ett liknande nattlinne till Nike.

Nike svarar inte, skulle inte Akhiti svara tänkte inte hon heller göra det. Hon tar bara emot nattlinnet, med en blick som sa vad hon tyckte.
"Vad får jag sova." sa hon istället.

Akhiti tänkte efter och la sig i en väldigt stor säng som stod i ungefär mitten av rummet mot en vägg.
"Tja, tjänare brukar sova på golvet men eftersom jag är så snäll kan du sova på en madrass. Det fins en under sängen." Sa hon och drog täcket över axeln.

Nike ger henne fingret innan hon drar ut madrassen, klär av sig och lägger sig. Hon tänkte inte längre lyda hon tänkte rymma i alla fall försöka då hon sett Akhitis sanna natur.

Akhiti tänker inte mer på saken utan somnar nästan genast.