Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

(Liljah)
- Ja det tycker jag, vill ni ha hjälp med snörningen? frågar hon flickan medan hon hänger upp klänningen på en galge och hänger den bredvid den röda, hons trycker med fingrarna över tyget så att den hänger prydligt.

Hon tar på sig klänningen och ställer sig så Liljah kan snöra om klänningen.
- Det skulle vara bra.
Hon drog bort håret så det inte skulle komma i kläm.
- Jag hoppas han blir nöjd med dina klänningar.
Hon rodnade och såg sedan på henne.
- Får jag fråga en sak. Jag vet inte när dagen ska komma. Vet du när dagen jag ska gifta mig?

(Liljah)
Hon börjar snöra korsetten men inte lika hårt som klänningarna men hårdare än vad den tidigare satt.
- Jag vet inte, när jag talade med Nicolai hade han inte bestämt ett datum ännu men jag skulle gissa på att det blir inom de närmsta två veckorna. Hon drar åt snörningen lite extra precis vid midjan innan hon knyter rosetten.
- Du förstår, Nicolai, han är en väldigt... Respektkrävande man och ett bröllop som är något annat än det bästa bröllopet går inte för sig. Du kommer få ett magnifikt och storslaget bröllop ska du se... Jag vet nog mer om det än du gör eftersom att mycekt av det som behövs kommer från denna staden och vi är alla väldigt respektfulla och tacksamma gentemot Nicolai som är en av våra största kunder inom det mesta. Hon ser på flickan och stryker henne försiktigt över kinden.
- Du har tur som fått en sådan man vid din sida. Behandla honom väl. säger hon med menande ögon innan han börjar rota i närmsta hyllan efter sidenhandskar åt flickan.

Hon lyssnade på Liljah och hon nickade.
- Jag ska behandla honom som en kvinna ska göra. Jag ska älska honom tills tidens slut.
Hon log mot kvinnans beröring.
- Jag visste inte att han var så genirös för städer så långt från hans slott.
Hon kliade sig på halsen medan hon satte sig ner på en stol och betraktade henne.

(Liljah)
- Åh jo, det är han. Vår stad må ligga långt bort, men vi har bland de bästa kockarna, sömmerskorna, juvelarna, smedarna och alla andra sorts köpmän du kan tänka dig lilla flicka. Säger hon och ler mot flickan medan hon går fram med ett par svarta siden handskar med små pärlor fastsydda längst upp.
- Här, pröva dessa. säger hon och räcker dem till flickan.

Hon drar på sig dem försiktigt och hon ser på sina händer medan hon sätter på sig den andra.
- Då förstår jag.
Hon log medan hon smekte sin kind med sin hand och log medan hon lade huvudet åter på sned.
- Vet du vad som kommer hända mig på vårat bröllop? Jag ska inte säga att jag fruktar Nicolai men jag känner att något kommer hända. Jag är både lycklig men rädd för den dagen.

(Liljah)
Hon ser skärrat på flickan framför sig och suckar.
- Det... Umh, är inte min ensak att berätta. Vill ni ha handskarna? frågar hon sedan hastigt. Klockan på dörren ringer och hons er bakåt,
- Ett ögonblick fröken Scarlett. Hon går genom dörren från provningsrummet till själva butiken och möts av Abigale.
- Abigale? God dag. Säger hon glatt,
- God dag Liljah, jag undrade om fröken Scarlett är här? säger Abigale och ler glatt mot Liljah.
- Ja visst, hon är där inne, jag har lite att stå i här ute så ni kan väl gå in? frågar hon och ser på Abigale som nickar och skakar sedan hand med henne.
- Självklart, tack Liljah. Säger Abigale glatt och går in till provrummet.

(Abigale)
- Fröken Scarlett? Är ni anständigt klädd? frågar hon när hon går in i rummet.

- Oh förlåt jag visste inte.. Ja handskarna passar perfekt.
Hon tog av sig dem och lade dem på bordet intill och hon såg upp när Abigale kom in.
- Jag är anständigt klädd Abigale. Klänningarna ska bara sys om lite sen är vi nog klara.
Hon sjönk ner på en stol och slöt ögonen.
- Åh vad jag önskar det är bara en timmes resa hem. Jag är så trött så du anar nog inte.

(Abigale)
- Klänningarna syr hon in och skickar med bud. Det tar en dag att sy om dem förstår du fröken Scarlett. Abigale ser glatt på flickan och säger sen,
- Jag förstår att ni är trött fröken Scarlett. Men om ni inte har något emot det så skulle jag gärna vilja att ni följer med mig till juveleraren så att vi kan se så att ringen som herr Blackwood valt ut passar er? Abigale ler mot flickan.

- Åhh jag förstår.
Hon nickade och rodnade stort.
- En ring? Har han beställt så mycket för mig?
Hon fick tårar i ansiktet och började snart att gråta.
- Jag vet inte om jag klarar en dag till utan honom. Men så fort vi kommer hem kommer jag bara att somna i sängen. Jag vill vara i hans famn. Dansa med honom tills jag blir yr. Äta middag i slottet och gå på promenader med honom.