De utvalda

Ethan hörde också stegen och det var med ett missnöjt ljud han tog ett steg ifrån henne. "Nåja, vi har ju massa tid efter middagen i alla fall" men han nickade om det hon sa om träning. Han började gå och kastade en blick över axeln, det var en hovdam som gick förbi. Hon mötte hans blick, och Ethan visste inte om han misstolkade den, men blinkade hon åt honom?

Hon nickade och började gå som tur var för hovdamen såg hon inte hennes blick annars kunde det hända att hon flög på henne, Elethas humör kunde man aldrig vara säker på. De kom åter ut på borggården och Eletha såg på Ethan, "Kan du simma?" frågade hon som i förbigående.

Ethan skakade bort blicken och vände den mot Elehta istället. "Japp" sa han sedan. Simma hade hans föräldrar varit noga med att lära honom. Det var många som drunknade på sommaren då så många skulle bada och tvätta kläder i sjöar och hav.

"Bra, då behöver jag inte lära dig det." ler hon och drar handen genom håret i en trött gest. Hon funderar vad de borde göra, ärligt så vill hon inte göra något.

De hann inte fundera länge fören samma man som råkat klappa till Ethan kom, han hade en pappersrulle i handen. "Hej och förlåt igen" sa han först ursäktande till Ethan sedan vände han sig till Eletha. "Du måste vara den benkrossande Eletha, min herre har berättat mycket om dig". Han räckte sedan fram rullen till de "Jag kommer med bud från kungen". Sedan lunkade han iväg igen.
Ethan såg efter honom och vecklade sedan upp pappret. "Ethan, Eletha, ni verkar kunna arbeta effektivt tillsammans, så ni ska få ännu ett uppdrag. Norr i mitt rike finns en lord och hans familj vid namn Angra, han har förrått mig och straffet för det är döden. Ni ska utdela straffet, gör vad ni vill med resten av hans familj".
Ethan vecklade ihop rullen, han såg närmast grön ut i ansiktet.

Eletha bet ihop och fick ett stelt ansikte, hon gillade inte sitt namn eller ja benkrossardelen. Hellre hade hon velat sagt styrka, styrka var så mycket mer än bara tortyr. Hon läser pergamentet och nickar, "Det ligger ganska långt bort, minst en och halv veckas ritt så vi blir borta cirka ett månvarv." sa hon och verkade inte lika illa berörd som Ethan, eller hon dolde det väl, uppdrag av detta slag var hon van vid.

Ethan visste att det här skulle komma någon gång, men inte nu....skulle de bli tvungna att döda någon? "Vi kan åtminstone vara ensamma ett bra tag då" sa han och försökte le. All kraft han haft för tillfället bara sögs ur honom, han lutade sitt huvud mot Eletha och mumlade "Måste vi träna? Kan vi inte göra oss iordning för att rida imorgon?".

"Det kan vi, kungen har inget emot det." sa hon mjukt och tog hans hand och sökte med blicken efter Tristan. Hon hittade honom i färd med att jaga en råtta över golvet. Eletha fångade upp Tristan och undvek att se på råttan, var Tristan tvungen att bli en sån bra råttjägare?

Ethan log lite större då han fick syn på Tristan och råttan. "Han börjar bli bra på att ta hand om sig själv" log han. Men de kunde inte lämna kvar honom utan tillsyn.
Han började gå med Elethas hand i sin och snart var de utanför deras rum. Då kom Simon gåendes förbi.
"Åh, vad bra att jag hittade er, hörde att ni skulle på uppdrag, här får ni lite smärtstillande". Han tryckte ner lite smärtstillande i Ethans hand och lite I Elethas, i Elethas tryckte han ner en liten ask märkt, det stod Havsbane på den. Sedan gick han iväg.

Eletha nickade, "Ja, men han kan inte skyddas från kungen." sa hon bara, han skulle med. Hon säger adjö till Simon och ser på asken, "Havsbane?" läser hon med ett frågande tonfall, hon brukade bara få och svälja saker av Simon utan att hon visste vad det var, hon litade på honom.