I en förändrad värld (Roll för alla)

(Vi säger det, för annars vet jag inte vart hon skulle vara xD ........Det är bara svårt att rolla med en medvetslös person xD)

[Vet men de kan ge henne medicinen. När de tar de andra till fängelsehålan kan de ta henne till något labb/sjukhus sak och ge henne antibiotikan eller något? ]

(Låter perfekt det )

[Eftersom jag är så otålig så kommer mitt nästa. Hoppas jag inte är för jobbig. I så fall får ni säga till. ]

Två män greppade tag i Jennas armar och slet ovarsamt med henne. De gick tillbaka, ut genom dörrarna och till något som liknade en kulle med en dörr i. Det verkade vara ett underjordiskt fängelse. En trappa gick ner under jorden. Det var svalt där nere. Mycket svalare än sommarkvällarna, nästan kallt. Männens händer gröpte sig in i hennes armar, hon visste att hon senare skulle få blåmärken men hon hade alltid fått blåmärken lätt. Hon kunde inte se de andra, hon visste inte ens om de fört dem till samma ställe.
”In.” Röt en av männen och pekade på en extremt liten bur.
Jenna kollade ifrån mannen till buren. Om hon inte gjorde det skulle hon bli bestraffad och sedan instängd men ändå kunde hon inte låta dem vinna så lätt.
”Skulle inte tro det. ”
Mannen gav henne ett slag över ansiktet som domnade av. Han hade i alla fall inte brutit hennes näsa.
”In.” Sade han igen.
Jenna spottade honom i ansiktet. Den andra mannen verkade road men så suddades hans leende bort. Samma man Jenna spottat slog henne igen och igen. Hon kände hur hennes kropp skälvde till varje gång ett slag träffade hennes kropp. Blodsmak var det sista hon mindes innan allt blev mörkt.

Stella förs medvetslös från de andra, inte till fängelset utan till sjukhuset. Eller ja om det kunde kallas för sjukhus, mer labberatorium. Hennes kropp lades på en av britsarna och ett gäng läkare kom runt henne. Kläderna drogs av och den magra och blåslagna kroppen blottades för dem. En kvinna lösgjorde badaget och de insåg att de måste sätta in medicin innan det var försent. Slangar sattes till henne, både lugnande och antibiotika samtidigt som de spände fast henne vid sängen.

Jenna kände hur paniken växte. Hon hatade små ställen och nu var hon instängd så hon knappt kunde röra sig. Buren de satt henne i liknade en sådan de hade i huvudstaden till hundarna då de åkte i bilen. Det värkte i hela hennes kropp och hon kunde skymta blåmärken på sin kropp där hon kom åt att se. Hon försökte då en bättre ställning men det högg till intill hennes mage. Med ett stön insåg hon att det inte skulle hjälpa. Gallret tryckte emot henne på alla håll och kanter. Hon visste inte hur länge hon befunnit sig där då det inte kom in något dagsljus där hon var. Den enda ljuskällan var en lykta som hängde i en krok på stenväggen.
”Hålla?” sade Jenna tvekande.
Hon visste inte om det var så bra att ropa. Det gjorde ont i henne men hon ignorerade smärtan i väntan på svar.

((Jag måste hoppa från det här rollet... Jätteledsen, men jag har ingen tid för det, ni är för snabba för mig ))

Okej

Fanny tryckte sig allt hårdare mot trädet ju närmare vakterna kom. De spanade runt hela gläntan och i skogsranden. Tillslut fann de henne. En av vakterna tog henne i huvan och lyfte upp henne från marken. Hon kollade först på sina fötter som dinglade en meter från marken och sen kollade hon på vakterna. Rättare sagt hon stirrade. Vit i ansiktet och kall i hela kroppen.
"Du tillhör de där ungarna som kom hit för några timmar sen med en bår va?" frågade mannen och skakade henne våldsamt.
"Vad har ni gjort med dem?" svarade Fanny med så stadig röst som möjligt.
"Till våran chef så klart. Och dit ska du med."
Vakten gick mot porten med Fanny i ett stadigt grepp. De andra vakterna följde efter. De väjde undan för alla ställen där det troligen låg en mina och väntade och så marscherade de genom porten och genom staden, mot chefens borg.

((Hjälp mig in nu . Vart är vi ? Vart är jag ? Jätte ledsen att jag måste fråga såhär men har haft mkt prov nu )