(PM) En mugglare på Hogwarts

När kommer mer?
(vill inte stressa dig!)

Oj!! Förlåt!!!

SUPER!

^^Gör inget!!!

S.U.P.E.R

Jag älskar denna ff!!!!

Kapitel 59
”Hej Annie!” sa Cloaine när hon kom ikapp mig. Jag klev ut ur porträttet på den tjocka damen och stängde det. Jag kunde lika gärna hänga lite med Cloaine ett tag. Hermione skulle ha lämnat in en uppsats om en vecka och trots att både jag, Ron och Harry hade sagt att hon definitivt skulle få högsta betyg på sin sju sidiga uppsats så trodde hon oss inte och vid det här laget hade hon säkert skrivit tre sidor till och vara inne på sin fjärde och inte vilja bli störd. Harry hade Quidditch träning och Ron höll väl på att träna till det där provet han skulle ha imorgon (han hade inte tränat alls tidigare).
”Fick du iväg ditt brev förut?” frågade hon. Jag nickade.
”Jadå, jag har fått svar också.” sa jag och log.
”Vad bra!” hon gjorde en liten paus, ”Ska vi gå ut en liten stund? Om du inte har något annat för dig.”
”Nejdå, jag går gärna ut.” sa jag och gjorde henne sällskap ut på gräsplanen utomhus medans vi pratade om ditt och datt. När vi satte oss hade vi kommit till slutsatsen att vi var rätt lika. Förutom att hon var mycket smartare än mig förstås. Men hon gick ju också i Ravenclaw. Ibland undrade jag lite vilket elevhem jag skulle ha gått i om jag hade blivit sorterad. Men jag tänkte inte särskilt mycket på det. Jag ville helst inte veta. Tänk om jag var i Slytherin. Det var förstås inget riktigt fel på Slytherin, men jag skulle då vara hatad av de andra elevhemmen.
”Kan jag fråga dig en fråga, Annie?” sa Cloaine och avbröt min tankegång. Jag nickade. ”Hur kommer det sig att du inte är med på de flesta lektioner?” jag svalde hårt.
”Eh…” jag såg på henne. Jag kunde inte berätta det. I alla fall inte sanningen. ”jo det är så att…” jag tänkte febrilt. Jag kunde inte komma på en endaste liten förklaring. Eller… det kanske jag kunde…
”Förra året så blev jag attackerad…” jag kunde inte berätta att jag var en varulv heller… ”av något. Jag vet inte riktigt vad. Men när jag vaknade så mindes jag ingenting. Familjen Weasley hittade mig i deras trädgård och tog in mig. De hjälpte mig och Professor Dumbledore sa att jag fick stanna på Hogwarts tills de hittade min familj… men jag är inte med på alla lektioner för att de inte tycker att jag borde överanstränga mig.” Jag tittade upp på henne. Hon verkade tro på mig. Men hon verkade också förstå att det var något som jag inte berättade. Men som tur var så frågade hon inte mer om det. Istället så sa hon.
”Jag har hört att tvillingarna Weasley ska försöka komma med i trekampen. Hur tror du att de ska göra?” Jag skrattade.
”Något galet om jag känner dem rätt!” Vi fortsatte skratta åt fåniga sätt att komma med i Trekampen tills hon var tvungen att gå och skriva klart en uppsats till talmagi. När jag var på väg upp så upptäckte jag att jag log. Cloaine var verkligen jätte snäll. Hon var rolig och hon hade inga problem med att folk skrattade åt henne så länge de inte skrattade åt henne på ett elakt sätt. Hon var slarvig och tankspridd men ändå så otroligt smart. Hon var helt fantastisk helt enkelt. Hon var min vän. Det var det ingen frågan om.



Inte särskilt händelserikt det här kapitlet heller men jag ska försöka få nästa kapitel lite mer händelserikt!

Bra!

Kul kapitel!!! Ser fram emot de kommande!

BLRRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!