(PM)Albus Potter

Som ni kan se så har jag rensat bort lite spam här Det är jättemycket kvar fortfarande, men det tar tid. Det är alltså INTE okej att spamma på Mugglis. Det är ett regelbrott!
Att skriva Mer en gång går självklart bra, men flera gånger räknas som spam. Och att prata om saker som inte har med fanficen att göra är också spam.

ganska många antar jag...

tror jag med!

Okej, tack så jättemycket! det ska nog bli lättare för nya läsare att hitta till kapitlena nu (räknas det här som spam?)

inte vet jag...

meeeeeeeer

ny läsare här...

du skriver jättebra.

HarryPotterr: Nej då Det är bara onödiga upprepningar och "samtal" med enskilda personer som gör det. Samt om man börjar prata om någonting helt Off Topic.

Fortsätter rensa senare, så nya läsare kan hitta lättare.

förlåt mig ifall jag spammat!

harrys son??

Pansy: vaaa? O_O

Här kommer ett kapitel!

30 - Den ovanliga Försvar mot svartkonstlektionen
Dagen efter fick alla tillbaka talförmågan, men de nämnde knappt gårdagens händelse, eftersom det var risk för att någon skulle höra dem. Albus var ganska trött, men inte så farligt. Han antog att den riktiga tröttheten skulle komma senare, eftersom han fortfarande var lite uppskrämd från igår.
Under lektionerna den dagen var de rätt tysta, och Albus hade egentligen ingen lust att prata om inferierna, och han var glad att han slapp, för Ellie Sco verkade inte heller vilja prata om saken.
Deras sista lektion för dagen var försvar mot svartkonster, och klassen stod utanför klassrummet och väntade på professor Roper. Till deras förvåning kom han exakt i tid. Han skyndade förbi eleverna medan han mumlade något tyst för sig själv. Sedan låste han upp dörren och höll upp den medan eleverna rusade in. Albus, Ellie och Sco satte sig vid sitt vanliga bord längst bak i klassrummet.
"Öh, idag ska vi repetera, som vanligt den här veckan. Jag tänkte att vi skulle öva på protego", sa professor Roper. "Dela in er två och två. Ni kan vara tre", mumlade han och pekade på Albus, Ellie och Sco. Albus och Sco började kasta besvärjelser på Ellie, och hon stötte bort de flesta med sin protegosköld. På något sätt tyckte Albus att hon verkade lite frånvarande. Han stötte bort tanken.
"Ha! Där fick du!" utbrast Sco när Albus besvärjelse studsade tillbaka på honom själv, tack vare Scos sköld.
Det var ovanligt tyst den här lektionen, vilket var lite kusligt, eftersom det alltid brukade vara högjutt på försvar mot svartkonstlektionerna. Det var som om en slags dyster stämning hängde i klassrummet.
"Nu är lektionen slut", sa professor Roper exakt på minuten. Han sa det ganska snabbt, som om han hade suttit och väntat på att lektionen skulle sluta. När Albus lämnade klassrummet sist av alla hörde han en låg smäll bakom sig, som om professor Roper hade snällt igen dörren till sitt kontor. Albus brydde sig inte om det, utan gick ikapp Ellie och Sco. De gick direkt till middagen, eftersom det var rätt sent. Ellie gick och bet sig i läppen, som om hon funderade på något.
"Kan du skicka korven Sco?" sa Albus när de satt vid gryffindorbordet och åt.
"Mm", mumlade Sco med munnen proppad av kyckling. Ellie sa ingenting, utan åt i tystnad. Hon såg fortfarande ut att fundera på något senare på kvällen när de gjorde läxor i sällskapsrummet, och det var först då Albus lade märke till det. Han lyfte blicken från boken och tittade på Ellie, som inte alls såg ut att koncentrera sig på sin bok.
"Var är det Ellie?" sa Albus. Ellie suckade djupt
"Märker ni ingenting alls?" sa hon lätt irriterat.
"Var är det nu då?" frågade Sco. Ellie lutade sig tillbaka i soffan med ännu en suck.
"Den här lektionen var den enda lektionen jag inte har sett professor Roper le en enda gång. Någonting måste vart fel. Han lät nästan inte som vanligt ens!" utbrast hon. Albus tänkte tillbaka på lektionen. Den dystra stämningen...och professor Roper som satt tyst bakom sitt skrivbord hela lektionen. Ellie hade rätt.
"Ja visst ja...Kommer ni ihåg att han kom exakt i tid?" sa Albus.
"Ja, och han lät ganska osäker, helt tvärtemot vad han brukar", sa Ellie bestämt. Det blev en kort tystnad.
"Var tror ni det är med honom?" frågade Albus efter ett tag.
"Ingen aning", mumlade Ellie.
"Men kom igen. Han kanske bara hade sovit dåligt eller nåt", sa Sco. Albus önskade att han kunde hålla med Sco, men nej. Det var någonting som inte stämde, det visste han.