Life - Lupple & Medi PRS

"Luna det är så vackert." Hon log och nickade.
"Jag hjälper dig mer än gärna. Träslag färg lackning." Hon log.
"Kanske ska ta trä från er mark som har fallit? Så det blir mer från hjärtat?"

Sammy nickade sakta. "Det är väldigt romantiskt. Så gör vi." Log han glatt och fortsatte att köra på den slingriga vägen.

"Så vad har ni färg på trät? Mörkt eller ljust? Vad har hon gör ögonfärg?" Hon log.
"Har lite att göra så vill göra det västa armbandet gör henne."

Samy såg på henne med ett snett leende. "Vi har alla färger, det är en skog. "Flinade han men nickade sedan. "Hon har klarblå ögon." Log han glatt.

"Jag menar är trät mörkt eller ljust? Vilket skulle hon ilja ha tror du?" Hon log och nickade.
"Vi får ha en bra kväll i kväl. Det kommer att bli bra."

Sammy flinade till. "Som sagt, vi tar det som passar bäst. Det finns ju både ock och något där i mellan" Kommenterade han men funderade sedan. "Ljust tror jag, det visar ju på en ljus framtid." VIskade han glatt.

"Då tar vi ljust träd och någon mörk metalisk färg som namn." Hon log och verkade nu inte sitta still. Ivrig och hennes leende blev bredare.
"Jag ska göra ett till mig själv."

Han nickade sakta. "Det blir bra."Viskade han och fortsatte att köra mot staden.

Hon såg mot Sammy och lutade sig tillbaka.
"Du är en bra vän. Du är så snäll mot både mig och Gabriel." Hon vände blicken mot honom. Jag menar det verklige."

Sammy log svagt, skrattade till. "Det är väldigt trevligt att höra, tack." Log han och kramade hennes hand lätt, vänskapligt innan han svängde av för att komma till vägen som ledde mot centrum.