PRS Lupple & Medi

"Lovar du det?" Willow blickade upp och såg in i hans ansikte med tindrande ögon.Sakta reste hon sig och lade armen om honom.
"Har ni en tv här eller måste vi råna någon." Hon såg upp på honom och bandaget gjorde det lite besvärligt.
"Jag fattar inte att jag bad Alexander skära i nacken utan bedövning. "

"Jag lovar." Sa han och log mot henne. Han la armarna kring henne och flinade.
"Vi har en tv. " Sa han och skrattade sedan.
"Inte jag heller, det var riktigt tufft." Sa han och log mot henne.
"Du är stark." Sa han sedan allvarligt och ärligt.

Hon log mjukt mot honom.
"Och bedövning och jag somnade ändå." Hon log och lade huvudet mot hans arm.
"Vill du visa mig huset eller ska jag se skälv?"

"Jag kan gärna visa dig huset. "Vart vill du börja?" Sa han och flinade mot henne medan han hoppade ned på golvet och tog hennes hand och ledde henne till vardagsrummet.

"Du väljer." Hon såg på honom.
"Vad sägs som det vackraste i huset?" Hon log.
"Jag hörde vad du sa när vi var på hotellet. Jag var rätt mörbultad men jag hörde."

Dorian såg på henne och log svagt.
"Det vackraste i huset är ju du. " Sa han och log mot henne.
"Jag sa mycket på det hotellet. " Sa han lågt och såg på henne. Vad exakt refererade hon till?

"Jag menade inte mig själv." Hon såg generad ut och höll hans hand.
"Jag vill veta vad du tycker om mig... på riktigt." Hon såg på honom medan hon sjönk ner i soffan.
"När byggdes huset?"

"Om dig?" Sa han och såg på henne, oförstående. Vad ville hon höra?
"På riktigt? Willow jag skulle aldrig ljuga för dig." Sa han allvarligt.
"Eh typ 1940-talet.. " Sa han fundersamt och såg sedan på henne med ett leende.

"Du svarade inte på frågan." Hon såg på honom och lutade sig tillbaka och såg på honom och lade handen mot nacken.
"Be Tristan hämta lite smärtstillande med. Jag har så ont i nacken."

"Jag förstår inte vad du vill ha svar på." Sa han ärligt och vände bort blicken. Var människor alltid såhär komplicerade eller var han så efter för att han inte var lika stark som innan. Han hade druckit blod men djurblod. Han slöt ögonen och nickade.
" Tristan, smärtstillande behöver vi." Sa han allvarligt innan han öppnade ögonen och tittade på henne.
"Okej, låt mig titta." Sa han och ställde sig bakom henne och flyttade undan hennes hår och drog försiktigt bort bandaget och studerade nacken.
Blod.
"Alexander." Ropade han och backade lite ifrån henne.

Alexander var snabbt hos dem och ställde sig och tittade på nacken. "Vi behöver rengöra." Sa han och tog fram lite sprit och började försiktigt tvätta av det innan han ordnade med nytt bandage.