wolfy & rollspelare prs

Jonathan vände sig om då tjejerna äntligen dök upp igen. Han hade aldrig någonting emot att prata med sin kusin men nu hade han haft det lite svårt att koncentrera sig. Han la sin arm om Cleo för att dra henne intill sig.
”Jaha, vad pratade ni om?” frågade han nyfiket.

"Inget särskilt." log Cleo och pussade hans kind några gånger. Hon höll om honom och slöt ögonen en stund, hon ville aldrig förlora honom. Hon suckade tyst och lutade kinden mot hans bröstkorg.

"Inget särskilt?" upprepade Jonathan och såg lite besviken ut. Han hade faktiskt hoppats på att få en detaljerad beskrivning om vad de pratat om men det hade tydligen varit att hoppas för mycket. Cleo verkade ändå bättre till mods än tidigare vilket gjorde honom både glad och nöjd. Han ville att hon skulle vara lycklig.

Cleo nickade och smekte hans nacke. Hon kunde lika gärna berätta senare när de var ensamma. Hon kysste hans kind igen och log stort.
"När börjar dina lektioner?" undrade hon nyfiket.

"De har börjat redan." Han ryckte nonchalant på axlarna som om det inte vore en så stor grej. Han skulle nog få höra om det nästa gång han träffade lärarna i fråga men det var ingenting han tog bekymmer av i förväg. "Det är lunch om exakt en timme. Vad sägs om en privat rundtur i skolan så länge?"

"Men du måste väl gå på dina lektioner?" suckade hon och kollade på honom med stora ögon. Hon själv var inte alls idealeleven men hon hade ändå trott att Jonathan var något av idealet.

"Måste och måste," suckade han med ännu en axelryckning, "man måste ingenting annat än dö." Jonathan hörde faktiskt till de elever som hade väldigt bra betyg. Särskilt smart ansåg han sig dock ändå inte att vara. Han ansträngde sig bara tillräckligt mycket för att lära sig det han skulle kunna. "Det är bara tre lektioner," tillade han sedan innan han öppnade dörren för henne.

Cleo gick efter honom och suckade tyst. Hon ville ju inte att hans lärare skulle tro att hon var dåligt inflytande.
"Men..." började hon men lät bli, hon ville inte börja gräla med honom. Hon nickade bara lite och gick ut från rummet efter att ha sagt hejdå.

"Det är varken särskilt intressanta eller viktiga lektioner jag missar," försökte han i hopp om att lugna ner henne lite. Han höjde sedan handen för att vinka hejdå till Adrian innan han började gå längs med korridoren. "Längst bort till höger ligger mitt rum." Trots att han alltid åkte hem till dagen så hade både han och Anastasia varsitt rum på skolan.

"Har du ett rum här? Du sover ju hemma?" sade hon förvirrat och kollade på honom. Hon tog försiktigt hans hand och flätade nöjt samman deras fingrar.