prs med ingetledigt

Jag kröp ihop i ett hörn och grät högt.

Jag gick in i köket och såg Marcus stirra med knutna nävar på Lucas.
- Hörru grabben, du är i mitt hus tänk på vad du gör, sa jag till Marcus.
Marcus kollade förvirrat upp men såg lite skamsen ut. Så han hade alltså tänkt slå den där Lucas som såg ut att inte göra en fluga förnär. Jag hörde höga snyftanden från våningen över, shit vad hade de nu gjort med Beca?

Jag låg i en hög på sängen och grät.
Tårarna ville aldrig ta slut.

Jack

- Beca, vad hände? Frågade jag och kramade om henne.

Jag grät mot hans bröstkorg.
- Jag älskar Lucas och Marcus lika mycket men dom hatar varandra, grät jag.

Jag fick lust och brista ut i skratt, relationer hade aldrig varit min starka sida.
- Men eh, måste ni alla tre ses tillsammans då? Frågade jag osäkert.

- Jag önskade allt kunde bli som innan jag träffade Lucas och Marcus, grät jag.
Jag grät jättehögt.

-Men.. Kan du inte bara ta en eh, paus från dem då? Innan du bestämmer dig alltså?

Jag kollade på honom.
- Du är bäst brorsan, sa jag.

Jag skrattade.
- Tur att du inte vill döda mig längre, sa jag och kramade om henne.