The living dead(Dragon Fantasy)

Alex såg på Otto och sedan på Johan med ett tvivlande ansiktsuttryck.
"Kanske det, men det betyder inte att jag roas av det." sa hon tyst. Men vad hade hon för rätt att klaga? Även om kvinnorna behandlades hemskt här så gjorde hon inte det av Mark i alla fall.
"Du vet alla gillar inte att ta hand om ett barn." flinade hon till lite och såg ut genom fönstret.

Otto nickade sakta. "Det såklart, jag tror inte jag skulle klara ta hand om ett barn så bra..". Han nickade sakta och log lite han med. "Men om några få år så är han stor nog att kunna följa med och då kan du nog gå ut mer".

"Det kan inte jag heller trots att jag är kvinna. Men jag älskar att jaga, jag har jägarlicens, men tror du jag kommer få göra det? Knappast." sa hon med ett skratt som inte alls lät roat.
Ottos ord lät knappast som en tröst snarare som ett hån, massa tröstlösa år.
"Du har väl rätt, jag har inte rätt att klaga. Förlåt att du fick höra, glöm allt jag sagt." sa hon slutligen.

Otto såg lite medlidsamt på henne. "Om du är hjälpsam och om Mark pratar lite för Jacob är jag säker på att du får" sa han tröstande. Han hoppades det, han gillade redan Alex, de andra kvinnorna var så osjälvständiga, de försökte knappt ens längre.

"Som om det är någon ide." muttrade Alex med en röst utan hopp även om ögonen glimmade till. Kanske det skulle gå? Om några år, om hon var en duktig och skötsam kvinna? Hon kunde försöka om hon hade ett mål. Då skulle Johan vara så stor att man kunde ge bort honom i några timmar och under åren skulle hon kunna träna upp sig. Kanske hon till och med skulle finna sitt gevär, det hon ärvt efter hennes farfar.

Otto log mjukt. "Det är en ide, var lydig och hjälpsam och be Mark om hjälp så går det nog". Han reste sig tillslut upp. Han borde nog ändå försöka hitta något att göra..."Jag är ledsen, måste gå nu" ursäktade han sig men log mot henne. Han gick ut och mot en av butikerna.

Alex log och nickade.
"Jag får försöka, tack." sa hon mjukt och såg efter honom då han gick. Men snart var friden åter förstörd Johan skrek igen. Hon drog upp honom konstaterade att ungen var hungrig. Hon sände efter mjölk och började sedan att mata.

Mark stod och jobbade än i några få timmar, hade hade fixat geväret då och även hunnit med att spika ihop en gammal säng som varit trasig vid ett av benen.
Han begav sig sedan hem, som tack av mannen vars gevär han lagat fick han en liten flaska med whiskey, med flaskan i handen tog han sig in till Alex och John.

Johan låg i sängen och sov, han hade nyss fått mat och blivit bytt så han sov lugnt. Alex satt i fönstret och stirrade ut genom fönstret, på bordet stod en orörd frukost och tomma mjölkflaskor som Johan fått.

Mark kom tyst fram och ställde flaskan ifrån sig innan han kom fram till Alex och la armen om henne och kysste henne i nacken. "Hur är det? Har du ätit något?"