The rich man's daughter(PRS)

Mona hade precis kommit fram till dörren till hennes och Lances rum då någon plötsligt tog tag i hennes axel. Det var stallpojken. Hon fick genast en dålig känsla i magen och vände sig sakta om mot honom. Han bara flinade. "Jag kan inte på allvar tro att du frivilligt gifte dig med Lance...Jag tror du behöver en riktig man". Mona stirrade på honom, hon visste knappt vad hon skulle säga och bara försökte ta sig in då han sa något som fick henne att stelna till "Lance bryr sig inte om dig, älskar dig inte, om han gjorde det skulle han göra något åt att jag flörtar så med dig?". Hon sansade sig och tog sig in och låste dörren innan hon sjönk ner på golvet. Han kanske sa sanningen...Lance verkade aldrig arg då han märkt att stallpojken flörtat med henne, brydde han sig inte? John hade blivit rasande då en annan lord pratat extra mycket med henne och flörtat lite på en fest en gång...

Lance kom ut från badrummet med en handduk om höfterna och såg henne.
"Vad har hänt? Har du bränt dig?" sa han oroligt och kom fram till henne, hela hennes klänning var täckt med kladdig soppa. Han såg sökande på henne.
"Har något hänt?" frågade han och det var allvar och oro i rösten.

Mona såg tyst på honom. Hon tog sig upp och darrade lätt. "En tjänare tappade soppa på mig....". Hon drog av sig klänningen. Huden var röd och lite bränd. Men hon bara drog fram en ny klänning och började dra på sig den.
"Älskar du mig?" mumlade hon sen.

"Vi måste åtminstone kyla det lite, kom." sa han mjukt och började badda det med kallvatten och en trasa.
"Klart jag gör, det vet du." sa han mjukt och såg frågande på henne.
"Varför undrar du?" frågade han sedan och kramade om henne.

Mona lät honom badda det innan hon drog på sig klänningen. Hon kände att det sved men brydde sig inte, klänningen dolde det röda. Den hade långa ärmar och urringningen var lite mer än hon brukade ha.
Då han frågade så borrade hon in ansiktet i hans axel. "När stallpojken flörtade med mig...Du verkar vara okej med det...Som om du inte bryr dig ifall jag är din eller inte".

"Klart jag bryr mig, men jag litar på dig och vill du hellre ha honom vill jag bara att du ska vara lycklig." sa han mjukt och kysste hennes panna.
"Har något hänt?" sa han plötsligt.

Ett skrik hörs från trädgården och det är Hildes innan det sakta dör ut. En präst som hade varit på genomritt hade blivit insläppt och inte vilken präst som helst utan den som fanns i hennes by.
Han är stor och fet med något vilt och galet i blicken. Han satt gränsle över Hilde med en sten i handen, det blödde från hennes tinning.

Mona darrade mer. "Men alla andra män jag mött, allt jag läst i böcker...Alla hade hellre mördat än att mista sin älskade...". Hon snyftade lätt till. "Stallpojken...Han sa att jag behövde en riktig man, någon som älskade mig".

Edward var snabbt ut. Han tog sig till trädgården och såg prästen och Hilde. "Släpp henne!". Han sprang yrsinnigt fram och for in i prästen så de tumlade runt på marken, en bit från Hilde.

"Jag älskar dig, jag skulle kunna döda för dig. Men jag vill hellre att du är lycklig med någon annan än olycklig med mig, förstår du inte det? Sen litar jag på dig." sa han och bara kramade om henne.
"Jag älskar dig." sa han mjukt.

Hilde låg alldeles stilla, likblek och knappt märkbart andades.
"Jag vet vem hon är, släpp mig jag är herrens man!" skrek han åt Edward. Flera soldater hade kommit fram och drog nu isär de båda kämparna, en av dem sprang för att hämta Lance.

Mona kramade om honom hårt tillbaka. "Nej jag förstår inte...". Hon skulle kunna döda för honom med. "Jag älskar dig så det gör ont...Åren då jag trodde att du svikit mig var de värsta i mitt liv".

Edward morrade och slet sig loss från vakterna och hoppade på prästen igen. "Hon förtjänar inte att slåss ner! Hon är en bättre människa än du!" skrek han.

"Mina med, men jag vill bara se dig skratta och le." sa han och stelnade till en vakt kom in.
"Hilde, en präst." sa han och Lance tog Monas hand.
"Kom" sa han och de följde efter vakten.

"Är hon? Har du fråga vem hennes mor är? Har du det?" sa prästen hånfullt och såg in i Edward.
"Du är en dåre om du älskar en slyna som hon." sa han hånande.