Prs(Dragon Fantasy)

"För vadå?" frågade Uriah förvirrat men log ändå och kramade tillbaka.
Han rös lätt när han kände hennes händer och rodnade kraftigt. Uriah kysste Mina lätt och tog hennes hand. Började sakta gå. Just då mådde han riktigt bra, där han gick sida vid sida med Mina. Ders armar snuddade vid varandra. Det pirrade i magen.

Mina svarade inte på frågan utan gick tyst vid honom. Det blåste lätt och hon rös till hon visste inte vad hon skulle säga. Det kändes som statisk elektricitet mellan dem.

Efter en stunds promenad befann de sig i en liten glänta i skogen. Gräset var högt och grönt. En bit bort fanns en enorm, platt sten. Solen lyste vagt in bland träden och skapade en mysig stämning över det hela. Uriah log uppskattande. "Detta kunde definitivt vara mitt hangout..." mumlade han och satte sig på stenen. Han log mot Mina. "Är det inte mysigt?" frågade han lättsamt.

Mina nickade skyggt, men log sedan lätt och satte sig vid honom. Det var en skön plats, en som det kändes att de var ensamma i hela världen.

Uriah lade armarna om Mina och kysste henne mjukt. Han slöt ögonen och ryste till av den lätta bris som slog emot honom. Han njöt av den fridfulla tystnaden,
och uppskattade de vackra blommorna som växte här och där.

Mina tog hans hand, och såg på honom.
"Aida sa något om en flicka, någon du var med, men hon ljög va?" frågar hon, eller var det bara något med vänskap som hon helt enkelt fick stå ut med.

"Jaså? Vem då tro? För de enda jag pratat med på sista tiden är du, Aida och Siri. Och såklart Arnold, men han gills inte. Men otrogen eller så har jag inte varit..." sa Urih bara.

"Siri?" frågar hon då hon inte kan placera namnet men nickar.
"Nej, jag tyckte det lät konstigt, som hon ville få mig svartsjuk."sa Mina och rynkade på pannan.

Uriah nickade. "Apollons mest irriterande besserwissertjej.", förklarade Uriah med ett skevt leende. Han ogillade Siri starkt.
Han såg fundersam ut. "Ja, vad kan det vara?" frågade han. Så ryckte han på axlarna. "Men du, varför tänka på det," log han och slog ut armen mot gläntan, "När det finns så mycket annat!??" Uriah log och placerade en lätt kyss på Minas näsa.

Mina skrattade till ett av de ljust klingande skratten som bara var ämnad för honom och brottade vänskapligt ner honom på stenen.